Citat:
Nja, det var ju bara ett replikskifte av sedvanlig akademisk typ. Rätt behagligt jämfört med många av Flashbacks övriga debatter
Citat:
Jämfört med random anglosaxisk "liberal" framstår Spengler som ett under av idealism och djupsinne. Men jämfört med, säg, Goethe, Julius Evola och Ernst Jünger, framstår Spengler, särskilt på slutet, som något av teknokrat.
Men håller du inte med mig om att det av Spenglers arbeten, trots uttalanden som det du citerar, ändå framgår att han ingalunda saknade ideal?
"Människan och teknikens" pay-off är att människan, hur ståtligt hon än skapat sin tekniska civilisation, kommer att gå under. Naturen är för stark. Denna pessimism är ett slags fantasilöshet. Nåväl, den har sin charm med sin kampanda; den är inte defaitistisk. Människan ska kämpa till det storslagna slutet.
Spengler i "Västerlandets undergång" hade förvisso mer bredd. Nåväl, han var också pessimistisk om slutmålet (alla kulturer går ju under) men den fascination han där visar för "livet i all dess rika mångtonighet", den var mer i min smak. Så visst, där kan man mellan raderna få sig ett slags "idealism" till livs. Inspiratören för arbetet var ju den Goethe som diktade "Wenn im unendlichem" -- med innebörden att om i oändlighet allt rör sig och utvecklas, all denna mänskliga strävan kan för Gud som ser på bara tas som ett slags vila, rörelsen som tillstånd. Och detta må jag säga är tysk idealism som bäst. Sådana som Spengler, och även hans förebild Nietzsche, har idealismen som klangbotten, de försöker skriva sig ur den men lyckas inte riktigt.
Därför tyckte jag det var kul att på 80-talet läsa "Stadens själ" av Spengler (särtryck ur huvudverket). Denna slags historiefilosofi, med explicit eller implicit idealism, hade jag aldrig stött på förr i mitt 20-åriga liv. Bara titeln, att staden -- staden värd namnet, den veritabla kultur- eller storstaden -- ens kan anses ha en själ, är ju idealism i ett nötskal. Sedan är Spenglers tal om former -- huvudverket som en historiens morfologi -- samt hans nämnande av kulturer som organismer, ej mekaniska artefakter, fler indikationer på hans osökta idealism.
