Leonard Peikoff förkastar Kvantmekanik och Relativitetsteorin

Det har snarare att göra med två olika vetenskapstraditioner. Inom naturvetenskapen tog den empiriska metoden över under den tidigmoderna tiden. Peikoff kommer från en tradition med mer rationalistiska inslag. Då blir det oerhört knepigt emellanåt. Det innebär inte att Peikoff är särskilt extrem på sin kant - tvärtom, han ligger väl någonstans i mitten vad gäller rationalism-empirism. Det blir lika knepigt att vara så inkörd i empirismen som den naturvetenskapliga traditionen är.

Hans relativa extremism är väl meningslös i sammanhanget? Det är väl få som är mer rationalistiska (dvs kolla vilka häftiga saker jag har hittat på själv) än han och de har väl ännu mindre genomslag?

P.S. Den bästa artikeln till stöd för att fortsätta med kärntekniken så att man kan transmutera bort det där läskiga plutoniumet läste jag faktiskt i DN Kultur. Artikelförfattaren var Vänsterpartist. Och kvinna. Att hon var kvinna torde väl vara meningslöst i sammanhanget, men kvinnorna i Rands böcker är, om möjligt, ännu mer endimensionella än männen. Antingen är de satmaror, valkyrior eller knulldockor. Ibland i en kombination.

Jag försökte vara ironisk, det föll nog bort i kontexten från mina andra inlägg när tråden bröts ut.

Krocken mellan objektivism och modern fysik tror jag beror på tre orsaker. Den första är att objektivister sätter metafysik över fysik. Det något vaga argumentet om "att existera innebär att existera som något specifikt med en definierad natur" implicerar kausalitet tas som ett slutgiltigt argument för att naturen måste vara deterministisk.

Eftersom axiomen är nödvändiga sanningar enligt objektivismen, måste ju modern fysik - som är indeterministisk enligt kvantmekaniken - vara falsk, oavsett hur väl den stämmer med experiment. Det är ju f.ö. fascinerande att en filosofi som hyser en omåttlig aversion mot rationalism, anser att ett slutgiltigt svar på frågan om determinsim kan nås genom en lek med ord.

Den andra orsaken är att min uppfattning om objektivister är att de "vill" att naturen skall vara rimlig och begriplig. Jag vill t.ex. minnas att en objektivistisk profil på forumet liberaldebatt för många år sedan gjorde benhårt motstånd mot flera teknologer på forumet ang. tidsdilation och längdkontraktion. I princip gick argumentet ut på att det var orimliga fenomen som stred mot allt sunt förnuft och måste vara därför vara falsk. (Idén om att all rörelse är relativ väckte samma motvilja från samma debattör; det var förnuftsvidrigt att tänka sig att jorden rörde sig och ett tåg stod stilla, vill jag minnas.)

Den tredje orsaken tror jag beror på ganska fundamentala problem som härrör från objektivismens kunskapsteori. Dess kunskapsteori har ju som bekant sina rötter hos Aristoteles och hans essentialism. Essentialism står ju i stark motsättning mot den vetenskapliga revolutionen som underbyggdes av ockhamiansk nominalism. Essentialismens idé är att på något vis finna studieobjektets "sanna natur".

Objektivister är ofta av uppfattningen att vetenskapen var essentialistisk fram tills den 1900-talet för att sedan gå över till någon form av nominalism och gick därmed från att beskriva studieobjektens "sanna natur" till mer matematisk formalism som snarare liknar regressionsanalys. Därför tror jag konflikften också har en kunskapsteoretisk orsak.

Jag missade den iroin. Skönt att kunna lyfta dig ur mongofacket.

Jag kan inte mycket fysik men jag har läst någonstans att relativitetsteorin används vid tex gps-satelliter, alltså en sekund i datorn uppe i satelliten inte är lika lång som en sekund på jorden. Stämmer det? I så fall borde ju inte ens objektivisternas påpe Peikoff kunna hävda att den inte stämmer.

Det finns här två effekter som kan förklaras med speciell respektive allmän relativitetsteori.

GPS-satelliternas höga hastighet gör att de på grund av tidsdilatation saktar sig ca 7 mikrosekunder per dag, ett fenomen som förutsägs av den speciella relativitetsteorin. Samtidigt orsakar skillnaden i gravitation mellan jordytan och satellitens position en gravitationell tidsdilatation motsvarande en fortning av 45 mikrosekunder per dag, vilket kan förklaras med hjälp av allmän relativitetsteori.
Nettofelet är alltså 38 mikrosekunder/dag och för att GPS-systemet skall kunna fungera korrekt måste man korrigera 38 mikrosekunder bakåt varje dag. Om man inte gjorde detta skulle ett positionsfel på 11 km läggas till varje dag, vilket snabbt skulle göra GPS-navigering värdelöst.

(Egentligen finns det ytterligare detaljer som komplicerar saken ännu mer. Omfattningen av tidsdilatationen varierar eftersom satelliterna följer excentriska banor och således befinner sig på olika avstånd från jorden vid olika tidpunkter. En annan mer teknisk detalj är att nyare GPS-utrustning (åtminstone navigationsutrustning) använder precisionshöjande system som WAAS (Wide-Area Augmentation System) och EGNOS (European Geostationary Navigation Overlay Service) för att eliminera relativistiska effekter med hjälp av markbunda tidmätningssystem, vilket gör behovet av att korrigera för relativistiska effekter mindre.)

Descartes? Platon? Sokrates? Hobbes? Spinoza? Leibniz?

Sen är det oerhört få i Sverige, idag som kan betecknas rationalister. Men det är en rätt levande strömning inom den kontinentala filosofin - och därmed på Södertörn. Inom teoretisk filosofi i allmänhet är det en levande tradition.


Rand jobbar med starka och tydliga bilder av gott och ont. Det är en stilism. Sen stämmer den beskrivningen inte in på alla karaktärer, även om undantagen är få.


Jag visste inte heller att säkert att du var ironisk, och då läste jag det i båda kontexter. Däremot slöt jag mig rätt snabbt till att du var det ändå. Jag har stött på din argumentation tillräckligt många gånger tidigare att jag visste att du inte var en tok. Men jag tror att det mycket lätt kan falla in under Poe's law.


Äsch, objektivister tenderar att hysa aversion mot allt och alla som inte är objektivister. Objektivismen lyckas nämligen - enl. Rand själv - vara absolut motsats till ALLA icke-objektivistiska filosofier som någonsin har existerat (förutom Aristoteles och Thomas ab Aquino då).

I övrigt är inte Cogito ergo sum bara en lek med ord. För tydlighetens skull bör man dock notera att objektivisterna slår ifrån sig det cartesianska påståendet.


Rätta mig om jag har fel, men tanken att all rörelse är relativt är en sak, men att jorden rör sig och att tågen står stilla är en helt annan. Detta kan innebära en del tokigheter när man försöker förklara det hela. Tänk att jag och du tittar på varandra, med 100 meters avstånd mellan oss. Då tar vi fem steg framåt mot varandra samtidigt. Då rör vi oss i förhållande till jorden och i förhållande till varandra - kort sagt i förhållande till allting i universum. Men, det vore helt galet att påstå att jorden rör sig fem meter bortåt från oss båda samtidigt? Eller om vi skulle ta fem meter bakåt, så skulle jorden kunna tänkas röra sig 10 meter inåt sig själv! Detta skulle sedan synkas med vår rörelse av benen? Det är väl ändå inte så relativitetsteorin menar att det fungerar? I sådana fall individuerar man ju all rörelse in absurdum - vilket inte teorin behöver för att fungera (?).

Min poäng är att om man förklarar läran dåligt, så uppstår lätt missförstånd. Vi har väl alla hört hur folk har argumenterat för att allt är relativt med hänvisning till Albert.


Någon bok att rekommendera i ämnet? Universaliestriderna och dess fortsatta historiska relevans är något jag aldrig riktigt greppat.
Men visst måste den moderna vetenskapen grundas på en light-version av Ockhams nominalism? Menade inte Ockham att man aldrig kan tala om grupper, eftersom att varje beståndsdel är så pass unik att man inte kan tala om likheter dem emellan?

Edit: Hmm, när jag tänker efter så har det inte varit klart i de böckerna jag har läst vad just Ockhams position var, men att många nominalister menade just det där sista. Jag låter det stå kvar för att visa min osäkerhet på området.

Ja, vad fan är grejen med det? Folk bräker det som ett mantra. Liksom, jaha? Vad följer det ur? Vad är deras argument?

'Allt är relativt' är i folkmun synonymt med 'det beror på vad man jämför med' och ibland även 'smaken är som baken'.

Haha, just universaliefrågan är ju ett praktexempel på det. Det finns ju två och endast två möjliga svar på universaliefrågan - Rand kommer med ett tredje! Visserligen är det ett god dag-yxskaft-svar, men ändå imponerande!


Jag förstår vad du menar, relativitetsteorin är redan komplicerad att greppa m.h.a. matematiken - i ord blir det en balansgång som heter duga. Jag är lite osäker på denna punkt ändå, det baseras mest på mitt samlade intryck av ett gäng objektivister i Sverige som bloggar. Men jag tror fortfarande frågan om "naturens rimlighet" har vissa beröringspunkter med den 'officiella' objektivismen, Rand pratar väl om jag minns rätt om "intelligible universe". Jag vet inte om hon direkt pratar om fysik här dock.

(Ang. fysiken i inlägget: man väljer ju ett koordinatsystem som är fastsatt i endera person, annars blir det hela mycket riktigt obegripligt.)


Det är ju ett grötigt område, med två aspekter dessutom. Universaliestriden är ju strängt taget en metafysisk fråga huruvida likheter mellan två medlemmar av ett begrepp existerar i verkligheten, d.v.s. om det finns något som faktiskt förenar två katter, en "katthet" - eller om vi grupperar dem tillsammans på grund av att de påminner om varandra. Vad som oftast följer naturligt ur universaliestriden blir en strid om definitioner, vilket var det jag främst hade i åtanke när jag skrev inlägget.

Sedan har du helt rätt i att det finns en viss logisk spänning mellan vetenskap och nominalism. Exakt hur samspelet mellan framväxten av modern vetenskap och nominalism såg ut är jag osäker på. Enligt de historiker jag läst är dock nominalismens förtjänst främst att man slutade tänka i termer av föremåls natur. Ockhams uppmaning var ju ungefär: sluta tänk på "kattheten" hos katten och undersök egenskaper hos katten istället!

Jag har dessvärre inga bra litteraturtips i frågan. Det jag vet har jag samlat på mig genom filosofihistoriska och vetenskapsteoretiska verk. Jag har däremot ett tips på en kort essä av Popper som berör definitionsaspekten av det hela. Den finns här och går att läsa utan större förkunskaper, men kommer ändå djupt in i ämnet. Rekommenderas varmt, speciellt om du vill ha lite historisk relevans-anknytning också.

Ronny Ambjörnsson och Tore Frängsmyr lyfter fram tre i Tankens pilgrimer respektive Västerlandets idehistoria. Jag minns dem inte helt, men de var konceptualism, nominalism och någon tredje. Givet att just universaliefrågan är dessa två författares kanske svagaste punkt (de hade bland annat problem att placera Ockhams speciella variant av nominalism).

Den här wikipedia-länken har fyra stycken: konceptualism, nominalism, Aristoteles, Platon. Rand bör väl rimligen ta den aristoteliska positionen (osäker)?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Universaliestriden


Ja, objektivister får ofta problem att förklara fysiken. Det beror dock oftast på - enligt min erfarenhet - att de inte har förstått den (inte sagt att jag gör det särskilt ofta). Jag vill minnas något av Kheperas inlägg om Köpenhamnstolkningen eller något i den stilen, då en forskare som sysslade med kvantmekanik i Linköping kom in och redde ut begreppen. Han förklarade att både objektivisters traditionella angrepp på kvantmekaniken OCH "anti-objektivisters" angrepp på objektivismen med kvantmekaniken som redskap, var dåliga. Minns jag rätt (det var ett år sedan ungefär som jag läste delar av den diskussionen), så kallade sig den här forskaren för om inte objektivist, så objektivistiskt inspirerad.


Jag vill betona att jag är lekman, men kopplingen känns inte helt ovig mellan vetenskap och nominalism. Även om den empiriska metoden OCH iden (jag kan inte göra ansanger längre, det blir bara dubbel ´´ följt av bokstaven - någon lösning?) om sakers natur kommer från Aristoteles, så innebär en alltför kraftig betoning av sakers natur också en betoning på rationalismen. Kopplingarna mellan två kattungar är betydligt mer rationalistisk (kontra empirisk) än vad studiet av den enskilda kattungen är. Ockhams metod är alltså inte att lämna en aristotelisk tradition, utan att stöta bort rationalismen från Aristoteles. Bara en hypotes.

Grovt talat kan man säga att Peikoffs koll på fysik är jämförbar med en viss Hovinds koll på biologi. Han tycker att filosofi har vetorätt över fysik, till exempel att Heisenberg måste ha fel eller att rumtiden är "a non-entity", för det har han tänkt ut - utan att presentera något annat än vad han själv skulle kalla deduktion i vakuum. Sen kallar han andra rationalister. Jag gillar Rand och hennes filosofi, men Peikoff har jag inte mycket till övers för. Harriman har gett ut en bok nyligen, funderar på att läsa den...