Citat:
Ursprungligen postat av Extremisten
Ålder: 18
Kön: Man
Arbete/studier: Studerar
Religion/livsåskådning: Sunnimuslim
Hur jag kom fram till min religion/livsåskådning: Jag föddes till muslim. Jag har sällan ifrågasatt Koranen, utom vissa gånger. Men jag har fått mina svar, då jag har läst och studerat islam. Jag tycker att Koranen innehåller mest logik av alla religiösa böcker, men respekterar andras åsikter, då jag anser att det inte är min ensak.
Jag tror inte att denna tråden är till för att argumentera, känns som jag behöver kommentera på vad du sa ändå. Kan du inte hålla dig till sanningen och sluta larva dig? Det är väldigt osannolikt att du är sunnimuslim med tanke på dina inlägg, mer osannolikt att du har accepterat Islam och följer den, bara ett exempel här;
Citat:
Knullat 3 olika tjejer samma dag. Dessa tjejer är också vänner med varandra.
Tvättade inte ens kuken mellan dessa rövknull
Nåja, åter till tråden.
Ålder: 18
Kön: Man
Arbete/studier: Tar C.I-examen just nu, sedan blir det vidare studier för teknisk docent.
Religion/livsåskådning: Islam
Hur jag kom fram till min religion/livsåskådning: Det började med filosofiska tankar redan som liten. Då ifrågasatte jag allt mellan jorden och himlen (Tyvärr försvinner denna nyfikenheten för varje år som går, är det inte tragiskt?), dock var jag inte övertygad utav någonting, snarare brydde jag mig inte mycket om detta, utan gav upp när tankarna blev för djupa och svarslösa som fick mig att hålla mig till ateism. Den första reflektionen som gjorde mig semi-religiös skedde på högstadiet när vi studerade ''argument'' på svenska lektionen och vi hade ett grupparbete där vi skulle argumentera för/emot religionen. Personligen ställde jag mig på andra sidan av ledet dvs, emot religionen eftersom jag inte trodde på något sådant. När debatten drog igång började vi i gruppen med vetenskapliga argument som talade för att universum inte behövde någon Gud för att existera och hoppade över till att vara kritiskt mot texterna i bibeln bland annat. En kille som var muslim och i andra ''laget'' och som var allmänt blyg ställde sig upp för första gången i debatten och yttrade sig med en hes röst (Personligen till mig, eftersom jag i stort sätt ledde debatten för min grupp) ''Tror du att allting skapades utan ett syfte?''. Det gav mig en funderare även om jag inte visade det för allihopa utan besvarade frågan med hjälp utav tidigare referenser i debatten. Nåja, när jag kom hem senare den dagen funderade jag lite över Islam och alla andra religioner i stort, jag hade själv kommit från ett land där denna religionen var officellt men visste ändå lite om det. Blev mer och mer intresserad utav religionen och filosofin i det hela, tills jag fann Islam som min tro. Fortfarande sker det förändringar i mig och det kommer fortsätta så länge jag lever, ändå tänker jag inte ge upp mina slutsatser av frågan som jag har ställt till mig själv flera gånger. Varför existerar någonting snarare än ingenting? Personligen anser jag att vetenskapen och djupa tankar leder människan till sitt inre, där han måste erkänna att allt detta måste ha ett syfte. Många hävdar att de inte ser ett syfte, eller att det inte finns något syfte, vilket jag gjorde också ett bra tag. Dock att hävda något sådant utan någon större substans behöver rimligtvis inte betyda att det verkligen inte finns någon syfte/orsak. förhoppnigsvis vet de som har läst vetenskapshistoria vad jag menar med det sistnämnda.
Koranen:
[21:16] VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som finns däremellan för ros skull.
[21:30] INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro?
[21:32] och byggt himlens [valv] som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt [naturens alla] tecken!
