Det här är inte en gåta utan en allvarlig fråga.

Källa tack

1. -
2. Ingen har sagt att en varelse ska rubba universum.
3. Ja kanske det.
Jag vet inte riktigt om du förstått det än, men jag tror alltså inte att universum flyttar sig. Men konstiga fenomen finns det ju i fysikens värld, där intuitionen har fel.

Intuitivt tror jag att dom allra flesta inte tror universum flyttar sig när man går, så du tillför inte mycket genom att poängtera det.

Hur kan bevisen saknas?

Som jag skrev så räcker det med ett så enkelt mätinstrument som att hålla ett snöre för att bevisa att det är man själv som rör sig och inte universum.

Hur skulle snöret bete sig om den, tillsammans med universum flyttade på sig då menar du?

Fast du har fel. Började plötsligt jorden "åka" (accelerera lika snabbt som du skulle när du börjar gå), skulle snöret du höll i röra sig likadant som om du började gå. Saken är den att det aldrig händer i praktiken, eftersom kraften som krävs för den accelerationen är enormt stor.

Den kraft dina muskler alstrar för att accelerera din kropp "framåt", ansätts på samma gång marken/jorden/universum i samma mängd (i motsatt riktning). Skälet att det märks mer att du rör dig är för att det krävs mågngmångmångfaldigt mer kraft för att förflytta 'marken' pga dess massa. Samma kraft påverkar dock båda 'kropparna', men i motsatt riktning.

Frågan var


Om snöret ingår i "allting annat", då undrar jag hur övriga mätinstrument (kläder, balans-nerver, inre organ, hårstrån, bordet man lutar sig mot etc) beter sig? För hela varelsen är inte med i "allting annat" enligt frågan.

Om det är så att det är universum ("allting annat") som rör sig i motsatt riktning så påverkas inte varelsen av någon kraft.

Om varelsen påverkas av en kraft, då förblir han inte stationär.

Om du menar att varelsen påverkas av en kraft trots att han är stationär så är vi inne på magi, och då kan ju såklart saker och ting vara hur som helst.

Hur menar du nu? Är man då stationär eller inte?


Jorden befinner sig i konstant acceleration, ca 0.006 m/s^2, i sitt fria fall runt solen.

Varelsen tar ju ett kliv "framåt" för att kompensera mot universums rörelse åt motsatt håll (inklusive hans kläder och balansnerver) och kommer efter kompensationen stå still (om han fortsätter gå). Och utsätts således för en kraft. Samma kraft som om det vore universum som stod still.

Acceleration och deacceleration är samma sak, fast man relaterar till olika saker. Om universum höll 5km/h åt något håll, och han bromsar ner sig själv till 0km/h så utsätts han för samma kraft som om universum stod still och han accelererade till 5km/h.
Det enda magiska eller möjligtvis okända är den fasta fixpunkten, som jag relaterar universums rörelse till.

Jag menade bara att snörer inte bevisar det du påstår att det bevisar. I praktiken "indikerar" det att det är du, eftersom det är ytterst ytterst osannolikt att det var jorden som tog det plötsliga språnget, men i teorin är det inget bevis, eftersom snöret skulle bete sig på samma sätt om det var jorden och inte du som accelererade (åt det hållet).

Du skulle lika gärna kunna hålla ett andetag eller måla en tavla. Skälet att det är du som rör dig (absolut relativt jorden/referensen) bygger på odds. Snöret är ovidkomligt.
Coolt. Förstår inte vad det har med vad jag skrev att göra dock:

Allt handlar om referenssystem, dvs det handlar om vem vi utgår ifrån. När vi rör oss har vi en hastighet och egentligen är det lika rätt att säga att allt i universum rör sig relativt mig själv som att säga att jag rör mig relativt allt i universum. OBS detta har inget med relativitetsteorin att göra om vi inte rör oss jätte fort.

Matematiskt använder man något som kallas Galileitransformationen vilket byter referensram. När man räknar kan det vara en fördel att byta referensram men fysiken ändras inte för det. Fysiken är den samma oavsett ifall vi säger att du rör dig eller om allt annat rör sig.

Det är viktigt att påpeka att vi endast kan röra oss relativt andra objekt i universum. Vi kan inte säga att hela universum rör sig relativt dig/oss eftersom vi är en del av universum.

http://en.wikipedia.org/wiki/Galilean_transformation

Alltså, jag förstår ingenting av det du skriver, om jag utgår från TS premiss. TS premiss var att allt runt varelsen rörde sig medan varelsen var stationär. Som att gå på ett golv som flyttar sig under ens fötter oavsett hur man rör benen. Håller man då i ett snöre så påverkas det inte av någon kraft (om man är stadig på handen).

Givetvis är acceleration och deacceleration samma sak, men än sen? Det är allt runt varelsen som accelererar och deaccelererar. Varelsen är, enligt premissen, stationär.

Jag summerade detta på en rad på första sidan.

Jo, det gör det. Jag tror snarare att du missförstått vad det är jag bevisar.


Om jorden tar något plötsligt språng, är man då stationär eller inte? Jag frågade det i förra inlägget men du svarade inte. Att vara stationär är nämligen TS premiss vad jag kan förstå, så om man inte är stationär i ditt exempel så har det inget med något att göra.


Hålla andan, måla tavlor och odds? Jag tror du diskuterar något helt annat än vad jag gör.


En "plötslig" rörelse är väl en förändring av hastighet, aka acceleration?