2010-07-24, 04:38
#1
Hejsan.
Oj det här kommer ta rejält tid att skriva, men oj igen vilka minnen som kommer upp
.
Tidigare erfarenheter innan detta: CB, Amfetamin, Valium
Allt började med att man sitter hemma i studentlyan och undrar vad man egentligen ska göra en kväll som denna. Klockan var väl runt 18 och de sista omtentorna innan julledigheten var avklarade. Allt i samman hade man väl 2-3 g brunt kvar som man tänkta sig rulla till lite NHL2009 (guddomligt spel när man är bäng för övrigt!).
Slutligen tar tråkigheten över igen, så jag beslutar mig för att ringa en kompis. Denna person visar sig själv vara rätt så tänd av LSD och min nyfikenheten på denna drog börjar flöda rejält.
Över hos honom (Clapton, kan vi kalla honom) så sitter vi o snackar ett tag. Han berättar lite om hur det känns (han hade tagit blottern 2-3 timmar sedan) och visar mig sedan hans målningar han hade gjort under tiden.
1900:
Nu hade jag slutligen hört så pass många vyer och roligheter om denna drog (LSD) så att jag bara var tvungen att sluka i mig en lapp. Eller bättre sagt, en halv lapp, då jag fortfarande var rätt så skeptisk om verkningen och effekterna. Speciellt efter att ha läst om Hoffmann och hans eskapader innan kändes det som en bra idé att ta allt i sin lugn o ro.
2000:
En timme har gått och otålig som man är börjar jag tröttna att vänta på effekten. Efter en väldigt kort intern överläggning bestämmer jag mig för att slänga i resten av lappen.
2030:
En halvtimme efter senaste halva biten eller bättre sagt 1 1/2 timme efter att jag intog drogen händer fortfarande inte ett smack. Dumdristiga tankar om imunitet samt att kompisen bara driver med mig gällande effekterna kommer och jag bestämmer mig för att röka en spliff istället.
I det här skedet var jag egentligen efter spliffen på väg att dra hem o sova, men nej nej så skulle det ju inte bli.
2100:
"Hmm.. vad skumt Clapton, ditt rum känns väldigt runt".
I detta skede märkte jag klart o tydligt att något hade förändrats. Efter 20 minuters försökande och letande så insåg jag att hans rum inte hade några hörn. Det kändes som att sitta i en tub som snurrade sakta men säkert (lustiga huset
). Övertygad om att vara med i rejset vad som gäller påverkningen bestämmer jag mig för att dra ut och ta en rök.
2115:
Färger, miljontal FÄRGER!
Det tog mig säkert 10 minuter att ens tända ciggen för min hela koncentrationsförmåga var upptagen med att beskåda gatulamporna som hade format regnbågar samtidigt som den passerande stadsbussen åkte så ooooootroooligt sakta.
Tråkigt nog grep mig samtidigt den lilla paranoia som fanns kvar i samvetet, så fort in igen.
2130:
Inne i Claptons rum igen, liggandes i soffan, inser jag plötsligt att en bild jag alltid tyckt vara extremt skum tittar på mig. Bilden (som egentligen var en målning på en kyrka och en framför den liggande stenmur) som genom det långsamt men säkert stigande hallisarna blivit ett monster som hela tiden rynkade på näsan, kändes ändå väldigt intressant. 15 minuter eller mer ägnades bara åt att titta på den. Nu steg samtidigt fascinationen för resten av Claptons bilder i lägenheten.
2230:
Efter mer eller mindre en hel timme av tystnad i den jag sitter o kikar på bilderna i lägenheten och Clapton sitter o tittar på hans hand, bestämmer vi oss för att röka en spliff.
Den spliffen kommer jag nog aldrig att glömma. Tänk er att vara utan kaffe i en vecka och sen få en mugg rejält starkt Zoegas uppställt framför er. Så fast lite godare, fast den egentligen inte ens var stark. Inte ens bäng blev man, men det var något så extremt speciellt med hela situationen och när sedan spliffen tillfördes blev allt magiskt. Vidare så vart det en rejäl spotify spellista och den gamla vanan av att iakta bilder, samt kolla på nått kul (som förmodligen rörde på sig och bytte form) fortsatte.
0000:
Nu pumpade syran först rejält. Allt, verkligen ALLT man tittade på var helt fantastiskt. En A4 som hade fått lite blå färg på sig blev plötsligt till en ocean med delfiner i. Men det nog allrahäftigaste var Claptons hemodling (CB). Ingen aning hur jag ska beskriva det, men plantorna bara kändes varma och välkomnande. Hade jag inte haft den inre spärren att på något vänster skärpa mig, så hade jag nog lagt mig i garderoben med växterna.
0015:
Kompisen föreslår att vi drar hem till mig och lirar nått på xbox:en.
Hemma hos mig drar vi igång NHL, men nu kommer ett rejält problem. VAD SKA MIN ANVÄNDARE HETA??? Helt seriöst, jag satt i 30 minuter och skiftade mellan "Tripper Boo" och "Chill" (som för övrigt var mitt absoluta favoritord den kvällen). Det hela slutade med att Clapton rev kontrollen ur handen på mig och tryckte på start knappen.
0045:
Båda inser vi att vi egentligen bara passar till varandra i spelet och att vi allmänt är rejält okapabla till att överhuvudtaget spela på en någorlunda seriös nivå. På något vänster lyckas vi sedan med att rulla en till spliff som är lika god igen. Detta triggar mig dock att få lite munchies (tror jag) så matjakten började i kyl och frys. Slutligen hittar jag ett glasspaket som jag just då verkligen ser fram emot att äta. När jag dock får upp locket, så lockar det mycket mer att använda skeden till att rita in saker i glassen, detta håller på i drygt en 20 minuter.
0100:
Clapton får för sig att rulla hem och ta det lugnt för resten av natten, så vi bestämmer oss för att säga tack o adjö för kvällen.
0200:
Efter att ha insett att det INTE GÅR att somna syrapåverkad och lite halvt förtvivlad över att effekten bara inte släpper, så ringer jag Clapton igen. Ingen aning om detta var ur rent tjat från min sida eller att han bara tyckte synd om mig, men jag blev inbjuden på 1-2 spliffar till för att sedan lyckas somna. Det var som sagt första upplevelsen med syra för mig och han hade tagit det någon gång innan. Efter att mer eller mindre ha rusat upp till honom för att efter den första spliffen någorlunda komma ner på marken igen, var det rätt så "chill" igen.
ca. 0500:
Lyckades jag somna. Skulle inte förvåna mig om det var senare.
Dagen efter:
Klockan var väl runt 1200 när jag efter rätt kass sömn vaknade. Hallisarna hade delvist släppt, men var långt ifrån över. Dock kändes det bra mycket tryggare att vara av med extremhallisarna. Dagen eller "natten" innan var helt otrolig, men nån gång under trippen kom känslan att allt gick till överdrift. Effekten vart bara starkare o starkare och hallisarna tröttnade man på efter 5-6 timmar. Speciellt när man insåg att man är helt maktlös mot effekterna och det enda som hejdar, är brunt/grönt, man hade knapert av.
På väg upp till Clapton för att sammanfatta trippen med honom, märker jag hur molnen liknar en Simpsons scen och hur bilar på parkeringen svävar 1-2 cm över asfalten.
Tre dagar efter att jag tog lappen:
Nuu har slutligen också det sista effekterna avtagit. Inget känns skumt längre och jag känner mig komplett hel och nykter igen.
Sammanfattning:
Respekt är nog det vassaste ordet man kan använda sig av om man skall beskriva om effekterna av LSD för folk som aldrig har provat drogen förr. Lärdom är ett annat mycket väl associerat ord.
Vet ej om jag igen kommer prova detta. Kommer definitivt försöka ragga ihop några lappar igen, men tills jag skulle ta en känns det som att mer än bara en kompis måste vara med. Sedan var det nog helt fel tid på dygnet att börja. Allt i samman verkade drogen runt 24 timmar effektivt och sedan tre dagar i bakgrunden.
Hoppas det här hjälpte er som är nyfikna lite på sprången.
Oj det här kommer ta rejält tid att skriva, men oj igen vilka minnen som kommer upp
.Tidigare erfarenheter innan detta: CB, Amfetamin, Valium
Allt började med att man sitter hemma i studentlyan och undrar vad man egentligen ska göra en kväll som denna. Klockan var väl runt 18 och de sista omtentorna innan julledigheten var avklarade. Allt i samman hade man väl 2-3 g brunt kvar som man tänkta sig rulla till lite NHL2009 (guddomligt spel när man är bäng för övrigt!).
Slutligen tar tråkigheten över igen, så jag beslutar mig för att ringa en kompis. Denna person visar sig själv vara rätt så tänd av LSD och min nyfikenheten på denna drog börjar flöda rejält.
Över hos honom (Clapton, kan vi kalla honom) så sitter vi o snackar ett tag. Han berättar lite om hur det känns (han hade tagit blottern 2-3 timmar sedan) och visar mig sedan hans målningar han hade gjort under tiden.
1900:
Nu hade jag slutligen hört så pass många vyer och roligheter om denna drog (LSD) så att jag bara var tvungen att sluka i mig en lapp. Eller bättre sagt, en halv lapp, då jag fortfarande var rätt så skeptisk om verkningen och effekterna. Speciellt efter att ha läst om Hoffmann och hans eskapader innan kändes det som en bra idé att ta allt i sin lugn o ro.
2000:
En timme har gått och otålig som man är börjar jag tröttna att vänta på effekten. Efter en väldigt kort intern överläggning bestämmer jag mig för att slänga i resten av lappen.
2030:
En halvtimme efter senaste halva biten eller bättre sagt 1 1/2 timme efter att jag intog drogen händer fortfarande inte ett smack. Dumdristiga tankar om imunitet samt att kompisen bara driver med mig gällande effekterna kommer och jag bestämmer mig för att röka en spliff istället.
I det här skedet var jag egentligen efter spliffen på väg att dra hem o sova, men nej nej så skulle det ju inte bli.
2100:
"Hmm.. vad skumt Clapton, ditt rum känns väldigt runt".
I detta skede märkte jag klart o tydligt att något hade förändrats. Efter 20 minuters försökande och letande så insåg jag att hans rum inte hade några hörn. Det kändes som att sitta i en tub som snurrade sakta men säkert (lustiga huset
). Övertygad om att vara med i rejset vad som gäller påverkningen bestämmer jag mig för att dra ut och ta en rök. 2115:
Färger, miljontal FÄRGER!
Det tog mig säkert 10 minuter att ens tända ciggen för min hela koncentrationsförmåga var upptagen med att beskåda gatulamporna som hade format regnbågar samtidigt som den passerande stadsbussen åkte så ooooootroooligt sakta.
Tråkigt nog grep mig samtidigt den lilla paranoia som fanns kvar i samvetet, så fort in igen.
2130:
Inne i Claptons rum igen, liggandes i soffan, inser jag plötsligt att en bild jag alltid tyckt vara extremt skum tittar på mig. Bilden (som egentligen var en målning på en kyrka och en framför den liggande stenmur) som genom det långsamt men säkert stigande hallisarna blivit ett monster som hela tiden rynkade på näsan, kändes ändå väldigt intressant. 15 minuter eller mer ägnades bara åt att titta på den. Nu steg samtidigt fascinationen för resten av Claptons bilder i lägenheten.
2230:
Efter mer eller mindre en hel timme av tystnad i den jag sitter o kikar på bilderna i lägenheten och Clapton sitter o tittar på hans hand, bestämmer vi oss för att röka en spliff.
Den spliffen kommer jag nog aldrig att glömma. Tänk er att vara utan kaffe i en vecka och sen få en mugg rejält starkt Zoegas uppställt framför er. Så fast lite godare, fast den egentligen inte ens var stark. Inte ens bäng blev man, men det var något så extremt speciellt med hela situationen och när sedan spliffen tillfördes blev allt magiskt. Vidare så vart det en rejäl spotify spellista och den gamla vanan av att iakta bilder, samt kolla på nått kul (som förmodligen rörde på sig och bytte form) fortsatte.
0000:
Nu pumpade syran först rejält. Allt, verkligen ALLT man tittade på var helt fantastiskt. En A4 som hade fått lite blå färg på sig blev plötsligt till en ocean med delfiner i. Men det nog allrahäftigaste var Claptons hemodling (CB). Ingen aning hur jag ska beskriva det, men plantorna bara kändes varma och välkomnande. Hade jag inte haft den inre spärren att på något vänster skärpa mig, så hade jag nog lagt mig i garderoben med växterna.
0015:
Kompisen föreslår att vi drar hem till mig och lirar nått på xbox:en.
Hemma hos mig drar vi igång NHL, men nu kommer ett rejält problem. VAD SKA MIN ANVÄNDARE HETA??? Helt seriöst, jag satt i 30 minuter och skiftade mellan "Tripper Boo" och "Chill" (som för övrigt var mitt absoluta favoritord den kvällen). Det hela slutade med att Clapton rev kontrollen ur handen på mig och tryckte på start knappen.
0045:
Båda inser vi att vi egentligen bara passar till varandra i spelet och att vi allmänt är rejält okapabla till att överhuvudtaget spela på en någorlunda seriös nivå. På något vänster lyckas vi sedan med att rulla en till spliff som är lika god igen. Detta triggar mig dock att få lite munchies (tror jag) så matjakten började i kyl och frys. Slutligen hittar jag ett glasspaket som jag just då verkligen ser fram emot att äta. När jag dock får upp locket, så lockar det mycket mer att använda skeden till att rita in saker i glassen, detta håller på i drygt en 20 minuter.
0100:
Clapton får för sig att rulla hem och ta det lugnt för resten av natten, så vi bestämmer oss för att säga tack o adjö för kvällen.
0200:
Efter att ha insett att det INTE GÅR att somna syrapåverkad och lite halvt förtvivlad över att effekten bara inte släpper, så ringer jag Clapton igen. Ingen aning om detta var ur rent tjat från min sida eller att han bara tyckte synd om mig, men jag blev inbjuden på 1-2 spliffar till för att sedan lyckas somna. Det var som sagt första upplevelsen med syra för mig och han hade tagit det någon gång innan. Efter att mer eller mindre ha rusat upp till honom för att efter den första spliffen någorlunda komma ner på marken igen, var det rätt så "chill" igen.
ca. 0500:
Lyckades jag somna. Skulle inte förvåna mig om det var senare.
Dagen efter:
Klockan var väl runt 1200 när jag efter rätt kass sömn vaknade. Hallisarna hade delvist släppt, men var långt ifrån över. Dock kändes det bra mycket tryggare att vara av med extremhallisarna. Dagen eller "natten" innan var helt otrolig, men nån gång under trippen kom känslan att allt gick till överdrift. Effekten vart bara starkare o starkare och hallisarna tröttnade man på efter 5-6 timmar. Speciellt när man insåg att man är helt maktlös mot effekterna och det enda som hejdar, är brunt/grönt, man hade knapert av.
På väg upp till Clapton för att sammanfatta trippen med honom, märker jag hur molnen liknar en Simpsons scen och hur bilar på parkeringen svävar 1-2 cm över asfalten.
Tre dagar efter att jag tog lappen:
Nuu har slutligen också det sista effekterna avtagit. Inget känns skumt längre och jag känner mig komplett hel och nykter igen.
Sammanfattning:
Respekt är nog det vassaste ordet man kan använda sig av om man skall beskriva om effekterna av LSD för folk som aldrig har provat drogen förr. Lärdom är ett annat mycket väl associerat ord.
Vet ej om jag igen kommer prova detta. Kommer definitivt försöka ragga ihop några lappar igen, men tills jag skulle ta en känns det som att mer än bara en kompis måste vara med. Sedan var det nog helt fel tid på dygnet att börja. Allt i samman verkade drogen runt 24 timmar effektivt och sedan tre dagar i bakgrunden.
Hoppas det här hjälpte er som är nyfikna lite på sprången.
Man blir ju sugen på att införskaffa sig några lappar ju fler LSD tripprapporter man läser.
