Är konst en ärofylld sysselsättning?

Det är absolut ärofylld sysselsättning om man inte bara håller på och hobbymålar.

Det jag anser vara problemet idag är att förr i tiden var konstnärer ett genin på samma sätt som vetanskapsmän, uppfinnare och filosofer. Då avbildade de verkligheten som aldrig tidigare gjorts och man återskapade händelser och bilder ur historien som aldrig tidigare gjorts. Männsikan hade aldrig tidigare sett samma sak och det är inte konstigt att de blev geniförklarade.

Den här bilden av konstärer har hållt i sig fram till idag men numera är inte konstärer några genier. Men de försöker leva upp till den gamla bilden av konstnärer genom att göra "svåra" konstverk som inte talar ett rakt språk utan som är öppna för vilken tolkning som helst. De är vanligtvis från övre medelsklassen eller överklassen och har inte behövt offra/riskera så mycket för att kunna betala sina väldigt dyra studier med en 0,9% chans att kunna försörja sig på yrket. Väldigt få är berädda att ta risken om man inte ahr mycket pengar. Därför går det väldigt få invandrare på konstskolor.

Detta visar sig också med vad för konst som praktiseras idag; vanligtvis är det konst som inte kräver ett hantverk. Alltså flera års träning för att trimma sina kunskaper. De flesta håller på och fejkar självmord eller ställer ut förgyllda bajskorvar. 0min träning, 5år av lallande och ryggdunkande från lärare som tycker att de är kreativt. Också därför inga "vanliga" upskattar konst för bilden av konst är nersmutsad hos allmänheten för att de som får uppmärksamhet är det allra sämsta

Bara för att du inte uppskattar konst betyder inte det att konsten inte har något värde för mänskligheten. Fanns inget värde i konsten skulle konsten helt enkelt försvinna. Marknaden styr ju även konsten.

Har du inga tavlor hemma?

Du kan ju inte ha studerat särskilt mycket konsthistoria i alla fall, för då hade du inte trott att man romantiserade konstnärer förr i tiden på det sättet... Under romantiken gjorde man väl det, men även då var det nog bara de största som kunde ånjuta rikedom och berömmelse, och aldrig har konstnärer varit så rika och berömda som vissa är idag... Giganter som Wagner och Beethoven var definitivt inte stenrika, trots att de blev berömda under sin livsstid... Och dessa var ju aktiva under romantiken (nåja, Beethoven var väl kanske mer ett startskott till eran än aktiv under högromantiken), och det var ännu kassare förr... Sen var väl saker "bättre förr" redan då... Bach blev väl berömd på 1800-talet, men under sin livstid var han främst känd för att vara en duktig organist och när det gällde komposition var hans söner mer kända... När han dog stod det i tidningarna att farsan till dessa söner hade gått bort och långt senare plockades hans notpapper fram och folk kom på att han faktiskt kunde peta ihop helt fantastiska, kontrapunktrika fugor m.m...

Ofta var konstnärer beroende av rika "beskyddare" som gav dem sitt levebröd i utbyte mot beställningsjobb, där inte sällan beskyddaren fick välja motivet (i målares fall ofta att själv bli avbildade)...

Nu vill jag inte påstå att jag är så duktig på konsthistoria själv och de flashbackare som är det kan säkert komma med några exempel på "stjärnor" som levde gott på sin konst förr i tiden, men på det stora hela tror jag definitivt att konstnärer idoliseras mycket mer idag...

Sen tror jag inte heller stötande performance art är så dominerande bland dagens konstnärer, det är väl snarare att man lättare kommer ihåg dessa utövare... Överlag tror jag inte heller att modernisterna är så dominerande som de kan tyckas vara vid första anblick... Visst kan det tyckas att dagens poesi domineras av modernism och fri vers, men kom då ihåg att den poesi som drar in mest pengar och påverkar flest människor är den tonsatta vi hittar i musiken och den är ju i regel rimmande och rytmisk... När det gäller bildkonst så kan man också luras till att tro att modernisterna regerar, men tänk på alla illustrationer i böcker och dataspel... Visst, enskilda utövare av modern konst kanske är större än illustratörerna, men överlag tror jag nog att en duktig illustratör eller "video game artist" har mycket lättare att tjäna sitt levebröd...

Nej, i "konst" finns ingen ära.

"Konst" är en skyddad verkstad för uttryck som inte håller nog kvalitet för att stå på egna ben: det finns mycket välgjord musik och litteratur, t.ex., som uppskattas och väcker känslor hos människor, men dessa behöver inte etiketten "konst" för att folk ska uppskatta den.

De som etikerar sina alster som "konst" gör det för att de inte har begåvningen att skapa alster med tillräcklig kraft i sig själva. Det fungerar eftersom många människor någonstans inser att de är ganska korkade. Dessa människor har sett att "smarta" människor sysslar med saker de inte förstår, och tror att flosklerna från gurus, konstnärer och politiker ger dem något från utanför deras förståelsegräns.

Att kalla något "konst" är att bönfalla betraktaren om att försöka läsa in lite mer värde i det skapade verket än vad det innehåller. Det fungerar lite som astrologi, man vägrar precisera sig och tar sedan åt sig äran när något stämmer. Om konstnären målar en svart låda och några kommer att tänka på ensamhet när de ser den är det konstnärens förtjänst. Om andra tänker på mystik och spänning är det också konstnärens förtjänst.

Jag har känt "konstnärer" under största delen av mitt liv, och jag har aldrig märkt av någon särskilld livsvisdom eller skarpsyn som skulle göra dem mer kapabla att tolka samhället än andra. Snarare är dessa människor rentav fientliga till rationellt ("fyrkantigt") tänkande och hävdar gärna att det finns något flummigt "bättre" sätt att tänka på, som de implicit behärskar bäst. Märk väl att detta "konstnärliga" tänkande aldrig leder till några förändringar eller förbättringar på något plan, dessa människor har samma problem som alla oss andra.

Konstnärers "kritiska" tänkade går så gott som alltid ut på att vi är för materialistika och egoistiska och att teknikens framsteg alltid försämrar. De två förstnämnda är problem som människan har bearbetat sedan den började tänka, och svaret är att vi befinner oss på den nivå av egoism/altruism som fungerar. Teknikfientligheten förknippar jag med rädsla för saker man inte begriper.

Jag skulle inte bry mig så mycket om konstnärerna sysslade med sin självterapi på egen hand utan att begära något av det, men när de kräver betalt av samhället, och hävdar att de påvisar saker som inte skulle observerats utan dem, betraktar jag dem som självgoda kvacksalvare utan "äran" att bidraga till samhället som en vanlig medborgare.

Konst i mina ögon är något förädlat och raffinerat. En persons förmåga som har nått en exceptionell nivå. Jag har t.ex sett murare som arbetat med sådan precision och taktkänsla att det måste kallas konst. Det jag menar är att när en person utför konst, då syns det, i alla yrkesklasser. Och det måste väl vara "ärofyllt"?

Konst är något oerhört hederfyllt för er som tror på nåt så falskt som just heder.

Att skapa nåt med sina egna händer gynnar mest sig själv, men andra kan också finna nöje och känslor i det man gjort, vilket är trevligt.
Men man ska alltid göra det för sig själv i förstahand.

För det första är konst det som skiljer oss från djuren.
För det andra kan vi tacka konsten för mycket av det moderna samhället (om nu det är något positivt).
Ärofyllt vet jag inte, men det är i alla fall jävligt vackert.
Vad som är meningsfullt är subjektivt dock, för många människor är konst bara konstigt, medan det för andra är universums mittpunkt.
Konst för mig är samma sak som fritt tänkande, och enligt mig är det viktigare än det mesta.

Konst är väll det enda egentligen.. En människa är ett konstverk... Allt som är värt att göra är konst..

Jo jag har läst mycket konsthistora. Du pratar ju själv mest om klassisk musik som inte tillhör den kategorin men självklart så var det en generalisering angående att de sågs som genier men det var ändå så dom sågs bland folk eftersom de skapade bilder från exempelvis paradiset, saker som människor aldrig sett innan (om man skall fatta sig kort).

Men de konstnärer som vi studerar och som var aktiva 1400-1800 var en stor del ganska välmående. De arbetade för en(eller flera) adelsman eller kunglighet som du säger, fick måla det sin anställare begärde och tillhörde det samhällskiktet. De bodde inte i rännstenen som de flesta andra människor under denna tidsperiod.

Nu finns det inte heller samma efterfrågan på konst och det säger du ju också egentligen med slutklämmen på ditt inlägg. Eftersom de flesta som skapar kreativt som ett yrke idag gör det för en hemsida eller ett företag. Slår du upp en konsttidning eller ser K-special om en konstnär så kommer du bli jävligt förvånad om du ser ett repotage om en webdesigner, en bokillustratör eller en "video game artist". I så fall så vill säkert tidningen vidka konstbegreppet eller något men det kommer aldrig anses som konst, eller fine arts som är ett bättre ord om man skall beskriva den sysselsättningen som illustratörer förevigt är exkluderade ur. Däremot så anses performace verkligen tillhöra fine arts och det är den sortens konst jag pratar om.

I Sverige finns det inget bra ord men det är väl sysselsättningen att utöva "fine arts" är det som diskuteras och inte allt som har med att måla/skapa? Hursomhelst jo, det är ärofyllt att utöva fine arts.

Ja man kan ju tänka sig att det innan kameran blivit uppfunnen fanns en större scen för porträttmålare..

Har du några exempel på detta?

Ja skulle personligen tippa på nej, eftersom konsten är död och dog då gud dog, Riktig konst existerar alltså inte i dessa tider det är vad vi kallar vardag istället.. Nä, jag tror riktig konst bara frågås mer å mer in i nån slags komersiell slöjja, riktig konst är livet sig självt.. att leva borde vara konst...