Leonard Peikoff förkastar Kvantmekanik och Relativitetsteorin

Wikipedia-artikeln är ett bra exempel på hur den metafysiska frågan ofta flyter ihop med frågan om begreppsbildning. Konceptualism är ju en form av nominalism. Till svaret på det klassiska metafysiska universalieproblemet, finns det två svar - realism och nominalism, eller med annan terminologi realism eller anti-realism. Se t.ex. den här artikeln som är mer systematiskt indelad.

Rand besvarar aldrig den metafysiska frågan om likheterna finns "på riktigt", hon beskriver egentligen bara begreppsbildning. Därför blir det lite knivigt att placera in henne i någon av ovanstående kategorier. Det är den uppfattning av det jag läst av Rand, i alla fall.



Min uppfattning är att även om objektivister ofta på pappret vurmar för vetenskap, är det relativt få som faktiskt är skolade i ämnet. T.ex. här i Sverige är, tror jag, ingen av de mest framträdande försvararna av objektivismen skolade i någon vetenskap. Av det jag läst råder samma situation på andra sidan Atlanten, med några få undantag. Man kan väl anta att de då får sin kunskap om ämnet genom populärredogöresler som helt saknar stringens. Att försöka bedriva seriös kritik mot en vetenskap på det underlaget måste ju vara som att kritisera Beethovens symfonier genom att lyssna på MIDI-versioner av dem.



Precis som du skriver tror jag det finns en inneboende motsättningar inom Aristoteles filosofi. Dess rationalistiska-platonska arv framkommer ju tydligt under t.ex. medeltiden med skolastiken och dess fruktlösa babbel. Men å andra sidan finns hos Aristoteles också fröet till empirisk vetenskap. Personligen tror jag på Poppers argumentation som jag länkade till förut, att vattendelaren ligger till stor del hos definitionerna.

Om man tror att definitionerna innehåller några sanningar, blir begreppsanalys viktigt - det går att utvinna kunskap genom att analysera orden och argumentera kring dem. Detta tror jag leder till typiska fruktlösa diskussioner. Jag vill minnas ett inlägg på Kheperas blogg angående diskriminering som otroligt väl illustrerade detta. Han "analyserar" sonika ordets betydelse och drar slutsatsen att det inte kan finnas något fel i att diskriminera, helt utan att undersöka sakförhållanden.

Om däremot definitionerna bara är en etikett för en mängd objekt med vissa egenskaper blir det inte intressant att diskutera orden - fokus ligger på naturen, orden är oviktiga. Det enda krav vi behöver på dem är att vi menar samma sak med orden - vilket uppenbarligen inte är ett problem.

För att ta Poppers egna exempel: Om vi hittar en "ny typ av vatten" är den intressanta frågan inte huruvida detta "verkligen är vatten" genom begreppsanalys om vad vatten är, utan vilka egenskaper denna "nya typ av vatten" har.

Haha nice! Vem var det? GiveMeLiberty?
Men hur stort genomslag har rationalismen i samhället i stort?

Och jag kanske har en vrångbild av rationalismen. Men som jag ser det så är en 7-åring rationalistisk när han kommer med det goda förslaget att nedskräpning borde bestraffas med böter. Hela 30:-!!!

Hade 7-åringen gjort lite efterforskningar så hade han upptäckt att nedskräpning redan bestraffas med böter, betydligt drygare än 30:- Några exempel? För hon är ju så tunghänt att hon t.o.m. missar att göra någon av de onda snygg eller någon av de goda lite lagom sexualneurotisk eller något...

...och det spiller över på filosofin (eller var det tvärt om). Minsta lilla statliga ingrepp i ekonomin eller välfärdsstatsprogram (som man iofs alltid kan ha åsikter om) kommer ofelbart att leda till död och undergång för alla inblandade. En invertering av Lenins motstånd mot ekonomiska reformer innan man äntligen såg skriften på väggen och sjösatte NEP. Och att dehumanisera meningsmotståndarna har hon även gemensamt med Lenin. Ingen hejd på hur fula och ynkliga de är. Vanlig hederlig felinformering finns inte i hennes universum. Bara mörker och ljus. Aldrig mörka sidan av... eller ljusa sidan av...

Jag önskar att jag var bättre insatt.


Som inom alla filosofiska rörelser? De enda som faktiskt är skolade i ämnet är väl fysiker, biologer, kemister etc. Det är inga filosofer. Metoden inom de flesta vetenskaper skapades av människor som med dagens mått saknar skolning inom de olika ämnesdisciplinerna. Det gör inte att vi kan bortse ifrån kritiken av just den anledningen.


Varför skulle rationalism och empirism vara motsättningar? Jag skulle vilja påstå att båda två är nödvändiga för mänskligheten. Här hade Rand en poäng.


Det skulle bli en intressant diskussion att fullfölja detta, men jag saknar tyvärr tiden. Jag tänker bara säga en sak. Min erfarenhet av de som inte lägger stor vikt vid definitioner, är att de försöker smyga in definitionerna bakvägen. Som när marxister hävdar att utsugning och parasitism inte är så viktigt. Orden spelar inte så stor roll. Sen använder de parasitism och utsugning som värdeladdade begrepp när det passar dem. På samma sätt som relativister bara relativiserar sanningen när det passar dem.

Nu säger jag inte att det måste se ut på det viset - bara att där finns en fara.


Hyfsat stor. Folk kommer med påståenden mest hela tiden som de har kommit fram till deduktivt och inte empiriskt. Inom vetenskapen? I princip noll.


Visst. Men det gör inte att objektivismen är extremrationalistisk. Inte vill du väl vara så historielös att du bara tänker erkänna de förhållningssätt som är allmänt spridda inom vetenskapen idag? Du får gärna påstå att rationalism - i de flesta former - saknar gångbarhet. Men du kan inte med respekt för sanningen påstå att objektivismen är extremrationalistisk.

I övrigt är inte empirismen gångbar utan rationalismens logiska metod. Lagen om orsak- och verkan kan aldrig påvisas empiriskt, vilket även Hume erkände (för att ta en filosof som Rand naturligtvis avskydde). Men om man inte släpper in någon rationalism hamnar man i Humes återvändsgränd. Vi ser saker, men vi kan inte dra slutsatser utifrån dem (är nästa svan svart?). Den naturvetenskapliga metoden idag innebär bara ett större fokus på det empiriska. Men "genomempiristiskt" är det inte.


James Taggarts hustru exempelvis.

Men det gör det inte till mindre av en stilism. Hon var mycket påverkad av de franska äventyrsserier hon läste när hon var liten. Dogmatisk som hon var så kunde hon mycket väl ha fått för sig att just den stilismen är den objektivt bästa som finns.


Ja, objektivister tenderar att se världen i svartvitt. Rand var helgalen rakt igenom. I mina ögon är det ingenting som förtar en filosofs förtjänster - i sådana fall skulle inte många filosofer vara acceptabla.

Jag kan aldrig bli objektivist, men det innebär inte att man bör stöta ifrån sig många av de oerhört goda poänger som Rand har haft.

Ungefär som de som säger att pengar inte är viktigt ofta har mycket pengar. När du säger det så. Typ: Pedofiler vill ha sex med barn - alltså borde vi låsa in pedofilerna. Eller? Nej, men allt för rationalistisk är den.

Och vilken filosofi är mer rationalistisk än objektivismen? Nej, men empirisk nog för att kunna örfila upp alla 7-åringar som kommer med ljusa idéer, ja? Säg inte det. Säg inte det. Har ännu inte läst något å ena sidan å andra sidan. Med tanke på hennes korståg mot Kant så undrar jag allt.

Och om hon hade satt sig in i vad zenbuddismen och daoismen gjort för kampkonsterna så hade hon väl kaploderat över denna mysticism eller varit tvungen att omvärdera sig en smula. Varför det? Kan det inte vara så att hur en filosof beter sig - relativt sin samtid - säger en hel del om dennes filosofi? För om man bara ser till olika filosofiska utsagor i sig, utan att ta hänsyn till kontexten - ja då så blev det bara litteraturhistoria av det. Om vi kan leda i bevis att Platon och Aristoteles var ganska schyssta greker, medans Rands äktenskapsmäkleri inte var acceptabelt under någon del av 1900-talet, borde inte det sänka ett tvivlets slöja över hela filosofin?

1. Pedofiler vill ha sex med barn.
2. Vi vill inte att folk ska ha sex med barn.
3. Vi måste förhindra att pedofiler har sex med barn, förslagsvis genom inlåsning.

Exempelvis.


Might be.


Platonismen, cartesianismen, hegelianismen, Leibniz filosofi? Visserligen finns det sådana som Chris Matthew Sciabarra (tror att han är objektivist) som hävdar att objektivismen är en del av en dialektisk (och därmed rationalistisk), och typisk rysk tradition, men Rand försökte iaf trycka in empirismen. Övervägande rationalistisk - javisst. 100%? - njae.


Barnaga, ett värde i sig.


Förstår inte riktigt.

Men jag tror inte att hon skulle omvärderat någonting i positiv riktning enbart på grund av att folk faktiskt kunde bevisa att det fanns positiva element där. Ett exempel är hennes tydliga nietzscheanska influenser (hon är dock långt ifrån nietzscheansk vid tiden för Atlas Shrugged), som hon förnekade. Hon menade ju exempelvis att hon var Nietzsches absoluta motpol - trots att hennes tidiga författarskap är Nietzsche 2.0, och att hon delar hans dygdeetik, hyllande av mänsklighet och potential, hyllande av livet, angrepp på den idealistiska traditionen med kyrkan och Platon, och föraktet mot självuppoffringen etc.


Jag har lätt för att erkänna att du där har en poäng, men låt mig svara såhär: Vore det en vetenskaplig metod för att fastställa vem som hade de bästa idéerna? Bör vi slå ifrån oss Rousseau för att han var galen och misogyn? Bör vi slå ifrån oss Wittgenstein för att han var snarstucken, introvert och knäpp? Bör vi slå ifrån oss Kant för att han hade någon sorts grov autism? Bör vi slå ifrån oss John Stuart Mill för att han drabbades av ett mentalt sammanbrott, och var beroende av att stå i starka människors skugga? Bör vi slå ifrån oss Aristoteles för att han var egocentrisk?

Nej, att Rand var en dogmatisk kultledarpersonlighet innebär inte att vi bör slå ifrån oss många av de goda idéer hon hade - eller tog från andra.

Det var POS, men rationell gissning.


Bra poäng.


Visst, jag håller med. Både erfarenhet och resonemang är viktigt. Men den typ av frågor Rand vill besvara med rationalistiska metoder överbelastar logiken. Logiken är ett utmärkt verktyg för att omforma propositioner för att sedan kunna testa dessa. Men det är inte på det viset Rand vill använda logiken - snarare försöker hon bygga upp hela teorier med hjälp av den vilket ju är lite av the dark side av rationalismen. Logisk analys bryter ju snabbt ihop inför t.ex. komplexiteterna i mänsklig interaktion.

Jag skriver också försöker eftersom det är hennes ideal, vilket hon inte lever upp till. Jag har läst mycket av henne men aldrig läst argumentation av henne som ens försöker vara premiss-deduktion-slutsats-form. Snarare är ju hennes argumentation en kombination av påståenden utan stöd, förolämpningar mot resten av filosofihistorien och sedan slutsats.


Förstår vad du menar. Popper behandlar också det i förbigående i essän.

EDIT: Rand försöker ju givetvis vara empirisk. Hon betonar ju erfarenheten och vikten av empiri. Men detta är bara på pappret, när det kommer till kritan är hennes empiriska trovärdighet noll. Hon slänger ibland in propositioner som skulle behöva empirisk verifiering men ger aldrig något sådant. Ta t.ex. hela hennes diskussion om den mänskliga naturen som är gjord helt från skrivbordet. Inga studier i antropologi, psykologi, neurobiologi, sociologi eller annan vetenskap är att tala om.

Skitsnack. Big bang-teorin förutspådde bakgrundsstrålningens existens och temperatur ett par decennier innan den upptäcktes och kvantifierades. Felmarginalen var ett par tiondelars grader Kelvin.

Och finns det NÅGON del av relativitetsteorin som motbevisats?

Gravitation kröker rumtiden: bevisat genom att mäta vinklarna mellan ett antal stjärnor dels när jorden befinner sig på "rätt" sida av solen, och sedan ett halvår senare under en solförmörkelse (då solen ju annars dränker ut stjärnorna). Vinkeln i ljuset från stjärnorna förändrades då det färdades genom solens kraftiga gravitationsfält, en sk gravitationslins.

Tidsdilation: Två atomur kalibrerades ner till nanosekunder, den ena stationär, den andra placerades i ett flygplan. Kontentan? Tiden går långsammare i föremål som färdas snabbt för en utomstående, stationär åskådare.

Fan, Einsteins teorier lyckades till och med där Newton gick bet, han lyckades förklara varför merkurius gungar fram i sin bana.

osv.

Att helt avfärda väl underbyggda teorier som relativitetsteorin och kvantmekaniken är korkat. Det finns alltid utrymme för förbättringar, men de hjälper oss förklara mängder av fenomen vi inte hade lyckats finna vettiga svar till annars.

Han var ironisk

Ah. Då skyller jag på att jag var trött.
Och ber om ursäkt.

Men de som påstår knasigheterna var inte ironiska.

Jag håller med om allt, förutom kanske att Rand inte skulle jobba med premiss-deduktion-slutsats. Redan som liten pjuklarv (så fort hon började skolan) så sysslade hon med syllogismer. Hon fann Aristoteles när hon var ca 8 år gammal. Men Rands skönlitterära form gör att hon ibland hoppar.

Jag fann filosofin genom Rand, och är därför lite partiskt vänligt inställd gentemot henne. Du och Herr Lindholm är väl liberala, men båda verkar ha lite agg gentemot den objektivistiska rörelsen. Får man fråga vilka inspirationskällor ni har rent ideologiskt? Popper?

Oj, tror just att du drog ner brallorna på största delen av DN Kultur. Men den är väl den mest namnkunniga av de mer rationalistiska filosofierna? Objektivismen sätter jaget i fokus. Vad det där jaget är, kan vi väl alltid diskutera (själv så anser jag att jaget inte finns, men det faller utanför diskussionen). Däremot så kan vi vara överens om att det finns någonting som heter "flow", t.ex. när jag skriver denna text så använder jag mig av alla fingrarna utan att titta på tangentbordet. Däremot så kan jag inte svara på vilka bokstäver som är närmast "L" eller hur många konsonanter översta textraden har utan att titta på tangentbordet eller känna efter. Alltså har jag flow.

Om jag å andra sidan skrev och lät jaget få vara med så skulle jag titta på tangentbordet och vara (smärtsamt) medveten om varenda tangenttryckning. Alltså kan en jagförlust vara eftersträvansvärd.

Detta är tusenfalt sant inom stridskonst, oavsett om det är en fråga om liv och död på slagfältet eller knattejudo. Och för att nå till den där jagförlusten lite snabbare och bättre så formaliserades den bl.a. i zenbuddism eller daoism. För applikationen av stridskonst är nämligen aldrig rationell. Du kan träna rationellt osv. Men applikationen är det aldrig, då är det muskelminnet som avgör.

Och det behöver inte handla om något så dramatiskt som strid. T.o.m. när det handlar om sex så lyckas man köra ned i diket med stora gräsklipparen, om du förstår vad jag menar:

You can probably think of a range of examples of sexual attraction that violate the above description. For example, there are womanizers who try to "conquer" as many women as possible, men (or women) who use sex as a method of controlling another person, rapists, masochists, individuals with fetishes, casual sex, and so on. We are certainly capable of inferior or subhuman varieties of achieving orgasm, but why not shoot for the heights of romantic love, our actual potential: sex as a response to another person's admirable character and a celebration of similar qualities in yourself.

Och för att parafrasera Focault, vi vet vad latex är, men det förklarar inte företag som Sealwear. (Liksom vad gör tanten med innerslangen? )

Så nämn en - bara en - namnkunnig objektivist som klart och tydligt har sagt att det kan vara jättebra avkoppling att sjunka ned i ett bubbelbad och bara glömma bort sig själv och allt annat. Men är inte objektivismen även mot materialisterna? Nej, men man bör ha det i åtanke. T.ex. så är mycket av Aristoteles texter repliker till Platon. Eller varför inte den legalistiske filosofen Han Feizi? Dels så stammade han, så skriva en bok var det bästa sättet för honom att sprida sina idéer. Dels så var han en adelsman, vilket gjorde att han var intresserad av att styra ett land i praktiken. Jämför med de kringresande filosoferna från medelklassen som kunde säga vad de ville.

Det går förmodligen inte att avfärda en filosof rakt av för dennes personliga liv, men det väcker ofta mer än rimliga tvivel. Trist. Trodde att han skulle ha hållit sig undan från det. Finns det några experiment som bevisar den där längdförskjutningen och massökningen då? Upptäckte också filosofin och liberalismen via Rand. Men då jag inte anser att någon filosof kan komma med en helhetslösning, oavsett vad de än säger, så gäller det att ha huvet på skaft. Hade Rand bara skrivit sina böcker och inte försökt baka ett filosofiskt system så hade det inte varit så farligt. Lovecrafts personteckningar är, om möjligt, ännu enklare än Rands. Houellebecq menar att hans figurer i stort sett är en uppsättning sinnen som skall förmedla upplevelser till läsaren. Skillnaden är att han inte hade så höga pretentioner (inte ens de olika varelserna var han intresserad av att ordna in i ett system, deras inbördes relationer är i bästa fall skissartade), så därför är fallet obefintligt.

Vad gäller filosofer och texter öht så kan jag hitta något i allt. Men det betyder inte att de har några direkta praktiska applikationer eller att jag kan tala om dom i alla sällskap.