Orange Cush - Snedtripp (hallucinationer) LÅNG LÄSNING

Kön: Man
Ålder: 21
Tidigare erfarenheter: Hasch och marijuana (ganska så färsk)

Ni får ursäkta mitt skrivande, sist jag skrev något seriöst, en uppsats eller liknande var för flera år sedan så det är lite knackigt men jag hoppas ni hänger med även om det blir lite långdraget.. Jag märker nu i skrivandets stund att rapporten blir lite längre än väntat men jag hoppas ni har överseende med detta.

Söndag 11 Juli 2010

Det började med en solig eftermiddag i Juli, jag och en polare hade varit ute under dagen och bara njutit av det vackra vädret. Väl på väg hem kommer min kompis med förslaget att vi borde sätta oss nere vid vattnet och avnjuta lite orange cush i naturen. Det lät som en helskön idé i mina öron, så vi åkte hem rullade en på lite mer än 1g och begav oss ner mot vattnet. Vi sitter vid vattnet och röker, ibörjan kände jag som inte av något alls, så jag tog lite extra stora bloss. Efter ett tag börjar det snurra i huvudet och ruset börjar ta sig, jag känner hur det börjar gunga, det är en skön känsla. Jag säger till min kompis att det känns som att vi sitter i en båt (stenarna vi satt på) och att vi är ute till havs och det är ett otroligt skönt lugn, jag vill bara sitta kvar här och njua för fullt. Men min kompis säger att nä nu ska vi röra på oss.. Jag säger att jag hellre är kvar här och även att jag är för bäng för att gå. Lättövertalad som jag är så går vi vidare (jag ville ju inte sitta där ensam i min båt..) Jag känner hur det vinglar till som attan då jag ska ta mig upp från den lilla kanten vi gått nerför, det känns som att bestiga ett berg, balansen är absolut inte med en men med nöda och näppe lyckas jag, vi ta oss upp för den lilla slutningen. Vi kollar båda mot varandra och bara ler, vi är lyckliga och mår bara prima.

Dessto länge ifrån vattnet och närmare stan vi kommer, dessto mer obehagskänsla får jag i kroppen, inte så farligt men bara sådär att man känner hur det kryper sig på en. Jag har ju bara tidigare rökt på hemma hos någon kompis och bland ett umgänge man känner sig trygg i, aldrig varit ute bland folk tidigare heller. Min kompis säger ingenting och går bara raka vägen hemmåt (vilket kanske är 2-3 km, om ens det..) Jag känner att jag vill tillbaka till min båt nere vid vattnet, min trygghet men följer efter min kompis. Jag känner mig sjukt hög och känner att det är sådär att jag inte riktigt kan kontrollera min kropp och jag känner hur hela kroppen blir alldeles mjuk och härlig. Solen skiner starkare och alla färger blir bara mer intensiva och starka. Detta låter i en annans öron som en skön känsla vilket jag även tyckte då men forfarande så följde den där obehagskänslan i mig med och det hela blev inte alls som en skön upplevelese utan lite sådär, ja obehagligt.

Vi fortsätter våran färd hemmåt, det kändes lite som ett uppdrag typ i ett tv-spel, att vi ska ta oss hem och sen är allt lugnt. Jag börjar andas mer och mer tungt och försöker lugna mig. Vi passerar förbi människor och jag får den här känslan att alla kollar konstigt och frågande på mig, riktigt obehagligt. Jag känner fortfarande igen vars vi befinner oss men vill helst stanna bara för att lugna ner mig, jag kollar mot min kompis som går i samma raska takt hemmåt och småler för sig själv. Det känns obehagligt, då han inte riktigt känns verklig när jag försöker prata med honom men får inte riktigt kontakt, kanske inte så konstigt då han också är hög som ett hus. Jag tänker, är det bara jag som känner så här? Jag frågar min kompis lite tyst, känner du inget ovanligt? Nej, vadå? får jag vill svar. Jag är medveten att det är drogen som gör detta med mig men det är fortfarande obehagligt, det hade inte varit det om jag hade varit i en trygg miljö men nu tänkte jag bara istället för det vackra som hände mig, tänk om jag träffar på någon i min familj, en arbetskamrat, en vän etc.. Jag skulle bara springa därifrån.. Efter ett tag så trippar jag ännu mer och allt jag ser tryckt som ihop (ungefär som i supermario där träden och gubbarna är korta och knubbiga). Så alla färger är förstärkta till tusen, sjukt intensiva, världen är lite smått ihop tryckt på höjden och ljuset är otroligt starkt. Det känns alltså som att jag är i ett tv-spel och att vårat mission är att ta sig hemmåt och när vi väl är hemma ska detta sluta och allt bli bra igen, obegaskänslan försvinna och lyckan komma tillbaka.

Väl påväg hem så händer det en massa märkliga saker, typ att jag på något sätt kan komma ur denna "pre-psykos" eller vad man ska kalla det. Om jag hoppade till eller nös så kom jag som tillbaka i den vanliga världen och jag blev alldeles lugn men ganska direkt så fadear jag tillbaka till tv-spelsvärlden och min syn flackar. Jag känner mig som världens crack-head där jag går runt och nynnar, småsjunger för att behålla lugnet, hoppar och nyser för att försöka ta mig tillbaka till den verkligen världen. Min kompis tycker jag beter mig konstigt och frågar lite oroande, vad är det? jag försöker förklara men kan knappt prata... Det... känns..... som att .... jag är ... i ett tv-spel. FETT får jag till svar. Ja, det känns coolt men lite oroväckande, vi är snart hemma säger han och traskar vidare i högt tempo (sådär lite oroligt högt tempo, i efthand fick jag höra att han också tyckte det var obehagligt att vara ute bland folk mitt på ljusa dagen sjukt bäng.) Vi är snart hemma och något jävligt märligt händer med mina ögon, jag ser en bil komma från 30 meter håll kanske, det börjar som blinka till, alla bilder för mig som att min hjärna hoppar över några fps och när jag blundar och tittar så är bilen på samma ställe som för 4-5 sekunder sedan. Detta händer kanske upprepat 3-4 ggr.. Sjukt weird och jag försöker hosta, nysa och hoppa mig tillbaka till mitt fulla sinne, vilket går i en halv sekund innan jag dras tillbaka till tv-spelsvärlden. Vi ser huset vårat och jag känner världens lättnad då jag sätter nyckeln i dörrlåset, hoppas vi inte bara stöter på någon i trapphuset tänker jag. Vi slipper träffa på någon där och vi nästan springer upp för trapporna till tredja våningen, jag öppnar dörren och känner världens lättnad men obehagskänslan sitter ändå kvar. Min kompis lägger sig i soffan och typ slumrara till som han alltid gör när han är hög.. Jag försöker känna lugnet, och vill som berätta hela händelsen för min polare men han lyssnar inte, jag försöker bara förklara liksom hur obehagligt det känndes och fortfarande känns i hela kroppen. Han är sjukt hög fortfarande och säger bara, lägg dig ner och vila. Jag instämmer och försöker men den här obehagskänslan sitter kvar.

Efter fem minuter så får jag känslan att verkligheten inte existerar, det är för i tillfället det värsta som min hjärna skulle kunna tänka sig och exakt det inbillar jag mig nu. Det finns ingen verklighet.. Jag blir paranoid och tror att jag hamnat i någon slags pyskos och försöker käma mig ur den. Jag kommer ur den, alla färger är vanliga igen och jag känner igen min kompis, allt är bra igen.. Jag lugnar mig men helt plöstligt så dyker den där känslan, den oron upp igen och jag mår sjukt dåligt och vill bara dö. Livet passerar i revy, jag tänker på alla mina nära och kära, hur jag har svikit dom och känner bara att om jag höll om de så skulle allt bli bra igen. Jag hoppar på min kompis och kramar om honom hårt, han förstår sig på alvaret och försöker lugna mig, kramar om mig och säger att allt kommer bli bra, allt är bra nu, tänk på något fint. Det går jag kommer som tillbaka till verkligheten, jag blir så glad, överlycklig och släpper taget om min kompis och berättar att det är bra nu. Det var det under en stund, sen kommer drogen ikapp mig och jag faller in tv-spels/det finns ingen verklighet världen igen. Allt är sjukt hemsk och jag mår extremt dåligt.. Min kompis tröstar mig, och försöker få mig lugn. Jag kollar i hans ansikte och han känns inte verklig, han är sjukt blek, hans ögon är knallrosa, han ser sjuk ut. Jag kramar om honom hårdare och min "riktigta" kompis kommer som tillbaka, inte lika blek. inte like knallrosa ögon..Plöstligt faller jag tillbaka i min pre-psykos och allt upprepas, allting händer igen, det går fram och tillbaka flera gånger från att allt är bra respektive dåligt. Jag får nu känslan av att jag har suttit och kramat min kompis jätte länge, typ flera år, att jag varit fast i denna sits i flera år, att jag sitter inne på ett psyke och måste ta mig ur denna psykos. Jag vaknar som till och kommer tillbaka igen och märker att min kompis som jag håller hårt om är alldeles genomblöt. Jag kramar honom hårdare och på något sätt tar jag tillbaka mig till verkligheten igen. Jag är alldeles andfådd och helt slut i kroppen..

(fortsättning...)

DEL 2

Jag berättar att jag måste ringa någon, jag måste prata med någon som inte är hög som jag tidigare sagt till min kompis, han berättar att han inte är hög längre (han visste ju att jag ville prata med en nykter person) Jag blev paranoid och tänkte om han inte är hög längre så måste jag vara fast i någon slags psykos eftersom att jag också borde vara nykter nu så jag blev bara mer paranoid och obehagskänslan kom tillbaka. Jag berättar att jag måste ringa någon, jag måste in på psyket. Det som är sjukt fascinerande är att jag kan tänka klart men allt runtomkring är helt förvrängt och oklart.. Min kompis tar min telefon och säger nej, han får för sig att om jag ringer polisen så kommer han också åka dit. Tänk på min karriär, min familj och allt säger han.. Jag tänker att jag är tillbaka i tv-spels världen där mitt mission nu är att övertyga min kompis att ringa 112 och få mig själv inlagd på psyket där någon övertalar mig, det är bara drogen som gör det här mot dig, eller typ du är i en psykos men vi kan ta dig ur den.. Ja, helt klar i huvudet var jag ju inte då jag tänker i dessa banor men ni förstår ungefär hur. Jag försöker övertala min kompis att jag verkligen måste ringa och jag ska göra allt för att du inte ska åka dit. Varje gång får jag exakt den här meningen "NEJ, tänk på min karriär, min familj och allt". Igen kryper känslan att jag inte är i verkligheten utan att jag är fast i denna värld och måste ta mig ur på något sätt. Då detta uprepades flera gånger så hoppade jag över på andra sidan soffan, till vänster om min kompis bara för att få känslan att det inte blev någon slags dejavu, att det ändrades lite och det fick mig lite lugn.

Tillslut så övertalar jag min kompis att gå ut från lägenheten och att jag sedan kan ringa samtalet. När jag slår 112 så slår jag riktnummer och sen 112. Jag får till svar "det nummer du önskar nå är inte i bruk..." Jag är i detta tillfälle helt övertygad att jag är fast i någon slags icke existerande verklighet psykos och får panik... Jag hinner komma till mina sinnens bruk och slår in 112. Jag kommer fram till en kvinna som presenterar sig artigt. Jag säger till henne "Jag har rökt marijuana och inbillar mig nu att jag är fast i en psykos, att det inte finns någon verklighet..." Kvinnan, frågar mig lugnt "och detta är ingenting du hade räknat med skulle hända då du provade på marijuana?" Jag blir nästan arg på henne, men förstår hennes sits, jag förklarar mig och frågar om de kan skicka hit någon. Hon berättar att det kommer en ambulans snart. Jag ligger i sängen, väntar på ambulans, polis och mår så otroligt dåligt, men känner ändå någon slags lättnad och tänker att allt ska bli bra. Panikångesten kommer tillbaka hela tiden och väntan på sjukvårdarna är olidlig.

Efter 20 långa hemska minuter så ringer de till min mobil och berättar att ambulansen är där nere men du får ta dig ner själv. Jag är helt lättad och går ut i bara skjorts och ingenting annat sätter mig i ambulansen och vi åker iväg. Jag förklarar situationen för de och de ser lite frågande på mig, jag är som kontaktbar och kan förklara ganska lugnt och sansat hur jag känner mig och vad som händer mig. De kollar lite blodtryck och andra värden, allt verkar vara i sin ordning.

Jag blir inskriven på sjukhus och tror att jag ska få prata med någon från psyket men de tar bara en massa tester på mig och pratar med mig. Ibland blir världen verklig igen men ibland faller jag tillbaka i vad vi kan kalla "tv-spels världen". Någonstans här känner jag att allt ska bli bra men så kommer panikångesten tillbaka, jag får ligga där ganska länge utan att någon kollar till mig. Efter ett tag kommer någon med en tablett till mig och ber mig ta den, det är till för folk som har tagit droger blir jag tillsagd. Jag känner att ruset börjar lägga sig och att jag kommer tillbaka till verkligeheten under längre stunder än tidigare och jag känner att jag börjar bli lugn i kroppen och avväger att ta tabletten då jag tror att jag kommer bli dåsig av den och känslan av att jag är fast i någon slags drog kommer komma tillbaka.

Efter ett stunds väntan tar jag tabletten, de leder mig till nykterhetsavdelningen. Jag berättar för dom att om ska jag ligga i ett tomt rum med två sängar så kommer det bara bli sämre, jag sover hellre hemma. Jag ringde en kompis som redan var påväg till sjukhuset och frågade om jag kunde slagga där, självklart fick jag det. Jag lyckades övertala folket på nyktringsenheten att det började avta och att jag börjar nyktra till och att jag gärna sover hemma istället för i en cell. På något sätt har jag lyckats övertala dom, jag får prata med en doktor och blir sedan ivägsläppt. Jag är fortfarande hög men det börjar som sagt avta sakta men säkert, jag och min kompis åker och hugger en "psykos-kebab" (skämtade vi lite lätt att den kallades.) och vidare till en kompis för att se klart finalen i fotbollen. Jag är fortfarande skärrad och i soffan hos min kompis sitter min andra kompis som jag hade rökt med och tuggade på lite godis, det kändes skumt att träffa honom efter allt detta men ändå lugnt. Jag var otroligt glad att allt var över och slafsade i mig min kebab. Efteråt så åkte jag med min kompis hem och sov hos honom.

Dagen efter kände jag mig sjukt efter, hängig, trött och jävligt sårbar. Vi åkte på stranden och träffade lite kompisar, det kändes konstigt men bra. Nu idag så känner jag inte alls något speciellt, klart jag har ångest om jag tänker tillbaka till det men jag mår bra idag och känner mig på något sätt starkare efter händelsen, att jag klarade mig igenom det hela. Jag är glad att jag lever och får vara bland mina nära och kära. Jag kan tilläga att i denna tv-spels värld fanns där också en prinsessa som jag skulle förenas med. Sista banan antar jag

Fan vad långt det blev sådär i efterhand, jag rycktes som bara med och kom som tillbaka i händelsen och tangenterna bara knapprades av sig självt.

Tack för mig!

/färskingen

Dig skulle jag då aldrig vilja röka med.
En lugnande tanke tills nästa gång du får för dig att ta något psykoaktivt är
att ifall du får en _riktig_ psykos - då är du den sista att bli medveten om det.
Just close your eyes and think happy thoughts nästa gång du blir nojjig eller
får overklighetskänslor. Så försvinner det allt eftersom ruset avtar.
Tips kan vara att äta godis, socker eller fett för att "landa" mjukt.

I övrigt en medelmåttig rapport, betyg 3.5/10

Over N' Out.

Jag förstår inte hur man kan få ihop så mycket text som endast handlar om ett cannabisrus.

Suck

kändes det inte väldigt pinsamt att sitta på ett sjukhus för att ha rökt en gås

Jag vet att jag inte hade en psykos men jag nojjade som fan och trodde på något sätt att jag höll på att åka in i en.. Svårt att förkara känslan jag fick men den var fan inte go. Nej, jag tyckte inte det var pinsamt att sitta på sjukhuset.

Som sagt röker inte på ofta alls och har inte varit med om några speciella OEVS EVS eller vad de kallas och blev nojjig som fan, hade jag varit i en trygg miljö så hade jag nog inte blivit så paranoid men nu blev jag det, shit happens! Läkaren jag pratade med sa att det jag varit med om är en så kallad pre-psykos (http://sv.wikipedia.org/wiki/Prepsykos)

Fint ord det där prepsykos. Du tror inte att du som alla andra nötter som inte vet vad dom pysslar med åkte på lite gammaldags panikångest då? mycket vanligt att gölingar råkar ut för det. Får be om preursäkt om fallet icke är så!

haha joo det tror jag helt klart det bara var, men som sagt det var vad läkaren sa inte jag.. Helt klart en panikångest av en jävla rang!

Shit! Hoppas inte du hade planerat att testa syra!

shit endå.. blev lite nojjig nu vad som hade kunnat hända mig. jag tog syra före jag börjar röka grönt.

Svårt att beskriva händelsen i helhet men den var både spännande, grym och hemsk.. Kollade på min kompis och han åldrades framför mina ögon och jag fick känslan att jag suttit där flera år haha sjukt ostabilt bäng! Blir nog att hålla sig ifrån röka ett tag..