Konstruktionen av en enhetlig teologi sola scriptura

Nej, det blir i praktiken omöjligt då flera delar av GT/NT är skrivna av olika teologiska uppfattningar med specifika agendor.

Man har helt enkelt följt den judiska traditionen i NT; inte ta bort, men däremot lägga till. Vilket gör det motsägelsefullt och förvirrande.

Ett "problem" som gnosticismen löser är givetvis skillnaden på gudsbilden i NT och GT. Man kan givetvis argumentera för att någon större skillnad inte finns egentligen, men vissa (undertecknad inklusive) tycker sig ändå se vissa skillnader mellan Gud så som han beskrivs i Första Mosebok och de psalmerna och t ex Johannesevangeliet. Av de tidigare får jag intrycket av Gud som en antropomorfisk Gud med fysisk kropp som måste resa runt fysiskt på jorden, glömmer bort saker och ibland förlorar kontrollen p.g.a. ilska. NTs gud är mer mot det trandenscenta hållet.

Det är givetvis ett intressant förslag att motsägelserna i sig är en källa för kunskap. Man kanske just kan se deras primära funktion som något annat; man kanske just som kristen med gott samvete kan se stora delar av Bibeln som skönlitterära verk med ett gudomligt budskap, varvid få delar av texten bör ses som historisk fakta. Men det är givetvis en väldigt liberal tolkning om man så önskar kalla den.

Angående politiskt inflytande på debatten har du alldelles rätt i att det nog tog fart i någon skala först under och efter Konstantin. Från de värdsliga makterna blev det givetvis viktigt med stabilitet och viss enhet i riket, varför alltför kraftiga avvikelser från tron kunde bli farliga i längden.

Det är nog naturligt att man ser sin egen uppfattning som den mest korrekta; ansåg man inte det skulle man givetvis inte ha den! Men jag tror också man skulle kunna tänka som så att ens egen tolkning leder en rätt (i kristendom är det väl mycket en fråga om att bli frälst), men att andras tolkningar, även om de kanske är radikalt annorlunda, också kan leda rätt. Det blir väl som så en fråga om huruvida det bara finns en sann kristen väg eller om det finns flera kristna vägar som leder till samma mål så att säga.

Jag håller med dig att det hade varit konstigt om så många hade kunnat enats om en sådan stor bok som Bibeln. Men om man försöker kvantifiera denna splittring kanske man bör söka andra anledningar än bara antalet tolkare. Jag vill illustrera vad jag menar med detta med exemplet Islam. Islam har lite drygt en miljard utövare idag; den högsta auktoriteten är givetvis Koranen som är betydligt kortare än vad Bibeln är, men bortsett från Koranen finns kollosala mängder hadith. Det finns även visst spelrum för olika typer av lärda män att utveckla principerna för det moderna samhället. Trots detta skulle jag vilja påstå (du kanske inte håller med mig dock) att splittringen inom Islam är mycket mindre än den i kristendom, trots att storleksskillnaden inte är så stor. Givetvis finns det splittringar inom Islam, och du kanske vill förklara det hela med faktumet att stora delar av den muslimska världen är fattig och outbildad, och det får nog påstås vara ett bra argument. Men skulle det inte kunna vara så att Bibeln, inte minst tack vare att den författades under så många sekler av flertalet författare, blir otydlig och motsägelsefull?

Om man utgår (som jag antar att du gör) att Bibeln är Guds ord följer uppfattningen lätt att inga motsägelser finns i Bibeln. Således, om man någon gång visas en motsägelse, finns det egentligen ingen gräns på vilka verktyg man får använda för att bli av med motsägelsen. Lätt uppstår då vad jag vill kalla för "nödlösningar" vars riktighet blir svår att verifiera, åtminstone med en vetenskaplig syn på texternas utveckling och slutgiltiga form.

Jag tror inte att det finns en "sann" religion på jorden. Det finns bara tolkningar av de inspirationer av Gud som givits oss.

Därför ser alla religioner olika ut på ytan men så lika när vi tittar närmare på kärnan av gudstron. Vi hänger oss åt vissa trossater och vissa ritualer men dessa är tolkningar av den gudomliga inspirationen och därör redan smittade av individers önskemål och behov.

Det finns inga påbud som är direkt från Gud, såvida du inte har fått dem levererade i ditt inre. Allt vi får serverat i andra hand av präster o dylikt är andra hands informtion, som KAN innehålla visdomsord, men som också kan vara nonsens.

Allt vi tror oss veta om oss själva och om Gud måste vi finna inom oss själva, måste finna resonans inom den vetskap och beredskap inom oss som vi redan har. Allt som i våra öron och ögon verkar orättfärdigt eller orätt måste vi ifrågasätta. Vi är inte oskyldiga får satta på jorden att bara beta och må bra. Vi finns här för att ifrågasätta, för att tillrättaställa, för att göra bättring. Vi finns. alla mänskliga själar, för att göra världen, universum bättre. Vi finns för att göra skillnad. Vår uppgift på jorden är att förvalta den, inte att förgöra den.
Förr eller senare kommer vi alla att inse det.

mvh
tt

En viktig aspekt är hur den tidiga kyrkan såg på skriften, och vilken auktoritet man ansåg att den hade. Och fanns det en instans som stod över skriften osv.. Tex den instans som utvalde vilka böcker som skulle vara med i skriften. Och hur användes böckerna i den tidiga kyrkan. Av de vi vet så användes skrifterna främst till liturgin och komplement till den muntliga undervisningen.

Man stöter på problem med sola scriptura rätt snabbt, då Gud isf skulle ha slutat att tala till sin kyrka när den slutgiltiga kanoniseringen av nya testamentet blev färdig, vilket skulle röra sig kring 400 talet isf. Så har aldrig ortodox eller katolsk kristen tro sett det heller. Om vi tittar på judendomen och dess muntliga traditionen för tolkningen av lagen, så är den också ledande kring förståelsen av nya testamentet.
För att kunna förstå judendomen så måste man ha stor insikt i talmud (vilket är en muntlig tillämpning av skriften) Skriften alena har aldrig varit verksamt inom judendomen. Utan det är hur man skall tolka skriften som är det relevanta. Sen kan man givetvis diskutera vilken gren inom judendomen som lyckas med detta bäst. På Jesu tid har vi ett flertal förgreningar inom judendomen, som alla gör anspråk på sin tolkning, tänker främst på fariseer,sadukeer,esser, och den diaspora alexandriska judendomen med Filon och kompani.
Sen är den judiska kanoniseringen i sig ett gigantiskt kapitel. Det fanns olika kanoniseringar bland dessa förgreningar, främst skillnader bland de senare böckerna, som Daniel, Ester osv, och teologiska tillämpningar av böckerna. Qumransekten utmärker sig här genom att ha en hel del andra böcker i sin kanon tex.

Kristendomen är ju till början en judisk sekt, som tolkar Torah utifrån en ny aspekt. Den kristna tron är till en början ett sätt att läsa Torahn utifrån, på ett liknande sätt som talmud.. De första kristna använder sig uteslutande av gamla testamentet, och pekar på Jesus utifrån detta. Dessa tolkningar skrivs sedan ner, och används bland olika kringspridda församlingar. Vi kan även se att olika församlingar kunde ha en variande skara brev, man var långt ifrån enhetlig här, många av breven i nya testamentet hade dessutom lokala ändamål. Paulus brev till romarna, befann sig med stor sannolik inte i Korith och vise versa.

Det är svårt att egentligen klargöra när kyrkan började sätta nya testamentet jämbördigt med med gamla testamentet. Men man brukar väl säga att Ireneaus är den som först tillsätter nya testamentens auktoritet med Torah. Men även på hans tid så var kyrkan inte helt enad i en fullt samlad bibel. Fanns vissa tveksamheter kring en del brev, och på andra håll lästes lite olika brev. Hermas herden, Barnabasbreven, Clemensbrevet är några exempel.

En annan aspekt är hur man förvaltar en auktoritet. I judendomen var det främst leviter som var utolkare och hade prästerlig auktoritet att döma enligt lagen.
Leviterna var därför en förvaltare av en auktoritet given från Gud.
Prästerskapet inom katolsk tro, är på ett liknande sätt. Där endast prästvigda med en apostolisk auktoritet innehar detta ämbete. Alltså en kedja med handpåläggning från apostlarna, som fortsätter.
Denna auktoritet är en grundval i den kristna tron med påven som den högste biskopen och ledaren i Petrus fotspår, som en garant för att den kristna tron skall tolkas och läsas utifrån.

En annan förståelse kring tolkningen, är att förståelsen av uppenbarelsen, tar sig nya utryck. Som behöver reflekteras över. Också aspekten att kyrkan ställs inför olika skeenden och olika etapper. Likaså en teologisk reflektion av Jesus och det uppdrag han givit kyrkan. Det börjar som ett litet frö med en skara enkla fiskare. Och växer sig stort, och sprider sig till världens största religion. Detta hade nog inte fiskarna i åtanke när böckerna skrevs ner.

Detta är ett så stort ämne, att jag måste sluta här.. Blir för djupt.
Men en slutpoäng, är att skriften och traditionen måste vara i symbios för att man skall förstå skriften utifrån sin historiska kontext.
Det finns alldeles för många protestantiska samfund som bildat en teologi utifrån väl valda citat. Detta orsakar en splittring och oenighet.
Så när allt kommer omkring, så existerar inget sola scriptura.. Utan alla tolkar ändå skriften utifrån sin syn på det. Frågan är bara vilken tolkning som är den rätta. Vilken tolkning som är den rätta, talar bibeln inte om.. Och därmed går inte sola scriptura att tillämpa

Detta är även min högst personliga uppfattning; författarna till GT och NT var aktiva under en lång period under vilken en teologisk utveckling ägde rum. De tidiga författarna trodde på andra saker än de senare, vilket (enligt mig åtmionstone) också reflekteras i texterna. För att "komma runt" detta kanske man helt enkelt behöver, som SleepaZ var inne på i sitt inlägg (och som jag nu inte hinner kommentera närmare p.g.a. tidsbrist), en övergripande syn på skriften och en slags kristifiering, även av Gamla Testamentet, för att få det att gå ihop. Med den katolska synen som SleepaZ representerar kanske man även kan få det att gå ihop på ett intellektuellt tillfredsställande sätt (om man är troende åtminstone); traditionen eller kraften som gav upphov (som man menar lever kvar i den katolska kyrkan) till Bibeln är också den som bör tolka den. Men från ett sola scriptura-perspektiv ser jag ingen uppenbar lösning, ty där ska Skriften tolka sig själv, och som de flesta erkänner i tråden finns det vissa motsättningar mellan de bibliska texterna.

Det du skriver är intressant, för jag håller verkligen med. Eftersom jag inte kommer från en katolsk bakgrund så började jag med bara Bibeln, men upptäckte annat med tiden. Först så var det apokryferna, sedan kyrkofäderna osv.

Om man gör en parallell till Mormonkyrkan så är det exakt detta som är ett problem. Protestanter som bara har Bibeln och ingenting annat, förstår inte hur viktigt det är med traditionen, och den blir integrerad med skriften.

Det är därför som det är svårt för utomstående att förstå Mormonkyrkans teologi, och en del som hoppar av mormonkyrkan gör det pga att de tror på vad utomstående kritiker säger om teologin, inte vad kyrkans ledare själva säger. För det tar många år av studier för att förstå mormonteologin och hur allt ska tolkas.

Det är faktiskt lättare för en som inte är mormon, men som är teologiskt väl bevandrad (akademiska studier i teologi eller förvärvat dem genom självstudier) att lära sig förstå hur Mormonkyrkans teologi och tolkning och hur det fungerar om de studerar mormonernas teologi ordentligt, än för en oskolad mormon som är lekman som varit medlem i 5-10-20 år i Mormonkyrkan och som därför påstår sig veta exakt hur det är teologiskt.

De flesta aktiva i Mormonkyrkan får kläm på teologin efter ett tag förhoppningsvis, men man kan aldrig veta egentligen för det är ingen som håller koll på att man tror "rätt" egentligen. Det är bara vid intervjun då man har ansökt om att man vill bli medlem som ett antal frågor ställs och som man ska ställa upp på, och samma eller liknande frågor dyker upp då man ansöker om en tempelrekommendation. De allra flesta mormoner har ingen tempelrekommendation, så de kan gå hur många år som helst utan att de behöver besvara frågorna som egentligen är till för att man ska förstå vad som gäller officiellt teologiskt. Man kan faktiskt tro väldigt olika och ändå vara medlem i Mormonkyrkan.

Till syvende och sidst handlar det om Jesus är Herre och Frälsare i ens liv. Sen så tror folk allt möjligt faktiskt. Folk går med i kyrkan av många olika anledningar. Det är ledningen centralt i Mormonkyrkan som bestämmer hur det hela ska tolkas teologiskt (15 stycken, dvs profeten plus hans två rådgivare och de 12 apostlarna), för det är deras uppgift. Men folk blir inte uteslutna om de tror annorlunda än dem, det handlar bara om att bete sig hyfsat, för då både ger man och får man respekt.

Det finns vissa "heta" ämnen som alltid tas upp och missförstås. Dessa saker nedan är inte sanna som jag skriver nu... felaktigheter som påstås: mormonerna säger sig tro att de ska regera på egna planeter i himlen, att bli gudar, att profeten får profetiska tilltal från Gud jämt och ständigt, att profeten bestämmer allt i kyrkan själv, att Mormons Bok har ersatt Bibeln, att mormonerna tror att de blir frälsta genom gärningar, att mormonerna tror på en annan Jesus, att mormoner håller på med djävulsdyrkan i templen, att mormoner är besatta, att deras garments är magiska, att mormonerna tror att de är de enda som kommer till himlen, att mormonerna tror att de vet allt andligt, att alla mormoner är ute och knackar dörr osv osv. Fel, fel, fel!

Precis som judarna, katolikerna och de ortodoxa så anser mormonerna att Gud inte har slutat upp att tala. Det innebär att traditionen är viktig, och det som sedan skrivs ner blir också då viktigt dvs Guds Ord. Allt har skrivits ner under en så lång tidsperiod att det är omöjligt att allt ska vara enhetligt och homogent. Det skrevs av olika personer, hade olika syften och motiv, olika historiska skeenden, ibland skrevs saker då folk var förföljda och andra gånger då de levde i fångenskap, en del gånger då de levde fria och i säkerhet osv. Hur ska man kunna få ihop dessa texter till något homogent? Det kommer alltid att finnas saker som man är oense om, för vi vet inte hela bakgrunden och vad som sades och gjordes. Vi vet för lite egentligen för att kunna uttala oss tvärsäkert. Vi kan tro helhjärtat men behöver veta om att det handlar om tro och inte vetskap.

Ja, det låter ju jättebra det där om förtroliga samtal med "oliktänkande och kreativa kristna", men kyrkan har alltid hårt markerat vad man uppfattat var sanningen. Ja, undertryckande av heresi är ett lika gammalt fenomen som kyrkan själv, och det språkbruk du nämner är inte främmande ens för apostlarna.

Att dagens kristna inte verkar känna till detta, eller de många dramatiska episoder av brytning och schism som förekom i den tidiga kyrkan( och förekommer än idag) är märkligt. Det säger jag eftersom jag ännu inte stött på ett övergripande verk i kyrkohistoria som inte berättar om t.ex schismen mellan donatister och katoliker.

Men vi har inte glömt det..

Jo, visst är det så att övergripande verk i kyrkohistoria tar upp detta, absolut. Men vilka läser sådant? Då ska man vara riktigt intresserad för att ta del av det, och det är inte de flesta. Det borde tas upp i kyrkorna i undervisningen på ett eller annat sätt. Men det är märkligt att vanliga människor inte vet om dessa saker.

Och det är ju klart att man i alla olika kyrkor behöver visa vad man tror på, men just det här med att markera hårt mot dem som inte tycker exakt lika dant är en orättvis behandling. Det blir ett så hårt klimat då, och själva den hårda markeringen skapar ett klimat som är olustigt och kärlekslöst. Det är att döma när man inte vet utan bara tror. Och domen är inte vår, utan det är Jesus som ska döma en dag. Varje gång det blir en hård markering sker det en dom av människor.

Var lite på lyset när jag skrev det där och tycker så här i efterhand att din sammanfattning var utmärkt.

Men jag tycker helt klart att man kan se att de teologiska debatternas fokus och karaktär skiftar efter Nicaea. Den övergripande bilden av den teologiska utvecklingen innan Nicaea är präglad av en retorik som ofta syftar till försvar, i högre grad än fördjupning. Försvaret av Jesus mänsklighet gentemot doketisterna, försvaret av de kristnas rätt att praktisera sin religion gentemot de statliga myndigheterna, försvaret av den kristna tron gentemot pagan kritik o.s.v.

Samtidigt ser man hur den teologiska diskussionen blir mer tillgänglig och exponerad. I Socrates( Scholasticus, vilken du redan nämnt) beskrivningar ser man hur teologerna möttes som till gladiatorkamp i retorik, inför stora folkmassor som spänt avvaktade kampens utgång. Det berättas hur Arius framgångsrikt spred sina läror genom trallvänliga sjömansvisor och liknande. Även Augustinus bekämpade med stor framgång donatisterna( som tidigare nämnts) genom att sammanfatta sin kritik i psalmer som ofta blev populära bland folk i allmänhet.
Det liknar nästan vår tids fotbollskultur med allt det innebär, från det intensiva tävlingsmomentet till hulliganerna i toppspelarnas kölvatten.

Hur som helst, nej jag tror inte att det är möjligt att konstruera en enhetlig kristen teologi, med Skriften endast. Det är väl tänkvärt att Markion lyckades formulera sin teologi med underlag av samma texter som de övriga kristna använde..

Problemet med mormonkyrkan, är att ni har en egen kanonisering som inte överensstämmer med kristen tro. Tex Mormons bok som tillförs år 1830. Dvs utifrån detta så uppstår en ny tradition som ni tolkar skriften utifrån. Det blir ju som om jag nu 2010 skulle skriva en bok som heter Sleepaz evangelium, som visar hur bibeln skall läsas. Jag kan såklart påvisa att jag har fått den från Gud, men jag har även problem att finna stöd i den kristna traditionen för min bok.
Det är ett problem som alla sena sekter har anser jag. Framförallt sekter från Amerika som tar sin start kring 1800 talet.
För mig är det ganska uppenbart att man startar något nytt iom Mormons bok. En ny tradition.
Det blir också märkligt att Gud skall vänta i 1800 år med att skriva en bok när kanoniseringar redan fastslagits. Det blir både märkligt och orimlig anser jag.

Och vem säger att det är rätt att ha en slutgiltig kanonisering? Alla är inte överrens om detta. Det är ju samma resonemang som judarna har i och med att de inte accepterar Nya Testamentet, eller hur? Rent teologiskt är det inte mer exotiskt med Mormons bok är med de olika Apokryfiska böckerna (som jag själv uppskattar väldigt mycket). Det handlar aldrig om att ersätta Bibeln, så det blir inte en ny tradition utan den gamla kompletteras. Ursprunget finns kvar.

Det är ungefär så här... om en mormon ser på det här med påven i Rom, så tänker de på en mycket viktig kristen ledare, att han är en profet som är kallad till det katolska folket att vara en andlig ledare och frambära Guds budskap till dem. Det enda är att mormoner inte kan säga att påven är högste ledare för alla kristna, och de kan inte säga att han har rätt i allting han säger. Mormoner säger inte heller att mormonledarna har rätt i allting de säger.