Tvåårig pojke i Mjölby mördad av 24-åring

Du skrev redan tidigt i tråden (låångt tillbaka) att jag skulle hålla tyst för jag visste minsann inget om ztackarz Zanna och hennes "Änglabarn". Och du skrev då även att du själv inte hade någon direkt koppling till fallet.
Antingen har väl detta förändrats nu, eller också är du kanske bara en beskäftig mytoman. En äkta goody two-shoes.

Jag önskar mig i alla fall inte ett samhälle där man kan få plåga ihjäl små barn och få ynkliga straff, eller där mammor (pappor) tillåts brista i sin omvårdnad till lidandets och dödens gräns.

Du verkar ivra för att man ska tycka synd om mamman - mina sympatier ligger helt och hållet hos det ihjälplågade barnet. Ingen annanstans.

Nej, det var inte tvärtom - hon tog in en olämplig man i sina barns liv, hon lät dem leva med denna man tills hon fick kraft att lämna osv. Under den tiden tar barnen skada - och att inget hann hända innan hon bestämde sig för att lämna kan man väl inte tillskriva henne, eller hur.

Folk som låter idioter flyttar in med sina barn är inga hjältinnor, även om de lämnar innan barnen är ihjälslagna -- så gör dem inte till det. Det goda omdömet skall man ha INNAN barnen ens utsätts för risken.

Kan vi inte vara eniga om det.

Så här med facit på handen är det lätt att vräka ur sig både det ena och det andra, och sätta sig till doms. Vi är alla överens om att det är ett vidrigt brott och det fegaste, grymmaste en vuxen kan göra mot ett försvarslöst barn.

Vad vi däremot inte är överens om är att det bara finns EN gärningsman. Ingen förutom paret vet givetvis vad som hänt inom hemmets väggar, men varför ska vi betvivla mammans okunskap om vad GM höll på med? Han har själv erkänt att misshandeln alltid skedde när han var ensam med barnet. Mamman har tagit sonen till sjukhus för att hon var orolig att han hade magproblem-läkarna ställde sedan fel diagnos. Hade hon verkligen tagit sonen till sjukvården om hon vetat vad smärtorna berodde på, om hon var delvis delaktig? Neej! Åklagaren har kallat modern att vittna mot GM-det kan ju innebära att GM har haft en massa förklaringar som låtit troliga i hennes öron.

Och det här fjamset som stod tidigare i tråden " om sanningen ska fram så kan vi kvinnor lyckas gråta och jämra oss ur knepiga situationer" !!! VAAA, Tala för dig själv i så fall.!! Kvinnor har väl i alla tider gått i brächen för sina barn och tagit ansvar. Fått klara rubbet själv som ensamstående mammor. Det är väl bara på senare år som en del män börjat göra anspråk på att få vara delaktiga i sina barn vid skilsmässa. Och då brukar de dessutom betraktas som duktiga dessutom!

Jag har varit mycket återhållsam med mina åsikter i mina kommentarer till den här mammans beteende och skuld, därför att jag trots allt känner medlidande med henne! Eftersom man inte kan komma in med ett litet barn till akuten och lämna av det som en trasig bil/dator och be om utlåtande och lagning så har hon väl förmodligen lämnat ngn form av egen förklaring till barnets mående och just förklaringar till sjukhuset om orsak och verkan är definitivt ett av de många stora frågetecknen ang hennes skuld enligt min åsikt!

Jodå det kan vi visst det - en tår på en kvinnas kind vid rätt tillfälle har gjort god nytta många ggr - var inte dum! Lika illa som jag tycker om vissa inslag i den nya sk mansrörelsens beskrivning av kvinnor som evigt opålitliga falskanmälare av oskyldiga män, lika illa tycker jag om uberfeministernas beskrivning av oss kvinnor som eviga offer och utnyttjade i de alltid lika hemska männens otäcka handlingar! Trams som inte gagnar vare sig män eller kvinnor som vill leva i riktigt jämställda förhållanden! ALLA kvinnor har verkligen inte alltid gått i bräschen för sina barn, det finns nog ungefär lika många fasansfulla brott mot barn, inte minst egna barn, begångna av kvinnor som av män! Undantaget krigsförbrytelser pga uppenbar orsak!

Med "hon" antar jag att du menar mig. Jag ska försöka svara trots att det är svårt att svara dig...
Ja, jag tog in en olämplig man i mitt och mina barns liv. (Det som hände sedan har du ingen aning om, och jag tänker inte berätta det här, eftersom det tydligen är ok att förolämpa mig i denna tråd). Jag får leva med det beslutet varje dag i resten av mitt liv.
Det är inte synd om mig, jag är inte någon hjältinna! Det kan vi vara eniga om!

Nu tänker jag inte försöka diskutera med dig mer.

Ja, en gråtande kvinna har all privilegier i juridisk mening.

Mansrörelser? Vadå? Vilka? De bloggar som en privatperson står för, till skillnad från alla kvinnorörelser som har all stöd, både politisk och ekonomisk?

Det är väl väldigt OT
Men jag är ju som sagt inte man så jag kan bara beskriva hur jag ser situationen ur ett kvinnligt perspektiv och det är klart att så illa berörd som jag blir av de mansbloggar som du refererar till så kan jag väl förstå hur män kan känna sig om de konfronteras med den sortens åsikter i mycket större skala! Men du har väldigt fel om du tror att kvinnor i allmänhet håller med div extremfem. strömningar om kvinnors gudomliga ofelbarhet, så är det inte, liksom jag vet att män i allmänhet inte har så låga tankar om kvinnor som vissa mansbloggar!

Jodå det kan vi visst det - en tår på en kvinnas kind vid rätt tillfälle har gjort god nytta många ggr - var inte dum! Lika illa som jag tycker om vissa inslag i den nya sk mansrörelsens beskrivning av kvinnor som evigt opålitliga falskanmälare av oskyldiga män, lika illa tycker jag om uberfeministernas beskrivning av oss kvinnor som eviga offer och utnyttjade i de alltid lika hemska männens otäcka handlingar! Trams som inte gagnar vare sig män eller kvinnor som vill leva i riktigt jämställda förhållanden! ALLA kvinnor har verkligen inte alltid gått i bräschen för sina barn, det finns nog ungefär lika många fasansfulla brott mot barn, inte minst egna barn, begångna av kvinnor som av män! Undantaget krigsförbrytelser pga uppenbar orsak!

IQ över 100 kan vara ett kriterium.

Generellt sätt vill jag faktiskt hävda att kvinnor tar ett större ansvar för sina barn och familjen, både i och utanför äktenskapet. Det är väl därför domstolen också oftast dömer till kvinnans fördel vid vårdnadstvister.

Ja, jag menar dig - nej jag har ingen aning om vad som hände, och nej jag vill inte ens diskutera dina beslut med dig.

Poängen är att det dåliga omdömet visade du när du tog in mannen i ditt hus, skadan har du redan utsatt dina barn för - att de överlevde är inte tack var ditt goda omdöme -- ändå anser du att du är i din fulla rätt att sitta göra ner en annan människa, som kanske inte ens hade samma kunskap och insikt om sin karl som du hade om din (enligt ditt tidigare inlägg) - men hade större otur, hennes barn dog.

Det tycker jag är för jävligt.

Hon har inte heller - såvitt vi vet - tillåtit någon misshandel på sin son.