Sambos med ett barn, Olika inkomster.. hur delar ni upp utgifterna?

Nu vet inte jag om detta var riktat till mig eftersom du inte citerar någon men..

Jag är en väldigt generös person och likaså mina bekanta. Jag kräver väldigt sällan tillbaka pengar för något bland bekanta och vänner då ska det vara ett regelrätt lån. Drinkar, mat allt sådant är inget vi delar utan jag är en sådan som bjuder vi på grillat står vi hör och häpna till och med för köttet. Något som verkar rätt sällsynt hos många svenskar.

Men är jag på krogen och krökar och vill bjuda mina polare eller någon random fyllevän så tar jag det från mitt nöjeskonto. Eftersom du verkade missuppfatta vår modell testar jag att förklara bättre.

Förutsättningarna är att jag tjänar cirka det dubbla mot min sambo:

Räkningar betalas från den gemensamma potten av bägges löner, alla gemensamma köp till hus, barn och bilar görs under månaden med ett kreditkort (som står på mig men min sambo har ett extrakort).
Utöver detta så tar vi en lekpeng på 5-6000:- var som vi gör vad vi vill med under månaden. Resten sparar vi på ett gemensamt buffertkonto.

Sambon får alltså ta lika stor del av inkomsten som mig trots att jag tjänar mycket mer. Jag har alltid trott att detta är en generös lösning men jag kanske har fel? Jag har föreslagit helt gemensam ekonomi men det är hon som vill ha "egna" pengar.

Kan man skönja en skillnad här kring de som har olika inkomster men lite tuffare ekonomi och de som har olika inkomster men väldigt god ekonomi?

Jag anar att de som har såpass bra inkomst att inkomstskillnaden inte spelar någon roll för att få livet att gå ihop (både föräldrar och barn får det de behöver och lite därtill) inte bryr sig utan kör på. De som kanske får jobba lite mer med budgeten för att täcka en eventuell resa och barnets hockeyutrustning (eller whatever) är de som också styr upp ekonomin mer. Eller?

Kanske var riktat till mig?

Nåväl. Är jag ute (eller hemma) så räknar jag inte slantarna. Vare sig mina egna eller någon annans. Jag bjuder gärna och tar gärna emot om någon annan bjuder också. Det blir aldrig en trevlig kväll om man skall hålla på och räkna pengar. Sen går det ju absolut inte till överdrift heller, men om jag är ute med en polare på en pub och går fram till baren frågar jag ju självfallet om han/hon önskar något och tar i så fall med det. Jag är väl inte snål heller?

Jag är absolut säker på vem jag vill dela livet med. Men så länge det ser ut som det gör med vår ekonomi ser jag inte anledning att jiddra runt med det eftersom det fungerar bra för oss båda nu.

Och på samma tema som ovan, om min partner skulle bli arbetslös eller långtidssjukskriven eller liknande, så stöttar jag ju självklart upp ekonomiskt även där. Då blir det ju mina egna nöjen som kanske är lite extravaganta nu som får stryka lite på foten till förmån för familjen. Men det är ju inte något konstigt heller tycker jag.

Vi har helt gemensam ekonomi, alla pengar in på ett konto och därifrån betalas räkningar, mat och bensin etc. Jag tjänar mycket mer än min fru, men vi delar lika. Kan inte föreställa mig hur fan det skulle vara att sitta och föra pengar fram och tillbaka varje månad för att vara säker på att båda hade betalat lika mycket, det känns bara småaktigt och onödigt. Vi är en familj.