Är det viktigt att stava rätt..??

Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn
roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är
vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan
stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm.
Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som
hlehet.

Jo, det stämmer ju. Ögat går ju inte heller från bokstav till bokstav i en linje, utan hoppar från punkt till punkt. De som "speedreadar" fokuserar alltså på punkter som har ungefär 5-7 (eller något i den stilen) bokstäver emellan.
I början av texten kan det dock vara jobbigt att läsa om det är illa stavat, eftersom amn då kanske väljer att fokusera fel.

Personligen tycker jag att det är viktigt, tyckte bara texten var rolig.
Hur går det med personer som har svårigheter att läsa, och denna texten..??

Framförallt är det jävligt jobbigt att skriva en sån text ...

För mig så fungerar det så - om alla orden är fel - så kan jag överse med det, men om ett av ordden är felaktig så sticker det i ögonen.

Eller hur ...

Klart sånt sticker ut något enormt.
Jag tycker självklart inte heller om det, reflekterade bara lite över min uppfattning om hur det var.
Och med tanke på hur lättmanipulerad en vanlig Svensson verkar vara i det här landet borde väl en sådan text förstöra hela språk-uppfattningen...

Jag säger samma sak som jag gjorde när den här texten togs upp i litteraturforumet: jag har inga problem med att läsa den, men jag skulle inte vilja läsa en hel bok skriven på det sättet.

Problemet är att de som stavar fel har väldigt ofta en bokstav för mycket i ett ord, eller så har de tappat en bokstav, eller så har det blivit helt fel bokstav, vilket förhindrar snabbläsning av en text.

Om.. ?

Språkvård har på ett smygande, halvt omärkligt och destruktivt sätt förpassats till *omistliga värdens sopstation*

Kulturkatastofens språklige överstepräst nr#1 Fredrik Lindström, och dennes medföljande mediaglofiering, har oemotsagt blivit en ursäkt för språkligt förfall.

Ärans och hjältarnas språk? Snart icke längre. Att språk ständigt utvecklas och förändras, i takt med mediabrus och folkströmmars rörelser, är förståeligt.

Tradition, kultur, arv, stil, etikett mm... språket utgör en brygga över tiden, men snart en saligen avsomnad insikt, i det snabba förfallets tidevarv.

Att acceptera jönserier och förfall, 'typ' :mad: : 'sär skrivningar' 'oxå' etc. är oacceptabelt för varje kulturbärande medborgare, med sinne för kvalitativa värden.


=====================================
Egen framgång är guld värd, andras motgång heller icke att förakta
=====================================
*Håll dig till ämnet*Mandom mod och morske män*Ekvili~brist*
-->>http://stormakt.cjb.net/<<--

Ja, sannerligen. Och det även när två ord är fel, som i ditt inlägg.

Ok - jag nappar.

Vilket är det andra ordet?

"Felaktig" bör vara "felaktigt". Om det var det som var menat som fel är "orden" annars stavat med två D.

...men det där experimentet funkar ju bara riktigt bra på relativt enkla ord, i en enkel konstruerad text. Så fort vi rör oss in i de lite mer avancerade områdena av texter så faller hela resonemanget. Dessutom blir flera ord lika, även sådana som inte kan läsas ut av kontexten.

Läs det här, om det är så lätt nu:
"Sraa Lmiadn msåte oskcå glläa som en av de essnnnggtiiae ssknea brrttneäa, jmfrliöäg braa med sig säjlv siiagdtmat som hnnees ucnkvteig ädnå saelgpr det lrrttieäa keaittmls sgnntfkaiir."

Det går absolut att tyda textröran, men det saktar ned läsningen väldigt mycket.

Orden måste självklart innehålla rätt antal bokstäver om man skall kunna läsa texten, annars blir det ju bara gissningar. Ögonen fokuserar på ordens längd.

Det här kan jag läsa utan problem:
"Sara Lidman måste också gälla som en av de ? ? ? jämförlig bara med sig själv ? som hennes ? ändå speglar det litterära klimatets ?"

Resten blir jag tvungen att gissa
essnnnggtiiae, jag antar att ett 'e' har tappats bort
ssknea, 'v' borttappat
brrttneäa, 'a' borttappat
siiagdtmat, ett 'a' för mycket
ucnkvteig, 'l' borttappat
sgnntfkaiir, kan jag inte tolka (signifikanser?)

"Sara Lidman måste också gälla som en av de egensinnigaste svenska berättarna jämförlig bara med sig själv samtidigt som hennes utveckling ändå speglar det litterära klimatets ?"
(Det hade inte skadat med några komman.)

Det är som sagt bara en gissning.