Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Ja..jag har behov av sanning. Vi har alla olika livs-och yrkeserfaranheter.
Ibland känns det uppenbara sannare än det som man försöker dölja. Förljugenhet är inget denna mamma är främmande för. Det kan vi se i både BD och blogg.
Hon har svårt med sanningar som inte är så bekväma för henne. Hon trodde ju t ex att polisen ljög när de sa att pojken blivit misshandlad.
Låt mej läsa fakta som jag vill..fortsätt förminska, fördumma och försvara mamman.
Jag är trött på den här tråden där du tar sej friheten att gå till angrep pmot en annan medlem som du gjorde.
Jag anser inte dej ha rätt att ha nåra som helst åsikter efter det.
Nuff said

Hon märkte att pojken mådde dåligt och tog honom till läkare.

Vad hon mer såg i beteende vet du inte. Barn reagerar i allmänhet på den reaktion de ser - de är ganska omedelbara.
Att pojken såg rädd ut när han stod över sängen och skrek betyder inte att pojken alltid gick omkring och såg rädd ut. Om du tittar på bilden där Patric håller pojken i knät - är det en rädd pojke du ser?

Att barn som mår dåligt och har ont tyr sig till mamman (eller pappan) är inget konstigt - jag såg det hos min son. Jag tog det inte som tecken på rädsla för pappan, jag tog det som tecken på att pojken hade ont och mådde dåligt och då sökte sig till den han kände att ville ha tröst hos. I hennes fall är det helt naturligt att det blir hon - givet att det är hon som funnits där i hela pojkens liv.

Att man märker att något är fel är alltså inte detsamma som att man märker att det pågår misshandel - skilj på det.
Den här mamman har märkt att pojken mådde dåligt och har agerat.

Ja du micro113. Jag tycker du har helt fel.

Du får naturligtvis anse vad du vill om min rätt till åsikter - det stannar dock vid att det just din åsikt och mer värde har det inte.

Det faktum att hon hade så svårt att ta till sig det polisen sa talar faktiskt för hennes version av att hon inget vetat eller anat, snarare än tvärtom. Visste hon att det pågick misshandel hade inte den tanken varit fullt så otänkbar för henne kanske - nu var den totalt främmande.

Det du läser är inte fakta - det du räknar upp är återigen dina åsikter - du bör nog ta reda på vad fakta är för något, termen har en betydelse som du bör hålla dig till.

Det är inte sanning du söker, för då skulle du förhålla dig till de fakta som kommit fram i målet hittills istället för att spekulera i fantasier vars enda syfte är att skuldbelägga mamman.

Om inte mamman begriper att något är fel o tar reda på varför pojken är livrädd o gråter när Seavers hämtar honom plus alla andra tecken som självklart måste funnits så är hon efterbliven.

Faktum är att båda två förfaller vara förståndshandikappade. Mannen slog ihjäl barnet så han kunde sitta och porrsurfa i lugn och ro, och det är bevisat att han misshandlat barnet många gånger innan det. Att mamman fastnat för en man av den kalibern säger allt. Utöver det vanliga straffet så borde de sterilisera båda två.

Dina fakta är baserade på vad mamman har sagt (till läkare, till soc, till andra).
Det är inte fakta i och med att hon säjer så.
Ja, jag vill skudlbelägga mamman. Finns visst fog för det.

Den förälder som inte kan skydda sitt barn.. mot ondskan.. den är inte värd att vara förälder. Ett barn är den högsta gåvan i livet.. Mamman i det här tragiska fallet har ett stort ansvar.. ett ansvar som hon aldrig kan komma undan!

Det var hon som lät det här kräket komma in i hennes och hennes sons liv.. Ingen annan!

Livstidsstraff för mördaren.. och mamman ja, i mina ögon är hon värd att känna sin skuld livet ut. Stackars lilla barn som inte ens kunde skyddas av sin egen mamma..

Första meningen i detta inlägg säger det mesta. Även micro113 tillstår att mamman självklart har ett moraliskt ansvar - och så långt är vi överens (jag tror inte heller att hon i juridisk mening kan ställas till ansvar). Men:

"Det har vi alltid när det gäller våra barn - det finns alltid saker vi borde har gjort, borde ha kollat och borde ha tänkt på. Med facit i hand så vet man ju vad man missat i sitt ansvar som förälder."

Ingen förälder är perfekt, men det går inte att jämföra "vanliga" tillkortakommanden med någon som under en längre tid lämnar sitt värnlösa barn i händerna på en våldsverkare och vettvilling som - ärligt talat - verkar har mer än en skruv lös.

"Vi andra har förmånen att ha våra barn kvar, och kunna rätta till misstagen - men när konsekvenserna blir så här ödesdigra så är de ju oåterkalleliga och kvar blir ju bara facit och skuldkänslorna."

Precis. Men anledningen till att vi har kvar våra barn är just därför att vi inte lämnar de i händerna på dylika vettvillingar.

"Jag tror också att hon straffar sig själv, och känslomässigt mår fruktansvärt just nu - därför behövs inte heller att andra söker anledningar att skuldbelägga henne, jag är övertygad om att hon klarar den biten själv."

Nej, här handlar det om en försvarslös tvååring som har blivit grovt misshandlad vid 10-15 (!) tillfällen och slutligen mördad på det mest grymma sätt. Oavsett om hon undermedvetet har bortsett från varningssignaler eller - om det nu är möjligt - aldrig anat det minsta oråd så har hon haft ett absolut ansvar i egenskap av förälder. Hon har, som sagt, haft ett moraliskt ansvar och det som har hänt är alltför allvarligt för att det skall räcka med den kritik och den skuld hon lägger på sig själv. Om hennes ånger är uppriktig måste hon ha all förståelse för att utomstående personer inte tänker dalta med henne, allra minst efter de synnerligen osmakliga inlägg som hon skrev efter mordet.

Jag blir mörkrädd utav att sitta och läsa en dels försvar utav mamman.
Som mamma till barn i samma ålder som Theo kan jag avläsa utan gråt och skrik exakt vad mitt barn är rädd för. Vilka situationer mitt barn inte trivs i och dylikt.
Menar ni på fullaste allvar att denna mamma inte kunde läsa sin son, medans andra i omgivningen kunde, såsom läkare, förskolepersonal etc?
Ett barn är helt utlämnat till ens förälder, det är varje förälders ansvar att vårda sitt barn. Inte sätta sig själv och sitt eget kärleksliv och tyckande först.
Att veta att denna stackars 2 åring legat där i sin säng, helt själv med sina smärtor som han till sist avlidit utav, detta får mig att gråta. Stackars, stackars barn!!

Helt klart känner mamman skuld, jag tror att ingen tvivlar på att hon har dåligt samvete och känner skuld, men ändå så är det hon som har största ansvaret för sin son. Ett ansvar som hon helt klart inte klarat av. Hon har inte kunnat tolka tecknen på att sonen farit illa, bara konsekvenserna av GM:s handlande. Och gjort om dem till något som "passar bättre" i den lilla "drömvärld" hon byggt upp. Misshandeln existerade inte i den världen, inte bråken mellan henne och GM heller. (GM säger ju i förhör att deras förhållande inte varit så bra sista tiden) Hon har inte velat sett detta utan gått runt med "skygglappar".

Hon är inte ensam om att handla så (finns många som är som hon är), men det gör henne ändock inte oskyldig till att sonen blivit satt i den situationen att GM kunnat misshandlat sonen. Sonen var hennes ansvar och hennes uppgift var att skydda sin son.

Jag tvekar inte en sekund på att hon mår dåligt nu, med facit i handen. Samtidigt så tror jag faktiskt att det hela har med stor omognad, både hos henne och GM, att göra.

Han mår dåligt över sin livssituation, medan hon istället för att må dålig, drömmer sig bort från den karga verkligheten i ett lyckorus (så uppfattade jag det hela genom att läsa vad hon skrivit i blogg mm.. )

Mitt i detta finns en liten tvååring som ingen av dem klarar av att ta hand om och skydda.

Vet ej, men misstänker att tvååringen (som ju är en förlängning av mamman) fick ta emot GM:s frustration gentemot mamman. Medan mamma hade oförmåga att se objektivt på allt som hände pojken och levde vidare i sin "dröm".

Som förälder har man ett stort ansvar gentemot sina barn, och där anser jag att dessa föräldrar brustit. Även mamman trots att hon "inget visste". Hon kunde helt enkelt inte ta till sig signalerna från sonen ( och kanske även GM ) att allt inte stod rätt till.

Sedan om mamman ska "straffas" mer än det hon just nu genomlider, det vill jag låta vara osagt. Men den plåga hennes son gått igenom sista halvåret av sitt liv, kan hon verkligen sätta sig in i den? Har hon verkligen vaknat upp ur sin "dröm" nu, eller är det fortfarande en "drömvärld" för henne, även om den just nu förvandlats mer till en mardröm?

Innan jag lägger någon skuld på Z vill jag gärna ta del av FUP:et. Om det nu vore så självklart att Z har blundat för GM:s skuld, att hon vetat om att misshandeln skett och ändå underlåtit att agera, förutsätter jag att åklagaren hade åtalat även henne.