Marijuana + Oxynorm = Sälar och Tomtar

Följande utspelade sig i en stad på Sveriges västkust:


En vanlig sketen tisdag.
21:00

I ett tomt vardagsrum möblerat som ett modernare landställe, hänger de vita gardinerna ned över det vidöppna fönstret. Vid minsta vindpust lyser den horisont-låga solen in över det ekbord som är placerat i mitten av rummet. Genom springan mellan väggen och den vita glasdörren som separerar hallen från vardagsrummet för

FREDRIK, 23, sin hand. Iklädd mjukisbyxor och en TMNT T-shirt föser han problematiskt dörren åt sidan. En djup suck som följd av ett första steg, haltar Fredrik över parkettgolvet fram till den bruna hörnsoffan. Kvar i dörren står LABAN, 22, i ett hånflin. Med sin vänstra hand i ett par ljusa manchesterbyxor och sin högra kramandes runt en grön apotekspåse, går också han in i rummet.

Fredrik lägger sig försiktigt tillrätta i den bortre delen av soffan medan Laban utbrister:

- Fredde för faan, så jävla ont gör det väl ändå inte!
- Laban, käften, du har ingen aning om va fan som hänt.
- Och det har du?!

Tystnaden svarar för att Fredrik inte har en susning om vad som hänt. Vid uppvaknandet på ett närliggande sjukhus i lördags mötte han sitt livs värsta baksmälla tillsammans med en obeskrivlig smärta från rektum. Fredrik ska enligt ambulanspersonalen ramlat från en av fiskebåtarna i hamnen, för att sedan få ett metallräcke på höger skinkhalva. Räcket träffade sedan Fredriks könsorgan, därav haltandet och den gröna apotekspåsen.

Fredrik fick av sin läkare utskrivet både Oxynorm 10mg och Tramadol 50mg för sina återkommande smärtattacker, Laban tog sig samma dag friheten att skriva ut Marijuana 10g från "Kran Nr2" ur telefonboken till Fredrik.
De båda gossarna visste att denna tisdag skulle bli "den beste dagen i deres lir". De hade bunkrat upp med 2L cola, varsin kebab standard och lite knark.

De tar en karta Oxynorm ur paketet, knäcker upp två var och sväljer. Tramadolen är enligt Fredrik alldeles för mild för dagens ändamål.
Laban sträcker sig efter den bärbara datorn som ligger på kanten av bordet.

- Vad är lösenordet?
- Det finns inget lösenord, hur många gånger ska jag behöva tala om det för dig?
- Jaja, ligger listan på Spotify eller iTunes?
- Spotify, meka en efter att du dragit på wildcat.
- Will do.


Det bekanta vildkatts vrålet fyller upp rummet, doften av nytänd MJ likaså. Fredrik ligger nu på mage i hopp om att det snart ska kicka och smärtan börja avta. Han sträcker sig efter glaset med cola samtidigt som han säger till Laban:

- Haha, den här situationen är rätt ironisk egentligen, eller hur?
- Vad menar du?
- Du minns när vi satt i båten och kollade på 1 guy 1 horse tillsammans med de andra?
- Haha aadå, fy fan va äckligt det va, stackars kille.
- Jo, just det jag menar, där satt jag och asgarvade under hela akten och nu ligger jag själv här som ett jävla våldtäktsoffer.
- Du har i alla fall snart glömt det hela. Jag tankade ner Seal Hunter igår!

Laban sträcker sig efter fjärrkontrollen och slår på TV:n som är av äldre Philips model, datorn är redan igång. Den välbekanta bakgrundsbilden utgörs av en sälunge med en M16 riktad mot dess huvud.

Cirka 20 minuter passerar, vi har hunnit med två omgångar av spelet när Laban börjar få känningar av morfinet. En pirrande känsla sprider sig i hela kroppen och han blir tvungen att lägga ifrån sig kontrollen. De båda tittar på varandra varpå Fredrik nickar instämmande. Beslut tas och en ny joint rullas.

21:50 - Låten "Time To Pretend" går igång.

Det rum som för fyrtio minuter sedan tedde sig helt normalt har nu börjat få känslor. Laban har svårt att sitta still medan Fredrik ligger som en ned-drogad gris utbredd över halva soffan.

- Laban! Såg du det gula tåget?!
- Va fan snackar du om?
- Det, det kom ett gult tåg, såg du det inte?
- Nej du bengar över gubben. Sugen på att lira Fat Princess?
- Shit, aja. Det körde in mellan benen på mig!
- Du är ju cp.
- Räck mig en kontroll då.

Fat Princess är av den sorts spel du absolut inte kan spela o-beng. Trodde inte mina ögon när Laban först satte igång det, små små tomtar som springer runt i en sagovärld och krigar för fulla muggar. Du kan välja mellan tomtekaraktärer så som krigare, arbetare och präster.

Hela spelet går ut på att du ska inta motståndarens borg och kidnappa deras prinsessa, motståndarna kan i sin tur göra detta svårare genom att mata prinsessan med bakelser vilket leder till att hon blir tyngre att bära... Jätte fet med andra ord.

Då det är ett en-player spel sitter Fredrik och tittar på medan Laban spelar, de båda skrattar oavbrutet åt tomtarna som slaktar varandra. Spelet lider mot sitt slut och Fredrik föreslår att de ska knäcka en till. Sagt och gjort, ännu en Oxynorm hamnar i magsäcken. I väntan på att allting ska gå åt helvete går de upp och sätter på en kastrull makaroner.

Köket utgörs till största del av en köksö, 1 gånger 3 meter. Runt denna springer Laban och tror att han fortfarande krigar med tomtarna. Fredrik är inte riktigt lika hög och minns då deras kebab som ligger och kallnar där nere.

- Laban för fan, vi har ju kebab där nere.

Utan att säga ett ord tittar Laban upp, i samma veva upptäcker han att det inte finns en enda tomte närvarande. Han lunkar långsamt efter Fredrik ned för trapporna.

Föreställ er två judar i Birkenau som precis fått syn på en tallrik köttbullar och potatismos.
Så illa såg det ut när de två slafsade i sig kebaben. Laban tittar upp och ropar till Fredrik, trots att de endast är separerade av en kubik luft

- Fredrik vart fan är Fido?!
- Vem är Fido?
- Den gula hunden du pratade om förut.
- Jag har inte sett någon gul hund.
- Jo asså, vi måste hitta honom.

Varpå Laban släpper kebaben ned på golvet och rusar ut ur rummet. Fredrik sitter kvar och äter upp, njutandes av varenda tugga.

5-6 minuter passerar.

- Laban! Vart är du? Laban!

Inte ett ljud till svar. Fredrik går upp på övervåningen, skorna står kvar. Dörren är låst sedan tidigare och ingen inne på toaletten. Ännu än gång ropar Fredrik efter sin vän, inget svar. Han går ner på nedervåningen igen, "vart fan har han tagit vägen?".

I andra änden av den vitmålade hallen finns ännu en glasdörr, denna går in till det rum som utgörs av ett biljardbord och två duschar. Rummets väggar har stora panoramafönster ut mot grannarna, Fredrik ogillar att vistas här då det hänt att CLABBE, 50+, gått förbi några gånger de spelat biljard höga.
Till stor förvåning är luckan till vinkällaren öppen, Fredrik sticker ned huvudet och ser att längst in i hörnet sitter Laban.

- Laban, va fan sysslar du med?
- Sssh, han sover.
- Vem sover?
- Fido såklart.
- Vem är Fido?
- Den gula hunden du vet.

Fredrik tröttnar på situationen och ber Laban stiga upp ur vinkällaren, efter en lång diskussion angående om hunden får följa med upp eller inte lämnar Laban kvar hunden nere i vinkällaren.

De går tillbaka till vardagsrummet där låten "Wraith pinned to the mist and other games" spelas, en riktig knarkarlåt enligt mitt tycke men ack så skön.

Laban anser sig behöva dricka massvis med vatten och tvingar med Fredrik upp till köket. Det tar ett tag att ta sig upp då Fredrik knappt kan gå efter olyckan.

- Ja jävlar ja, makaronerna! Säger Laban.
- Haha dem hade jag totalt glömt av!
- Ska vi käka dem?
- Jag e på.

Snabbmakaroner som kokat i 20 minuter smakar som att tugga på en hjärna, alltihop hade klibbat ihop sig och var nästintill oätligt. Ketchup gjorde dock susen.
Vi var fortfarande höga som hus vid det här laget och jag skulle gissa på att klockan började närma sig 11. Vi gick ner och mekade en ny, fin spliff. Det som Laban fått tag på var utöver det vanliga, inget tråkigt "lägga-sig-i-soffan-och-se-på-film-gräs" (även om det var vår huvudsysselsättning denna kväll).

Efter några puff blev vi båda sugna på "Med andra ord", ett spel för ca 4 personer där medspelaren i ens lag drar ett ord ur en påse för att sedan försöka beskriva det, med andra ord (köptips!). Vi insåg efter att ha packat upp det att vi var för få för att kunna spela. Får erkänna att vi inte var särskilt kvicktänkta vid det här laget. Så vi bestämde oss stället för att slå på filmen Ace Ventura 2.

Långsamt somnade vi in till filmen samtidigt som vi vred oss av skratt, det underbara morfinruset fick en att vilja bli ett med kuddarna i soffan. Minns inte vad jag drömde om den natten, säkerligen de sjuka jävla tomtarna, en halvt lyckad kväll fick vi iallafall..

Ciao

Bra och utförlig rapport även om jag gillar när de är skrivna i first person.

4 av 5 toasters.

3/5

Tycker om läsningen och känslan i din beskrivning. Vet inte varför jag inte borde ge den en femma, kan det vara detaljerna? Men du får en 5 iallafall. Längtar efter ruset trots ren i 20-tal veckor. /sf

Det var en rolig läsning. Jag är avundsjuk, jag vill också ha Oxy. ;p

Nåja, du får 4/5 pistoler.

Underbar läsning, anser själv att du borde bli författare xD

5/5

4/5 den va riktigt underhållande fakiskt!

Underhållande, välskriven rapport. Betyget landar på 4/5 metallräcken