Definiera ordet 'normal'.

jag anser att ordet 'normal' beskriver t.ex. ett tillstånd eller ett mönster som vi människor uppfattar som typiskt, alt. något som inte behöver sticka ut ur mängden. det är ungefär så som Tyda beskriver ordet. jag är nyfiken på vad ni tycker, för det är en frekvent återkommande fråga många av er ställer.

existerar ordet 'normal' i förhållande till samhället och människor?
motivera.

ps.
jag ber om ursäkt för eventuell malplacering av ämne/felpost.

Jag uppfattar "normalt" som "vanligt förekommande" eller som en "naturlig konsekvens" därför är det logiskt att gränserna för vad som är normalt och onormalt kan subjektivt variera från person till person.

Majoriteten, tänker jag.

Majoriteten är knappast rätt beskrivning. Då skulle de 5% som röstar på miljöpartier vara onormala.

inte att miljöpartister är onormala utan kanske att det är onormalt att just rösta på miljöpartiet.
men du pekar på några problem som jag tolkar normalt ligger 5% väl inom gränsen för vad som är normalt. Sen handlar det om närliggande proceser tex *det är normalt att rösta* spelar det roll villket parti man röstade på? eller är det normalt att heta *Erik Johansson* Själva namnet är det inte många i sverige som har än mindre i rellation till världen. Men både Erik och Johansson är normala och rätt vanliga namn och därför blir även det fullständiga namnet normalt.

Filosofi --> Språk

/MOD

Att säga vad som är normalt är lite som att säga vad är lagom. Inte alldeles lätt. I min värld är normalfördelningskurvan ett bra mått på vad som är normalt, men det kräver så klart att det är mätbart.

Normalt är väl också det som vi alla kommer överens om är normalt.

Men normalt är kontext- och situationsberoende. I en grupp kan det vara normalt att bete sig på ett sätt, men i en annan grupp eller miljö skulle detta beteende vara förkastligt/onormalt.

Enligt ovanstående resonemang kan normalt aldrig vara konstant, det blir relativt.

Vårt behov av hitta en norm tror jag handlar om ett mänskligt behov av att tillhörighet och trygghet. En stabil grund att utgå ifrån. Att inte sticka ut. Att göra som alla andra. Normen blir det som är rätt för att det gör alla andra och vi har en trygghet i att veta det och förhålla oss till det, samtidigt som vi sluter oss till den uppfattningen och känner tillhörighet.

Kanske är normalt något som skapar tillhörighet och trygghet i den kontext och situation vi befinner oss i. Det normala är en social konstruktion skapat av den rådande gemensamma uppfattningen och kunskapen kring vad som är rätt beteende, handling, tankemönster osv...

Används ordet "normal" felaktigt idag? (9 inlägg just nu)

Med en parafras på Tage Danielssons monolog om Harrisburg vill jag tillföra följande:

– Av våra föräldrar fick vi förmaningar att uppföra oss normalt. Idag när vi vet mer om sannolikhet så uppför vi oss normalfördelat.

Det är liksom att det personliga ansvaret fördelas på hela populationen om man är normalfördelad.

– Det kan hända att jag ljuger lite ibland, en vit lögn eller så, man är ju bara normalfördelad.

– Nu har jag tatuerat andra skulderbladet också, man vill ju vara normalfördelad.

normal betyder enligt mig någonting icke avvikande, någonting man mer eller mindre førvæntade sig att møta/høra under det tillfællet, som upptrædde på sættet man mer eller mindre viste att det skulle innan

Normalisering?

- "Att ha som mål vid myndig":
Ett jobb, en bostad, en trygg tillvaro, socialt nätverk, sunt och aktivt liv. En normaliserad bekantskap till släkt och vänner (om man har några), utåtriktad men inte utstickande...

Tror ingen kan egentligen svara på vad som anses mest normalt men det ovanstående finner jag rimligt att klassas in i grupperingen "normal" som kan ses olika från olikas ögon.