Citat:
Ursprungligen postat av bagarn29
Jag vill minnas att soc i Lerum tyckte att Z behövde hjälp i sin föräldraroll. Ska inte de meddela soc i den nya kommun vad deras utredning kommit fram till? Soc i nya kommunen behöver inte dela den men de blir åtminstone varse att det föreligger en viss problematik. De kan då välja att starta en egen utredning eller hålla ett vakande öga eller anse att det fungerar.
Bagarn29, det står om det på bland annat följande sidor i protokollet, i samband med att förskolans personal berättar varför de inte oroade sig mer. De kände tydligen en viss trygghet i sin förvissning om att socialförvaltningen hade full koll på läget:
Exempel 1: Vittnesmål från förskollärare M där hon berättar att mamman var besviken över att soc i Lerum delade info med soc i Mjölby.
[förskollärare M på förskolan K, s. 41:]
I samband med att M skrev Theo BVC, var Sanna ledsen. Detta eftersom hon fått reda på att socialförvaltningen i Lerum kontaktat socialförvaltningen i Mjölby. Anledningen till kontakten var, enligt Patrik och Sanna, att socialförvaltningen i Lerum var oroliga för Theo. Anledningen till att Sanna var ledsen var att hon var rädd för att Theo skulle tas ifrån henne, hon var också orolig för att den biologiska pappa skulle komma tillbaka och begära vårdnaden om Theo och hon var orolig att det skulle ligga henne i fatet att hon en gång i Lerum hade hon stuckit iväg med Theo till en kompis när hon inte orkade längre och socialförvaltningen då inte visste var Sanna och Theo befann sig. Sanna var då mycket besviken på att papprena skickats från Lerum till Mjölby.
/.../
Hon hade också synpunkter på att om t ex Theo skulle ramla och slå sig skulle man från personalen inte dalta eller gulligulla med honom för det. M tyckte att det var lite märkligt, för enligt hennes erfarenhet som förskollärare är det viktigt att barnet ska bli bekräftat och behöver ha tröst. M försökte förmedla till Sanna att det var vktigt att man bekräftade de känslor som han visade.
I samband med att M skrev Theo BVC, var Sanna ledsen. Detta eftersom hon fått reda på att socialförvaltningen i Lerum kontaktat socialförvaltningen i Mjölby. Anledningen till kontakten var, enligt Patrik och Sanna, att socialförvaltningen i Lerum var oroliga för Theo. Anledningen till att Sanna var ledsen var att hon var rädd för att Theo skulle tas ifrån henne, hon var också orolig för att den biologiska pappa skulle komma tillbaka och begära vårdnaden om Theo och hon var orolig att det skulle ligga henne i fatet att hon en gång i Lerum hade hon stuckit iväg med Theo till en kompis när hon inte orkade längre och socialförvaltningen då inte visste var Sanna och Theo befann sig. Sanna var då mycket besviken på att papprena skickats från Lerum till Mjölby.
/.../
Hon hade också synpunkter på att om t ex Theo skulle ramla och slå sig skulle man från personalen inte dalta eller gulligulla med honom för det. M tyckte att det var lite märkligt, för enligt hennes erfarenhet som förskollärare är det viktigt att barnet ska bli bekräftat och behöver ha tröst. M försökte förmedla till Sanna att det var vktigt att man bekräftade de känslor som han visade.
Exempel 2: Vittnesmål från förskollärare A där hon berättar att hon tyckte att det var olämpligt att föräldrarna släppte barnet på förskolan kl 6 på morgonen istället för att vara hemma med honom och låta honom vila efter det att han varit på akuten till halv tolv natten innan (för det som i efterhand visade sig vara magskador orsakade av gärningsmannens slag). Hon tyckte också att förklaringarna runt armbrottet verkade suspekta och oroade sig för att barnet klängde sig fast vid personalen och inte ville gå hem med styvpappan, men hon säger att hon trots sina oroskänslor kände trygghet i att soc redan var kontaktade och inblandade.
[förskollärare A på förskolan K, s 46:]
En morgon var det A som öppnade kl 0600. Theos extrapappa berättade att Theo skulle kunna vara extra trött eftersom de varit på akuten. Han berättade att Theo hade haft ont i magen och att de hade ringt sjukvårdsupplysningen och hade inte kommit hem förrän ca kl 2330. Dock såg A inte någon större skillnad på Theo denna morgon.
A funderade över varför de lämnade Theo på förskolan efter en så lång kväll och sjukhusbesök då han kan tänkas behöva vila. Detta var ingenting hon kunde säga till extrapappan men hon var ändå glad att han berättade hur det låg till. A frågade extrapappan vad det berodde på och Patric, viket är hans namn, sa att Theo hade ramlat på förskolan dagen innan. A sa att hon inte kände till någon sådan händelse. Det borde hon ha gjort om det var något speciellt. Detta var pappans funderingar kring orsaken till att Theo hade ont i magen. Denna händelse skedde i slutat av april.
På förskolan förs en loggbok med korta fraser. A:s känsla vid detta tillfälle var att de inte borde ha kommit dit med Theo. Samtidigt kände hon till att det fanns en sockontakt vilket ingav en viss trygghet.
/.../
På måndagmorgonen började mamman direkt att förklara vad som hade orsakat armbrottet. Hon berättade en massa saker som att Theo kunde ramla ihop, att de misstänkte att han hade epilepsi och att han hade något fel på tarmfloran och han gjorde att han ordinerades droppar för järnbrist.
A tyckte att det kändes konstigt med alla dessa förklaringar. Det kändes som hon ville att A skulle tro på henne. Erfarenhetsmässigt, både av egen erfarenhet och gällande andra barn, upplever A att det inte är särskilt vanligt att börja förklara och gå in i ett försvarsbeteende. Detta kändes fel.
[forts. förskollärare A på förskolan K, s 47:]
A kände att det var bra att akuten slog larm och konstaterade att de inte sett några gamla skador. Hon kände att situationen verkade ok men hon kände även ändå en viss oro.
Den sista veckan var Theo blek, tagen och trött. Han var sig inte lik och var inte lika glad som han brukade. Theos mamma berättade för personalen hur viktigt det var att de satte på honom mitellan men de fick den ändå inte med sig till förskolan. Så var läget den sista dagen, torsdagen, då Theo var på förskolan.
Anledningen till att Theo inte var sig lik var möjligtvis att han hade varit sövd och kanske hade ont i armen och hade ett besvärligt gips. Dock åt Theo som vanligt med god aptit. Han brukade vräka i sig mat vilket fått A att fundera om han fick mat hemma.
På måndagen eller tisdagen då de skulle gå hem samma vecka satt E i en soffa. Då Patric dök upp blev Theo jätterädd och klängde sig fast vid E. I övrigt har A berättat om tidigare händelse då Theo klängde sig fast vid henne. Det var inte så vanligt att Theo gjort på detta vis. Det var en period precis i början samt sista veckan. Ytterligare en dag denna vecka ska detta ha skett men då var inte A där. A har pratat med övrig personal och hon vet att socialtjänsten är inkopplad och att sjukvården är informerad. Med facit i hand säger A att detta nu har känts som en falsk trygghet.
En morgon var det A som öppnade kl 0600. Theos extrapappa berättade att Theo skulle kunna vara extra trött eftersom de varit på akuten. Han berättade att Theo hade haft ont i magen och att de hade ringt sjukvårdsupplysningen och hade inte kommit hem förrän ca kl 2330. Dock såg A inte någon större skillnad på Theo denna morgon.
A funderade över varför de lämnade Theo på förskolan efter en så lång kväll och sjukhusbesök då han kan tänkas behöva vila. Detta var ingenting hon kunde säga till extrapappan men hon var ändå glad att han berättade hur det låg till. A frågade extrapappan vad det berodde på och Patric, viket är hans namn, sa att Theo hade ramlat på förskolan dagen innan. A sa att hon inte kände till någon sådan händelse. Det borde hon ha gjort om det var något speciellt. Detta var pappans funderingar kring orsaken till att Theo hade ont i magen. Denna händelse skedde i slutat av april.
På förskolan förs en loggbok med korta fraser. A:s känsla vid detta tillfälle var att de inte borde ha kommit dit med Theo. Samtidigt kände hon till att det fanns en sockontakt vilket ingav en viss trygghet.
/.../
På måndagmorgonen började mamman direkt att förklara vad som hade orsakat armbrottet. Hon berättade en massa saker som att Theo kunde ramla ihop, att de misstänkte att han hade epilepsi och att han hade något fel på tarmfloran och han gjorde att han ordinerades droppar för järnbrist.
A tyckte att det kändes konstigt med alla dessa förklaringar. Det kändes som hon ville att A skulle tro på henne. Erfarenhetsmässigt, både av egen erfarenhet och gällande andra barn, upplever A att det inte är särskilt vanligt att börja förklara och gå in i ett försvarsbeteende. Detta kändes fel.
[forts. förskollärare A på förskolan K, s 47:]
A kände att det var bra att akuten slog larm och konstaterade att de inte sett några gamla skador. Hon kände att situationen verkade ok men hon kände även ändå en viss oro.
Den sista veckan var Theo blek, tagen och trött. Han var sig inte lik och var inte lika glad som han brukade. Theos mamma berättade för personalen hur viktigt det var att de satte på honom mitellan men de fick den ändå inte med sig till förskolan. Så var läget den sista dagen, torsdagen, då Theo var på förskolan.
Anledningen till att Theo inte var sig lik var möjligtvis att han hade varit sövd och kanske hade ont i armen och hade ett besvärligt gips. Dock åt Theo som vanligt med god aptit. Han brukade vräka i sig mat vilket fått A att fundera om han fick mat hemma.
På måndagen eller tisdagen då de skulle gå hem samma vecka satt E i en soffa. Då Patric dök upp blev Theo jätterädd och klängde sig fast vid E. I övrigt har A berättat om tidigare händelse då Theo klängde sig fast vid henne. Det var inte så vanligt att Theo gjort på detta vis. Det var en period precis i början samt sista veckan. Ytterligare en dag denna vecka ska detta ha skett men då var inte A där. A har pratat med övrig personal och hon vet att socialtjänsten är inkopplad och att sjukvården är informerad. Med facit i hand säger A att detta nu har känts som en falsk trygghet.
Exempel 3: Vittnesmål från förskollärare P där hon berättar att mamman verkade var rädd att de skulle hitta skador på barnet. Hon beskriver också hur hjärtskärande tydlig barnets skräck var för styvpappan efter armbrottet, men hon visste att soc var inkopplade och trodde nog att de hade koll på läget:
[förskollärare P på förskolan K, s. 54:]
Sanna har berättat för personalen att Theo kunde få blåmärken på rygg och höfter i samband med att föräldrarna lyfte honom. Personalen har själva inte observerat något sådant. Det kändes som Sanna var orolig att personalen skulle hitta skador på Theo.
Familjen hade en koppling till socialtjänsten i Lerum. På fråga om orsaken berättar P att Theos riktiga pappa ska ha varit psykisk sjuk enligt Sanna.
/.../
[forts. förskollärare P på förskolan K, s. 55:]
Theo ville ha hjälp med olika saker. Annars är han en kille som ska göra allt själv. Han var handikappad av gipset. På fråga vad han behövde hjälp med ger P exempel med att det var att han behövde hjälp att komma ur sandlådan. Alla 3 dagar han skulle hämtas var han väldigt ledsen. Det var Patric som hämtade honom. På fråga hur P tolkade detta berättar hon att Theo kunde vara ledsen i perioder. Vid dessa tillfällen var han jätteledsen och klättrade upp i knäet på personalen och höll fast i kläder så att man nästan fick slita bort honom. P berättar att Theo inte är något ledset barn. Hon tolkade de här situationerna som att bad om hjälp då hon tittade på honom.
Sanna har berättat för personalen att Theo kunde få blåmärken på rygg och höfter i samband med att föräldrarna lyfte honom. Personalen har själva inte observerat något sådant. Det kändes som Sanna var orolig att personalen skulle hitta skador på Theo.
Familjen hade en koppling till socialtjänsten i Lerum. På fråga om orsaken berättar P att Theos riktiga pappa ska ha varit psykisk sjuk enligt Sanna.
/.../
[forts. förskollärare P på förskolan K, s. 55:]
Theo ville ha hjälp med olika saker. Annars är han en kille som ska göra allt själv. Han var handikappad av gipset. På fråga vad han behövde hjälp med ger P exempel med att det var att han behövde hjälp att komma ur sandlådan. Alla 3 dagar han skulle hämtas var han väldigt ledsen. Det var Patric som hämtade honom. På fråga hur P tolkade detta berättar hon att Theo kunde vara ledsen i perioder. Vid dessa tillfällen var han jätteledsen och klättrade upp i knäet på personalen och höll fast i kläder så att man nästan fick slita bort honom. P berättar att Theo inte är något ledset barn. Hon tolkade de här situationerna som att bad om hjälp då hon tittade på honom.
Exempel 4: Vittnesmål från rektorn vid förskolan som berättade om ett möte de haft där föräldrarna medverkade, i samband med att socialen i Lerum skickat brev till socialen i Mjölby. Hon säger att hon hade "funderingar" runt familjen men kände sig förvissad om att de fick stöd eftersom socialen i Mjölby var inkopplad.
[rektor R vid förskolan K, s.57:]
R minns att Patrik under mötet gjorde ett stabilt intryck. Han sa visserligen inte så mycket. Susanna gjorde däremot ett mer oroligt intryck. Hon sa att hon kände sig förföljd av socialtjänsten i Lerum och inte fick vara ifred från dem. Hon var orolig att de skulle ta Theo ifrån henne. Hon försökte verkligen att ordna upp sitt liv med sambon och studerande och nu kom brevet från Lerums kommun. Susanna sa också under mötet att hon brutit kontakten med sin mamma, för hon ville lämna saker bakom sig. R vet inte varför kontakten brutits.
[forts. rektor R vid förskolan K, s.58:]
R säger att hon har givetvis haft funderingar runt Theos familjesituation detta pga anmälningen från sociala förvaltningen i Lerum samt Theos armbrott. Eftersom socialtjänsten i Mjölby varit inkopplad har känt en förvissning om att Theos familj får det stöd som behövs.
R minns att Patrik under mötet gjorde ett stabilt intryck. Han sa visserligen inte så mycket. Susanna gjorde däremot ett mer oroligt intryck. Hon sa att hon kände sig förföljd av socialtjänsten i Lerum och inte fick vara ifred från dem. Hon var orolig att de skulle ta Theo ifrån henne. Hon försökte verkligen att ordna upp sitt liv med sambon och studerande och nu kom brevet från Lerums kommun. Susanna sa också under mötet att hon brutit kontakten med sin mamma, för hon ville lämna saker bakom sig. R vet inte varför kontakten brutits.
[forts. rektor R vid förskolan K, s.58:]
R säger att hon har givetvis haft funderingar runt Theos familjesituation detta pga anmälningen från sociala förvaltningen i Lerum samt Theos armbrott. Eftersom socialtjänsten i Mjölby varit inkopplad har känt en förvissning om att Theos familj får det stöd som behövs.
__________________
Senast redigerad av CaliSophia 2010-10-13 kl. 21:16.
Senast redigerad av CaliSophia 2010-10-13 kl. 21:16.
