2010-07-19, 20:13
#1
Man, 21 år
Längd: 183 cm
Vikt: 85 kg
Dos: 250mg
Det var lördagsnatt och det var Öland Roots.
Jonny och jag satte oss i mitt tält. Han delade upp det vita pulvret broderligt. Vi hade en kopp att blanda ut det med, för det blir godast med lite öl eller vin till. Först slank hans halva av metylonet ner i halsen, sedan var det min tur. Jag frågade Jonny hur lång tid det skulle ta innan det började verka och svaret tjugo minuter kändes lagom.
Vi gick ut i den ljumna sommarkvällen där folk spelade musik, snackade glatt och drack öl. Jag satte mig på en sådan där skön tältstol medan Jonny satte sig i gräset. Det tog inte mer än tio minuter, sedan kände jag hur himlen ovanför mig blev grönaktig, hur upplivad och lycklig jag blev över alla människornas sköna stil. Mitt omdömde grusades inte, jag fick bara väldigt mycket enklare att uttrycka min glädje över människorna omkring mig.
På någon minut gick jag från att vara en normalt konverserade och glad människa till att vara alldeles übersocial. Under kvällen alternerade min hjärna mellan två olika sätt att prata på. Först hade vi den väldigt pigga epoken, när min kropp fortfarande var lika snabb som min hjärna:
- Du, Måns, du vet den där tjejen Mimmi, jag berättade för henne vad jag egentligen tycker om saker och ting och du vet precis innan vi åkte så skrev jag ett långt blogginlägg på en anonym blogg - ja visst den heter någonting, jag vet inte om jag länkar den till dig, men oj, du vet, det kändes lika bra för det lär ju inte bli någonting och då kan man liksom lika gärna ändå berätta vilken fin typ hon är men du, titta, fan vad blanka mina händer är, de ser helt rena ut, jag undrar om det är saltvattnet, hur som helst så är det så det ligger till nu, och hon och jag är rätt olika you know.
Sedan kom vi till fasen där hjärnan fortfarande gick skitsnabbt men där munnen började få svårt att hänga med. Det var som att ha en skitsnabb sidoscrollande text man skulle hinna läsa högt innan den försvann från skärmen och resultatet blev att jag nästan satt och valde mellan orden, för jag visste inte att jag skulle hinna med allihop.
- Men du Mårten du vet atteeh... liksom, du och hon där.. typ.. hon din brud liksom, ni har ju varit ihop i ett år nu va, och så typ.. och seneeeh.. vi borde fira det på nåt sätt va.. för du vet.. att typeeeh.. nu är alla goa typer här liksom.. så man kan fira det bra.. liksom.
Det enda som var konstant var de uppspärrade ögonen - jag kunde inte ha blundat ens om jag ville - och att jag konstant satt och drog mig i skägget under hela kvällen, för det kändes så fint och lent mot fingrarna. Metylon är ju mest känt för att vara uppiggande men vissa hallucinogena fenomen framträdde också; himlen som lyste grönt några minuter, handen som såg så ren ut, ölburken som kändes så otroligt stabil och ordentlig och skägget som var så lent.
Efter en stund fick jag ögonkontakt med Jonny. Han såg förbannat glad ut. Vi möttes i mitten av campet med konverserande människor runt omkring oss (jag tror i och för sig att jag pratade med fyra människor samtidigt om fyra olika saker när jag plötsligt ställde mig upp och avbröt snacket) och hade en kort konversation på tio sekunder men det är ganska sannolikt att ingen förstod ett ord av vad vi sa för i normalt skick hade det tagit oss två minuter att säga någonting. Men vi gav varandra en kram och kom fram till att livet äger.
Vi började prata om alla de där människorna vi hänger med nuförtiden, hur sköna och kreativa de är. Och vi noterade verkligen att metylonet triggade igång den där ärlighetsreflexen som många droger gör, fast med en väldigt stor fördel: man kände sig jävligt fräsch i huvudet och började inte samtala om helt onödiga filosofiska frågor, vilket annars är rätt vanligt om man röker på eller så.
Hade långa fina konversationer med Herbert (ok, jag är inte jättebra på det där med anonyma namn men.. Herbert är fint), Mårten & hans pangbrud och med gamle Måns. Och fan, nu när jag tänker tillbaka på det, så snackade jag nog länge och väl med varenda jävel.
Metylon måste vara en omöjlig drog att snea på. Den lyckokänslan var nämligen så enkel, så okomplicerad. Jag rekommenderar det till varenda jävel.
Längd: 183 cm
Vikt: 85 kg
Dos: 250mg
Det var lördagsnatt och det var Öland Roots.
Jonny och jag satte oss i mitt tält. Han delade upp det vita pulvret broderligt. Vi hade en kopp att blanda ut det med, för det blir godast med lite öl eller vin till. Först slank hans halva av metylonet ner i halsen, sedan var det min tur. Jag frågade Jonny hur lång tid det skulle ta innan det började verka och svaret tjugo minuter kändes lagom.
Vi gick ut i den ljumna sommarkvällen där folk spelade musik, snackade glatt och drack öl. Jag satte mig på en sådan där skön tältstol medan Jonny satte sig i gräset. Det tog inte mer än tio minuter, sedan kände jag hur himlen ovanför mig blev grönaktig, hur upplivad och lycklig jag blev över alla människornas sköna stil. Mitt omdömde grusades inte, jag fick bara väldigt mycket enklare att uttrycka min glädje över människorna omkring mig.
På någon minut gick jag från att vara en normalt konverserade och glad människa till att vara alldeles übersocial. Under kvällen alternerade min hjärna mellan två olika sätt att prata på. Först hade vi den väldigt pigga epoken, när min kropp fortfarande var lika snabb som min hjärna:
- Du, Måns, du vet den där tjejen Mimmi, jag berättade för henne vad jag egentligen tycker om saker och ting och du vet precis innan vi åkte så skrev jag ett långt blogginlägg på en anonym blogg - ja visst den heter någonting, jag vet inte om jag länkar den till dig, men oj, du vet, det kändes lika bra för det lär ju inte bli någonting och då kan man liksom lika gärna ändå berätta vilken fin typ hon är men du, titta, fan vad blanka mina händer är, de ser helt rena ut, jag undrar om det är saltvattnet, hur som helst så är det så det ligger till nu, och hon och jag är rätt olika you know.
Sedan kom vi till fasen där hjärnan fortfarande gick skitsnabbt men där munnen började få svårt att hänga med. Det var som att ha en skitsnabb sidoscrollande text man skulle hinna läsa högt innan den försvann från skärmen och resultatet blev att jag nästan satt och valde mellan orden, för jag visste inte att jag skulle hinna med allihop.
- Men du Mårten du vet atteeh... liksom, du och hon där.. typ.. hon din brud liksom, ni har ju varit ihop i ett år nu va, och så typ.. och seneeeh.. vi borde fira det på nåt sätt va.. för du vet.. att typeeeh.. nu är alla goa typer här liksom.. så man kan fira det bra.. liksom.
Det enda som var konstant var de uppspärrade ögonen - jag kunde inte ha blundat ens om jag ville - och att jag konstant satt och drog mig i skägget under hela kvällen, för det kändes så fint och lent mot fingrarna. Metylon är ju mest känt för att vara uppiggande men vissa hallucinogena fenomen framträdde också; himlen som lyste grönt några minuter, handen som såg så ren ut, ölburken som kändes så otroligt stabil och ordentlig och skägget som var så lent.
Efter en stund fick jag ögonkontakt med Jonny. Han såg förbannat glad ut. Vi möttes i mitten av campet med konverserande människor runt omkring oss (jag tror i och för sig att jag pratade med fyra människor samtidigt om fyra olika saker när jag plötsligt ställde mig upp och avbröt snacket) och hade en kort konversation på tio sekunder men det är ganska sannolikt att ingen förstod ett ord av vad vi sa för i normalt skick hade det tagit oss två minuter att säga någonting. Men vi gav varandra en kram och kom fram till att livet äger.
Vi började prata om alla de där människorna vi hänger med nuförtiden, hur sköna och kreativa de är. Och vi noterade verkligen att metylonet triggade igång den där ärlighetsreflexen som många droger gör, fast med en väldigt stor fördel: man kände sig jävligt fräsch i huvudet och började inte samtala om helt onödiga filosofiska frågor, vilket annars är rätt vanligt om man röker på eller så.
Hade långa fina konversationer med Herbert (ok, jag är inte jättebra på det där med anonyma namn men.. Herbert är fint), Mårten & hans pangbrud och med gamle Måns. Och fan, nu när jag tänker tillbaka på det, så snackade jag nog länge och väl med varenda jävel.
Metylon måste vara en omöjlig drog att snea på. Den lyckokänslan var nämligen så enkel, så okomplicerad. Jag rekommenderar det till varenda jävel.
