Vad styr det som sker i universum?

Men man kan ju beskriva dess tillstånd (ur ett kvantmekaniskt perspektiv) i form av en vågfunktion.

Dock förstörs ju tillståndet när man försöker observera det (när t.ex. en observationsfotonen träffar den partikel man vill observera).

Fast jag läste om ett kvantmekaniskt fenomen som innebar att man med interferensfenomen (och med hjälp av partiklars dubbelnatur) kunde upptäcka objekt utan att behöva bestråla dessa, alltså kanske tillståndet kan bevaras.

Edit: Länk till "interactionfree measurement"

http://www.physics.uiuc.edu/People/F...asurements.htm

Jo simuleringen i sig måste visst bli ett till universum. Ingen "dator" kan ju beskriva något verkligt fenomen exakt (Skulle behövas oändligt med precision = oändligt med lagringsutrymme).
Men om vi bara lyckas kopiera vårt universum och få ut det från vårt eget och få tiden att gå snabbare där så kan vi ju se in i framtiden..
Tror ni man får nobelpriset om man lyckas?

Vad anser ni om idén att vi bara är "slavar" under naturens lagar utan egen vilja?

Om man tror att vi i framtiden kommer kunna beskriva allt perfekt så måste det väl vara så. Men man kan väl njuta av livet för det

Självklart ska man det och inte ägna livet åt att fundera över detta...
Men att det är så har ju ingenting med huruvida vi kan beskriva det eller inte. Är nog bara att acceptera, och fortsätta låtsas om man har makten över sitt liv.

Bara om det faktiskt är så att universum är oändligt stort. Om universum inte är oändligt stort så skulle det ju räcka med ändligt stort lagringsutrymme.
Vilket leder oss in på ett annat problem med att simulera universum i sin helhet;

Antag att vi hade en dator som körde ett program som simulerade universum i sin helhet.
Var skulle denna dator befinna sig? I universum? I så fall så skulle simulationen även innefatta en simulation av den dator på vilken simulationen körs. Det verkar svårt att under de förutsättningarna kunna köra simulationen snabbare än realtid, tvärt om så skulle den behöva köras långsammare, om den nu över huvudtaget gick att köra.


Hm ... jag tror att du skulle kunna se till att få det pristet om du lyckades.

Spelar ingen roll att det är ändligt stort, eftersom det mesta i naturen beskrivs av kontinuerliga variabler så blir sannolikheten att man beskriver dem exakt med en siffra = noll. Blir alltid ett fel om du ska representera en fysisk storhet med en siffra i en dator.

Inte nödvändigtvis om vi till exempel antar att materia har en minsta beståndsdel (det finns nog inget direkt som tyder på det, men vi kan ju anta det i alla fall). I så fall skulle universum vara diskret snarare än kontinuerligt, och fysikaliska fakta skulle alltså kunna representeras exakt.

Ja det förstås. Men om man har två av dessa minsta beståndsdelar, kan avståndet mellan dem tex bara vara en multipel av storleken hos en av dem? Det är frågan...

Ooops ... ja du ... jag gissar att man stöter på ett och annat problem av det slaget om man skulle försöka sig på en diskret representation av en atomär verklighet. Hm ... vi får helt enkelt förbjuda avstånd som är mindre än storleken på den minsta beståndsdelen? Skulle det fungera? Antagligen skulle det gå om vi bara får en politisk majoritet i frågan.

Ja lockar sossarna bara med miljöpartiet med löften om en ban på alla farliga atomer och vänsterpartiet med löftet att alla atomer ska ha precis lika många neutroner så kan det gå...

Är det ingen som INTE tror att vi bara följer universums lagar och saknar fri vilja? Verkar som ni accepterar denna teori?