Ett enastående tal, Mona!

Det var bättre än det brukar vara, talskrivarna har nog sneglat en del på Obama det innehöll en del värdeord, visioner och anspelade på känslor. Vi ska göra ett bättre jobb i EU! wooo

Men i ena meningen hyllar hon Obama och i nästa skyller hon misslyckandet på klimatkonferensen i Köpenhamn på det svenska ordförandetskapet.

De vill placera Sverige i täten i kampen mot massförstörelsevapen, är det någon som tror att Mona Sahlin kommer sätta press på Iran? Som dessutom ska samarbeta med USA och Israel hatande Lars Ohly.

Nu har jag läst igenom tråden efter att ha andats frisk luft ett par timmar. Det jag har svårt att hitta är vad i hennes tal som var så jävla galet. Berätta det för mig konkret så kanske jag bemöter dig.

Att hon erbjuder rosor och choklad till alla men inte säger någonting om var alla miljarderna ska komma ifrån. Hon bär sin inkompetens som en hatt när hon pratar om att hon ska ge näst intill alla mer av allt det första året hon (må detta inte ske) har makten.

Jag tycker en del saker hon säger är bra men tyvärr så är det ju bara fina ord och Mona är verkligen inte ensam om att köra på den taktiken. Det gör nästan alla.

Jag tyckte faktiskt också att talet var ovanligt bra för att komma från Mona. Problemet är bara att allt hon säger känns så jävla billigt. Fina ord men utan djup eller substans. Känsloargumenten haglar tätt och det tilltalar säkert vissa - dock inte mig.

I slutändan är det bestående intrycket att i Monas Sverige ska minsann ingen behöva ta ansvar för sitt eget liv. Och den som ändå försöker göra det kommer inte att ha mycket för det när de rödgröna ska "utjämna livschanserna" genom att ta från de som tar sitt ansvar och ge till de som inte gör det.

Noterar att Jan Björklund fick bättre betyg (av DI's retorikexperter) än Mona för sitt tal. Har dock inte hört hans så jag kan inte kommentera det.

Även om du har helt andra värderingar än jag så uppskattar jag din ärlighet i det du skriver. Det du skriver om ansvar är intressant och jag undrar uppriktigt hur du menar?

här har ni sanningen

http://www.youtube.com/watch?v=YolWu...ayer_embedded#

Tycker inte man ska förfölja folk på ett hetsigt eller kriminellt sätt, däremot anser jag att en person som varken har karisma, kör företag i botten trots att denne tar ut oerhört hög lön, "trycks" högre och högre upp i partiet utan större stöd i partiet när det finns fler personer som är bättre lämpade ska få efter upprepade misstag (solklart om denne bara läst på reglerna som gäller) bli partiliedare och ännu värre; statsminister. Nu är hon inte detta ännu som tur är. Hon kommer köra Sverige rakt ner i skiten, byt ut henne!

Det här är det största problemet för mig. Jag är helt och fullt för mer pengar till vård och skola och omsorg och så vidare, men då vill även jag veta var de pengarna kommer ifrån?

Sen har vi det där med känsloargumenten som RedX var inne på och det stämmer rätt bra. Men man får inte glömma att folk i de flesta fall tänker med hjärtat och inte hjärnan, så från det hållet var det rätt smart. Nu föredrar jag att tänka med huvudet så jag skulle velat se lite mer konkreta argument för politiken.

Bortsett från det var talet rätt okej, men inte tillräckligt bra för att föra mig tillbaka till socialdemokraterna. En Anna Lindh, en Olof Palme eller till och med Tomas Bodström skulle nog kunna lyckas med det dock.

Jag menar att den som själv vill avgöra hur han eller hon ska leva sitt liv inte har något att hämta hos de rödgröna. Skaffar man barn ska man inte själv få avgöra vem som stannar hemma med det. Vill man inte skaffa barn ska man ändå betala för andras barn. Blir man sjuk ska man inte få lägga pengar på att bli frisk. Vill man arbeta mer ska man beskattas hårdare när inkomsten stiger, men om man vill arbeta mindre ska man kunna göra det utan att det ska kosta. Har man "rätt" intressen (ex konst) ska man inte behöva betala för sitt intresse. Har man inte det ska man tvingas bekosta andras fritid.

Man behandlar befolkningen som små barn som inte förmår förstå sitt eget bästa.

Till vem då? Det finns helt enkelt ingen passande kandidat. Tyvärr är det bara att svälja: Sahlin var inte Perssons förstaval heller, men alla andra, inklusive Margot Wallström har sagt böankt nej.

Nu tror jag inte Mona Sahlin är täknt som finansminister i en röd/grön regering. Jag tror vidare inte det beror på vem som är finansminister som är avgörande för hur Sveriges finanser sköts. Jag tror att det avgörande för en politiker ar tro och vilja att nå uppsatta mål och för att de skall göra det som möjligt krävs bra anställda experter. Vidare tror jag (nästa påstående är väl som att svära i kyrkan här på FB) att de misstag hon har beviserligen har haft med sin privata ekonomi har lärt henne något nämligen att lyssna på andra som vet bättre. En bra ledare har den förmågan att kunna lyssna och använda andras kunskap på bästa sätt. En bra ledare är sällan eller aldrig en bessewisser som har alla svar. Jag tror att Mona blir en utmärkt statsminister.

För svar på dessa frågor måste man läsa igenom oppositionens skuggbudget. Så enkelt (eller svårt) är det. Ni förstår väl själva att ingen orkar lyssna på alla detaljer om varifrån pengarna kommer samtidigt som vissa vill veta. Det är en balansgång man som politiker gör, där man å ena sidan riskerar att bli för detaljnoga och göra politiken komplicerad och elitistisk och skrämma iväg de som inte förstår eller att å andra sidan förenkla den för mycket så det bara blir blaha blaha.
Egentligen så skiljer sig inte Alliansen sig märkvärdigt om man vänder på steken. De vill sänka skatterna men säger inte hur man ska finansiera välfärden.