Jag vill flytta -men inte mannen..

Har under ett par års tid utvecklat en ganska så stor längtan tillbaka till min hemstad, speciellt sedan jag fick barn. Där finns mina föräldrar, något syskon samt en del annan släkt och vänner som jag/vi fortfarande umgås med. Bor nu sedan några år utanför en mellanstor stad där jag hamnat pga jobb. Vi köpte ett hus och fick barn men jag vill bara hem och detta går ut över allt då jag i vissa perioder är mkt irriterad (ledsen). Innerst inne finns en ledsamhet över att jag har sådan hemlängtan. Här har vi några bekanta men det hjälper inte upp situationen utan hemlängtan är densamma. Mannen och jag har pratat om detta och han vet hur jag känner (dock kanske han inte helt inser allvaret) men han säger att han inte vill flytta till min hemstad. Jag har ingen hemkänsla i denna trakt överhuvudtaget och jag mår inte bra av detta. Har på senaste tiden utvecklat lätt hypokondri vilket jag antar är relaterat till ångest pga allt detta. Kan tillägga att min hemstad är ung 15 mil härifrån och att det kanske inte är världens största stad men inte helt liten heller.

Vad ska jag göra? Någon med erfarenhet som kan ge råd?

Det låter inte så roligt. Jag har ingen aning om jag kan hjälpa, jag har aldrig hemlängtan. Däremot har jag alltid längtan bort, så på så sätt så trivs ju inte jag heller där jag just nu bor. Det gäller även när jag är "hemma".

Frågan är vad det är du längtar till? Dina föräldrar? Dina gamla kompisar? Staden som sådan?

Personligen träffar jag mina föräldrar ungefär lika ofta oavsett var i världen jag bor. Vänner finns överallt, och den perfekta staden finns inte, och absolut inte i Sverige.

15 mil är inget avstånd!

Det är inget onormalt, alla kärringar vill flytta när de stadgat sig och mannen funnit sig till ro. Inget ovanligt i det.

Vad du ska göra är att sluta vara en sån mes och längta till baka till tryggheten, kämpa på istället

Vad får dig att tänka att ni inte ska flytta till hans hemstad? Han kanske saknar sin familj lika mycket som ni båda gör...?

15 mil? Vad fan, det tar 1,5 h att köra. Hälsa på dem i stället.

Han bor nästan i sina hemtrakter. Hans föräldrar bor runt 5-6 mil härifrån och han har ingen önskan om att flytta till det lilla samhälle där de bor. Hans drömstad är Göteborg och det ligger en bra bit härifrån. Min hemstad ligger någonstans mittemellan.
Detta är tuffare än vad folk kan tro. Hemlängtan gnager och tär och lämnar mig aldrig ifred. Jag kan visst åka och hälsa på men inte hur ofta som helst då bensinen kostar.

livet blir inte bättre bara för att man flyttar

Men herregud, du skaffar familj och barn och ska leka vuxen men vill egentligen bara flytta hem till mamma.

Väx upp din jävla snorunge! Tycker synd om din man som inte visste vad du var för en. Dålig mor!

Bor ditt ex kvar i din hemstad? Det är oftast sånt här handlar om, en annan man.

Du har ett eget liv att tänka på utöver din killes liv. Ta hand om dig och din unge. Se till att ha pengar att åka hem och hälsa på dina släktingar, eller rentav skaffa en lägenhet där du känner för. Svårare är det inte.

Jag vill flytta dit mitt huvudsakliga nätverk är. Jag har ingen anknytning här och kan helt enkelt inte känna mig hemma eller rota mig. Har tidigare bott på annan ort långt bort (pluggat) men har då inte haft barn och livet har sett helt annorlunda ut. Nu när jag fått barn vet jag vad som är viktigast för mig och det är att vara omgiven av nära och kära. Inte f-n vill jag umgås med föräldrarna hela tiden men att ha dem lite närmre skulle underlätta. Jag trivs inte här och det om något kan göra mig till en dålig mor. Dock är jag väl knappast en dålig mor för att jag har hemlängtan. Alla kan göra misstag i livet men jag skulle helst vilja rätta till mitt.

Nej, mitt ex bor inte i min hemstad.

Du tänker ju på ditt ex fortfarande, som jag läste i en annan tråd. Det kanske är IFRÅN din man du vill flytta egentligen?

Har ni ett bra förhållande?