Kär i kärleken

Hej på er.
Jag har ett problem som jag tycker är skit jobbigt.
Jag har aldrig haft svårt för att få tjejer, tvärtom.
Och jag har ofta blivit våldsamt förälskad i början (slår aldrig fel)
Just den känslan är ju underbar.

Jag har nu varit singel i två månader. Det är det LÄNGSTA tiden jag varit singel sedan högstadiet.
Jag börjar mer och mer tro att det inte varit tjejerna som jag varit kär i och som jag älskat. Utan just tanken på kärleken hur denn ska vara.

Är 26 år nu. Och tycker fortfarande att det är svårt att leva själv. Men vad tror ni?
Jag tror att jag kanske ve´rkligen behöver vara själv för att gå till botten med varför jag systematiskt förfört tjejer sedan jag var fjorton. Varit sambo 4 gånger och förlovad två.

Jag vill fortfarande tro att det finns en som är mer rätt än alla andra. Mitt problem är att jag trott att jag träffat just henne 15-20gr

Någon som befinner sig i samma sits som jag ?

Nåt jävla fel är det iaf. Du är rädd för att vara ensam/kunna ta hand om sig själv. Du utnyttjar andra för att tömma det hålet.
Ganska vanligt, dock vill jag påstå att du är lite extrem.

Ja men jag försöker komma på varför det mönstret förföler mig.
Jag vill ju bli uppriktigt kär och hitta den rätta.

tillägas kan att jag har varit väldigt sjuk (börjar bli frisk) och många av dem har inte pallat att se mig må så dåligt.

Men just nu börjar jag uppskatta små saker ige. Dricka mjölk direkt ur förpackningen, fötterna på bordet. se på vad jag vill. och behöver inte spela ett spel när jag mår dåligt.

Upptäckt att det kan finnas bra saker med att vara singel. =)

Vill du ha ett professionellt svar så rekommenderar jag att du uppsöker psykolog/kurator.

min gissning dock är att du har dålig självkänsla och/eller har en rädsla för övergivenhet som är kopplat till barndomen.

Känns som att SniperJackal är på rätt spår, ett sätt att fylla någon slags tommrumm eller en rädsla för att vara ensam med dig själv kanske.
Tror helt ärligt att du skulle må bra av att vara för dig själv ett tag och lära känna dig själv bättre, en psykolog är nog inte en helt dålig ide heller.

Håller med ovanstående talare - om du har dejtat mer eller mindre konstant i tolv år så är det såklart skitläskigt att vara singel, du har ju aldrig varit ensam förut.
Mitt tips är att hänga så mycket du kan med dina vänner, hitta på roliga saker, ligg runt lite utan att dejta. Gör saker som får dig att inse hur underbart det är att vara din egen, då kommer du uppskatta ett förhållande så mycket mer när den dagen kommer (tjejen kommer också uppskatta att du inte är livrädd för ensamheten utan är lite mer självständig). Lev!