Citat:
Ursprungligen postat av
morpdeus
Borde inte gnostisk ateist i så fall rent semantisk innebära 'vetande av ett avståndstagande av gudatro'?
Så kan det rent presumtivt vara. Agnostikern vet inte huruvida det finns elelr inte finns belägg för en guds existens, medan ateisten vilar mot vad ateisten menar är tilförlitliga belögg, det är dessa belägg.. som bemöts agnostiskt , med "kunskapsinsikten" eller bristen av sådan.. får fram termen agnostisk ateist, istället för ateist.
Agnostikern har fortfarande halt av tro.. och ambivalens och håller sig mer aktivt öppen för att teistiska påstenden, KAN VARA sanna och reserverar sig därför mot både ateism och teism.
Agnostikern (beroende på hur stark den agnostiska halten i den som annars identifierar sig som ateist, som är en ETIKETT i många sammanhang... om den har en t.ex personlighet som är benägen att tvivla elelr om det är kunskapsunderlaget som inte är fullgott... elelr förmågan att öht identifiera vad som är och vad inte, är informationsbärande ..
särskilt relation till därmed också kunskap : man-kan-inte-veta-om det är gud bakom varje
upplysning fullgod eller halvgod , eller inte.
tjaa.. det finns så många orsaker och jag kan tänka mig att det har med de olika teistiskt presenterade påståenden att göra, att geism, särksilt i nutif!! fjäskar fram en otrolig mängd semiteistiskt crap, (new age) som lockar främst agnostiker, medan ateisten SAKNAR all inberäkning av gud som orsaksfaktor, dvs en kreationistisk framställning, kan få agnostikern att TRO .. medan ateisten absolut ej inberäknar gudomligt ingripande.
Ateisten, förlitar sig på det-som-är... det är där ateister av främst teister, upplevs som så tvärsäkra, det handlar om att äga tillit. elelr att ha det i generna.
är man genetiskt mer tydligt ateistisk, då har man naturligtvis aldrig särskilt övervägt att försöka tro lite, det betyder att man har en genetiskt predisponerad frånvaro av att tro på saker man ej ser belägg för.. inte att man INTYE VILL, ateister VILL, viljan är stark.. men inte viljan att tro på fenomen utan belägg, man tror på fenomen där beläggen snyggt och smidigt vänligt och tillmötesgående öppet redovisas och lärs utan aggreggerande krav och villkor och utpressning : där inlärning ej kräver tro, för att landa i personens tillit att börja anammas.
Att anamma en religiös dogma, är som att anamma en biologisk sådan.. men den religiösa (teistiska, trosbaserade och ofta folktros-baserade) är kollektivistiskt social, den kunskapsmättade, kräver inte den sociala interaktionen, för att "bli sann" eller "vara sann)
ojoj.. vilka tvister om så lite

, konstigt att det blir krig över en brödbulle i världen?