? i meningar som börjar med Jag undrar...

Hur svårt är det egentligen att skilja på en fråga och ett påstående?

En fråga följs av frågetecken medan ett påstående följs av punkt e.d.

Med motstående argumentation bör ju retoriska frågor inte följas av frågetecken då de inte är direkta frågor avsedda att besvaras.
Finns det logik i det. Vem vet.
(det sista var ett exempel, med svar i form av fråga vilket ju också bör avslutas med punkt då det ej heller är en direkt fråga)

Ja, så är det. Jag citerar Svenska språknämndens Svenska skrivregler (andra upplagan):


Tack samt .

Det är helt enkelt satstypen som sådan (och inte vad man menar med frågan) som avgör om det är en fråga eller ett påstående. Frågor har omvänd ordföljd och sådana satser avslutas med frågetecken oavsett om de ska besvaras eller inte.

Ska det tolkas som

a) särskrivning (särskrivning av bundna morfem är allvarligt)
b) tack + skamsen figur?

Men det är alltså inte Svenska språknämndens åsikt. Jag håller med dem och tycker det är bra att man kan nyansera sig med skiljetecken. Jämför den här konversationen från en tråd från ett par veckor tillbaka (https://www.flashback.org/t1236464):

- Jag har inte fått tillbaka min studentmössa eller så gömmer den sig någonstans.
- Har du fortfarande inte hittat din mössa!

Utropstecknet signalerar deltagande överraskning. Med ett frågetecken i stället för ett utropstecken uppfattas det hela mycket lättare som en "vanlig" fråga och person 2 riskerar att framstå som smått debil.

Det ska tolkas som b). Någon måtta får det vara på tabbarna i en och samma tråd.

Ja men det var ju det jag menade eller hävdade

En fråga är ganska ofta en ofullständig sats och då kan ett enda adverb klvalificera för frågetecken. Ordföljden i följande sats är inte mycket att gå på.

– Varför?

Nej, det är riktigt. Men då finns det ju å andra sidan ett tydligt frågeadverb som med sin frågevalör är styrande. Följande är därför mindre lämpligt:

– Darför?

Men andra adverbiella uttryck kan stå som ensamma frågeord. Men dessa får ses som icke fullständiga påståendesatser.

– Vill du gå? I kväll?

– Du vill gå i kväll?

Jag hinner inte utveckla detta mer just nu.

Men vad anser du om det jag citerat ur Svenska skrivregler, som alltså motsäger In-Fredel?

Jag kan tänka mig en del sammanhang där det enligt mig fungerar bra. Det enklaste torde vara:

A: – Varför?
B: – Därför.
A: – Därför?

Menar du då som Vadå "därför"? (Alltså "varför använder du det ordet?")

Jag vet inte säkert vad Kryžininkas menade men tolkade det inte på det sättet. Tänk dig följande konversation:

- Varför är du här?
- För att smaka på de goda våfflorna.
- Därför?

Det är en fullt möjlig användning av Därför? enligt mig. Bara därför? är nog vanligare.

Med din tolkning går det ju att göra en fråga av i princip vilket ord som helst.

- Han ser ut som en apa.
- Han? Ser ut? Som en apa? Som en? En? Apa?

Jo, visserligen, men jag visste inte heller om det var det som Kryžininkas menade, speciellt med tanke på att svaret innan (B) bara var ett därför:

A: – Varför?
B: – Därför.
A: – Därför?

Här kan man ju inte precis säga bara därför?.

Men visst, i allmänhet kan man väl säga att vilket isolerat ord som helst (eller fras) kan fungera som en fråga. Nu? I kväll? Utan socker? Men om det finns flera ord är det syntaxen som avgör, tycker jag. Meningar som Jag får ta en kaka till? och Du vill åka med till mormor? känns definitivt onaturliga. Likaså Jag undrar om du kommer?