Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Det levande romanska språk som är mest likt latin är faktiskt inte italienska, utan sardiska. Sardiskans mest konservativa dialekt, inlandsdialekten logudorese ...
Jag talar själv inte italienska på mästerskapets nivå men en vän noterade när vi såg en film från området (som handlade om något annat än språk) att dialekten var fullt begriplig om man blott "lyssnade med sitt latinska öra". Själv förstod jag inte iota. Fast jag har å andra sidan lika stora problem med napolitanska. Det stammar ur det oskiska latinet (medan den moderna italienska i huvudsak är en modernare variant av faliskiska-toscanskt latin). Språkpaletten vid tiden för Roms uppgång var sannerligen färgrik.
Samma person talar catalan och hävdar naturligtvis att det är ytterst nära det ädlaste latin, en utsaga som bör tolkas med försiktighet, särskilt som vederbörande ville utropa Barcelona till Roms huvudstad efter fjolårets vinst i fotbollens Champions League.
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
... Snarare var det klassiska latinet en ganska artificiell språkprodukt, på många sätt påverkad av grekiskan.
I flera meningar. Dels som ett kontruerat idealt officialspråk, dels som ett lingua franca. Vulgärlatinet kan i någon mån ses som dels en variant av det latin som talades på gatorna i Rom och dels som en slags minsta gemensamma nämnare för människor som berördes av statsapparatens inflytande.
Det "klassiska" latinet har sin motsvarighet i alla språk som berörs av en statsförvaltning. I Sverige har vi en "kanslisvenska" t ex. En lagtext från 1915 är fullt begriplig för envar, ehuru styltig, men det säkerligen inte på det viset man talade på Stockholms gator 1915 eller annorstädes i riket.