Vad fan..

betyder poetikiskt?
Såg det i en skitpretantiös och högtravande krönika av en Hanna Hallgren på kultursidorna i dagens blad.

Felstavning av poetisk?

eller en felstavning av poetiskt.

"Poetik" är ju sedan gammalt läran om hur ett diktverk skall se ut och vara konstruerat, analogt med t.ex. "grammatik" för det korrekta språket och "retorik" för den rätta talekonsten. Men "poetikiskt" låter som en oskön hemmakonstruktion - antagligen har hon tagit till den därför att "poetiskt" ju redan är upptaget och inte kan betyda "i enlighet med poetiken", till skillnad då från hur "grammatiskt" och "retoriskt" förhåller sig till sina grundord.

Nu tycker jag att vi gör en fråga av den här topicen. Hur stavar ni "vad fan"? Jag tycker det låter så tillrättalagt, själv skriver jag oftast "vaffan" eller "vafaan".

Hur stavar ni?

beror på vilken målgruppen är jag skriver. i en lite seriösare skrift skriver jag vad fan (om man ens skriver det i en seriös skrift). faktum är att jag brukar försöka hålla en lite seriös ton, så det blir oftast vad fan.

Faen! innebär ett en smula poetiskt kraftuttryck. Tycker jag.

Vad fan är en vettig rubrik?

Nej felstavning tror jag inte, resten av den ganska långa artikeln är sprängfylld med invecklade ordvändningar och tungfotat språkbruk, men inte en enda felstavning för övrigt.
Dessutom återkommer ett snarlikt uttryck en bit längre ner i texten då hon skriver poetik-dikt.

Varför trilskas kulturjournalister med att nästan alltid skriva på detta vis?
Högtravande så till den milda grad att det blir ibland rent oläsligt.
Tror de verkligen att vi den obildade pöbeln ser upp till dem och tror att "hon måste ju vara jätteintelligent som kan så svåra ord" eller är de i själva verket så yrkesskadade så de inte reagerar på sina texters i själva verket låga kvalitet?

Tja, jag försökte föreslå en tolkning ovan. Nu hittade jag texten du refererade till, och det verkar ju som att hennes huvudpoäng är att försöka närstudera hur Martinson använder språket för att skapa sin naturlyrik. Ibland utnyttjar han mängder av termer och namn som han hittat på själv - "få svenska författare torde så mikroskopiskt ha benämnt, ivrigt namnat, vad som växer och rör sig i och på en skovel jord", skriver hon - och ibland uttrycker han sig ganska allmängiltigt och talar bara om "blad och gräs", "insekt", "fågel" etc.

Vad som eventuellt är ett problem med detta är att hon själv försöker använda ett liknande "lyriskt" språk i sin egen analys, och metaforiskt likna Martinsons språk vid olika fenomen och företeelser i naturen ("skiljetecken av näver", "ordet blev trämjöl och vinterhare" etc.). Det är väl i denna metaforiska mening som hon kallar det lilla naturlyriska citatet från Martinson för "poetikiskt": hon menar, gissar jag, att även om det ytligt sett ser ut att handla om hur man bör uppföra sig i och uppleva naturen ("Lär dig gå finställd. Hör hos blad och gräs vindens olika stämmor" etc.), så kan det också läsas som att det handlar om hur man bör handskas med språket och litteraturen, d.v.s. så som en poetik, en "handbok i den rätta diktkonsten" föreskriver.

Och i och med att hon försöker kasta ljus över Martinsons diktning genom att själv utnyttja poesins stilelement - i stället för att skriva "entydigt" och rent intellektuellt analyserande - så tillåter hon sig att skapa nya ord som "poetikiskt", "namna", "luppera" etc., precis som Martinson i de citerade dikterna skapat "egenord" som "gulrusigt", "blödflöjt", "spånkorgshöstar" osv. Hon talar ju själv om att hon vill "överskrida distinktionen mellan materia och språk".

Man kan förstås tycka vad man vill om detta, och ifrågasätta om en kritiker bör tillåta sig ett lika fritt språk som en författare, men jag gissar i alla fall att detta är anledningen till att hon använder ordet "poetikiskt".

"Vafan" i vardagliga sammanhang och "vad fan" i korrespondens med kunder, myndigheter och i andra mer högtravande sammanhang.

Ja, det låter som en mycket tänkbar förklaring.
Det sägs ju om rockkritiker att de är misslyckade musiker, det kanske är samma med kulturkritiker, att de är inte så begåvade lyriker?