Det här med att musicera...

Jag finner det otroligt givande på flera olika plan att musicera - både ensam och i grupp. Att syssla med musik är så otroligt mångfacetterat - framförallt är det roligt och lustfyllt men sedan handlar det ju så mycket om personligt uttryck, motivation, kreativitet, intiativtagande osv osv osv

Jag har länge känt mig hämmad i mitt musikspelande, kanske främst för att jag är uppväxt i en extrem akademikerfamilj som lite diskret men gärna ofta indikerar att musiker inte är ett rättmätigt, "nyttigt" arbete - man räddar inte liv, man hjälper inte människor (i större utsträckning) och man bidrar inte till någon ekonomisk tillväxt. Och jag tror inte det bara är i min familj som musikeryrket anses vara en mindre värdefull sysselsättning - utan jag kan tänka mig att det även är en mera vedertagen uppfattning i samhället.

Håller ni med?
Och ni som musicerar på en mer eller mindre professionell nivå - varför håller ni på med musik? var hittar ni er motivation?
(Dvs om ni, precis som jag, ibland tvivlar på värdet av ert musicerande pga dess icke-nyttighet.)

Jag tror musik har räddat många liv. Tänk på alla välgörenhetsprylar där musik är involverad! Sådana saker och så är det ju relativt ofta man hör om folk som varit deprimerade men "det var den här låten som räddade mig, annars hade jag aldrig klarat det bla bla bla".

Ekonomisk tillväxt bidrar man med också. Hela industrin är ju så viktig för så många. Sverige exporterar musik som bara den, vi syns i världen tack vare vår musik (och IKEA, hehe).