Svennebananen, regeringen och alla våra myndigheter vurmar ständigt för våra festliga nysvenskar. De skyddas i alla lägen och säger någon något illa om dem skrikes "Rasist!" direkt, och folk vurmar för allt de är värda. Hela vårt land går och vår befolkning går princip på knä för araberna och negrerna. Det spelar ingen roll om hundratals svenskor blivit brutalt våldtagna bara de senaste veckorna, eller om invandrargäng just nu står och stampar på svenska huvuden - snarare skyddas invandrargärningsmännen och skulden läggs på svenskorna som, tex blev våldtagna (uppträdde sexuellt). Hur som helst, medelsvensken och hela vår regering verkar ha beslutat sig för att negern och araben är mer värd än svensken själv, och är beredd att göra vad som helst för dem. Vi offrar hela vårt land för negern och araben. De är det bästa som finns och ty dig som vågar säga något negativt om dem. De är små oskyldiga nyfikna änglar.
Men hur visar negern och araben själv egentligen tacksamhet för denna enorma uppvaktning de lyckats få av inte bara vår regering, utan hela jävla befolkningen? Hade jag varit dem hade jag varit så otroligt tacksam att jag inte ens vågat bryta av en blomma i den svenska skogen. Jag hade arbetat otroligt hårt och ett av mina livsmål hade varit att betala tillbaka så mycket skatt som möjligt, som ett slags tack. Att begå brott hade varit helt out of this world, hade jag ändå råkat göra det hade jag kanske till och med tagit mitt liv då jag känt för stor skam mot de som gav mig en ny chans i livet. Detta är liksom inte direkt vad jag hittat på:
http://www.shelleytherepublican.com/...ublicancom.jpg
Men hur fungerar det egentligen idag? Jag är inte så uppdaterat så fill me in! Uppskattar araben och negern verkligen den chans de fått i sverige? Förtjänar de att ha hela befolkningen och staten bakom sig? Visar de tacksamhet? Hur är kontrasten med evigt daltande och puttinuttande av dem och hur de verkligen beter sig? Vad är några typiska tecken på tacksamhet av negrer och araber?