2011-01-03, 22:04
#25
Det är en stor skillnad om du köper en gibson eller en Epifån! Så mycket kan jag säga. Det som säger att du får samma gitarr för en mindre peng cyklar nåt i hästväg. Mycket sämre kvalitet på träslag, mickar som rundar i allmänhet, taffligt byggt med ojämn binding och ibland även rinningar i lacken. Obalanserad vikt och vissa jag spelat på har varit felborrade ( Säger väl en del om energin bakom ) Andrahandsvärdet är obefintligt.
Hittar du en standard beggad till bra pris är detabsolut världens bästa köp. Men det kan ju vara svårt att ge ett exakt råd om kunden är intresserad främst av formen/utseendet eller ljud/spelegenskaper.
Jag tycker att det är bullshit att säga att studion är usel som tidigare nämnts. Det är VÄLDIGT MYCKET les paul utan en massa lull som bindings och finnish, troligen därav namnet?
Duger man inte till att justera in en les paul bör man kanske ändå satsa på ett billigare alternativ?
Ja, jag är inne på min femte gibson nu och studion är en av dom gitarrer jag spelar mest på och trivs bäst med.
Sen ska man icke förglömma att många les pauler väger bly (mahogny är tungt) , speciellt customen.
Är det främst formen man är ute efter så finns det säkert fina alternativ där.
Dom kopior jag spelat på själv och tyckt känts riktigt nice är då främst gamla tokai (som inte är så billiga längre heller) och en bills brothers kopia (som dock var moddad i mekanik och mickar).
Måste även säga att jag tycker att kvaliten på "nyare" gibson har sjunkit en smula under åren, men det är fortfarande riktigt fina instrument. Jag är helt övertygad att om du är en seriöst intresserad musiker så kommer du ångra om du snålade, men som sagt är man bara ute efter "the look" duger säkert en epifån fint.
Spela, lyssna , prova.. det enda sättet.. ibland blir man förvånad att det man trodde så hårt på blev en besvikelse och den man avskydde vi första ögonblick blir livskamraten. Gäller såväl kärlek som gitarrer
Hittar du en standard beggad till bra pris är detabsolut världens bästa köp. Men det kan ju vara svårt att ge ett exakt råd om kunden är intresserad främst av formen/utseendet eller ljud/spelegenskaper.
Jag tycker att det är bullshit att säga att studion är usel som tidigare nämnts. Det är VÄLDIGT MYCKET les paul utan en massa lull som bindings och finnish, troligen därav namnet?
Duger man inte till att justera in en les paul bör man kanske ändå satsa på ett billigare alternativ?
Ja, jag är inne på min femte gibson nu och studion är en av dom gitarrer jag spelar mest på och trivs bäst med.
Sen ska man icke förglömma att många les pauler väger bly (mahogny är tungt) , speciellt customen.
Är det främst formen man är ute efter så finns det säkert fina alternativ där.
Dom kopior jag spelat på själv och tyckt känts riktigt nice är då främst gamla tokai (som inte är så billiga längre heller) och en bills brothers kopia (som dock var moddad i mekanik och mickar).
Måste även säga att jag tycker att kvaliten på "nyare" gibson har sjunkit en smula under åren, men det är fortfarande riktigt fina instrument. Jag är helt övertygad att om du är en seriöst intresserad musiker så kommer du ångra om du snålade, men som sagt är man bara ute efter "the look" duger säkert en epifån fint.
Spela, lyssna , prova.. det enda sättet.. ibland blir man förvånad att det man trodde så hårt på blev en besvikelse och den man avskydde vi första ögonblick blir livskamraten. Gäller såväl kärlek som gitarrer