Myter om Vikingar

Från 1800-talets romantiker som blandade samman olika företeelser till en enda. Vikingens utseende är i regel en blandning mellan kelter och romerska krigare. På 1800-talets illustrationer kan på vissa bilder till och med se dinosaurier.

Förövrigt är hornförsedda krigare från yngre järnålder ingen myt. Finns flera avbildningar där personer använder hjälmar med horn. Dessa tros dock knappast ha använts i krig, utan varit rekvisita i ritualer.

Ja, det kan stämma. Men det fanns inte i den form som man visar idag, dvs. ett runt "skal" med två horn på vardera sida.

Det är en löjlig efterkrigssymbol som mest handlar om självironi. Förslagsvis uppfunnen av Buttericks.

Troligen på att man hittade horn i gravarna som gravgods och då funderade lite på vad de kunde ha varit till.

Nu vet man istället att det handlade om dryckeshorn och inget annat.

Nu kanske jag går OT men jag har undrat en del över det där med dryckeshorn. Var det någon speciell form av statussymbol eller hade det någon form av religös betydelse?

Nu var ju inte vikingarna dom enda som drack ur horn men jag har alltid funderat på varför just horn användes för att göra dryckesbehållare. Borde det inte ha varit lättare att tälja bägare i trä eller guld och silverbägare man säkert kom över genom både handel, smide och rövande?

Dryckeshornen är gjorda av horn, metall eller glas och användes under riterna. De första fynden är från äldsta järnåldern. Traditionen kommer från Rhentrakten (vilket Caesar talar om) där troligtvis gallerna, men även romarna lärde germanerna att dricka ur horn. Att dricka ur horn och därtill hörande ceremonier var en del i germanernas civiliseringsprocess. I regel var det kvinnorna som fyllde på männens bägare. Den tur man hade var samtidigt rangordningen. Kungen serverades dock sist eftersom han var pares inter pares, d.v.s. den främsta bland jämlika. Under vikingatiden ersattes hornen med rikta bägare gjorda av glas. Dock med spetsig botten, vilket visar att man nog skulle svepa innehållet. Botten upp så att säga.

Jodå, det är alltid mycket lättare att göra någonting själv istället för att använda något som redan finns mer eller mindre färdigt i naturen.

Vikingarna använde säkert vanliga bägare också, även fast hornen var dominerande. Jag skulle gissa att hornen i huvudsak användes för alkohol, medan man hade t.ex. te i kopp eller mugg.

Haha. Väldigt få källhänvisningar här. Många hobbyhistoriker med egen information.

Nu blir jag nyfiken.
Hur vet du att hornen var dominerande, och fanns det det te i Skandinavien på den tiden?

Klumpigt skrivet av mig, det "vet" jag väl egentligen inte.

Ang. te så menar jag tallbarrste och liknande örtdekokter som lär ha funnits sen stenåldern. Alltså inte importerat från t.ex. Asien.

Gammalt men intressant inlägg som jag kan ge lite mer substans..

Småland, precis som det låter bestod under tiden just av "små länder". 12 mer eller mindre självbestämmande områden varav Finnveden,Värend,Njudung och i viss mån Vedbo har en för tråden intressant och rik fornminnesbild!
Dessa "land" ligger alla i sjöområden med anknytningar till kust, Finnveden runt sjön Bolmen och dess flöden via b.la Lagan mot västkust, Värend kring Helgasjön och Åsnen med flöden mot Blekingekusten och Njudung/Vedbo centrerat kring sjöarna som flödar ut i Kalmarsund via Emån.

I både Finnveden och Njudung finns ett flertal runstenar som talar om död i England och västerut.
En talar bland annat om att den döde ligger i stenkista i engelska Bath, en annan om död i Grekland..
Det finns två så kallade Thegnstenar i Finnveden vilka knyts till den danske kungen Harald Blåtand.
Detta beläggs ytterligare av en runsten i området som talar om Assur, vilken var i tjänst hos kung Harald som sjökrigare.

Bolmsö, som ligger i sjön Bolmen har en speciellt intressant anknytning till trådens ämne inte bara som centralpunkt för makten och kultplats i Finnveden, den omtalas också i samband med flera kända sagor,dikter och ballader i den nordiska mytologin. Svärdet Tirfing som figurerar på Bolmsö sockenfana tillhörde bärsärken Arngrim vilken bodde på ön.

Arngrim och hans tolv söner, alla omtalade och beryktade bärsärkar som alltid seglade utan sällskap i båten, då man aldrig visste när någon av vettvillingarna kunde råka i bärsärk vågade ingen annan segla i samma båt som dessa. En bärsärk gick fram som en ångvält och kunde inte i sin ilska och sitt ursinne skilja på vän och fiende, allt som oftast fick de göra strandhugg för att gå i land och brottas med stenar och träd..

Arngrim, Angantyr den störste av alla bröder och arvtagare av Tirfing som för övrigt smiddes av dvärgarna Durin och Dvalin samt de övriga kan man läsa om i bland annat Hervarar sagan,Gesta Danorum och Layl of Hyndla..