Citat:
Ursprungligen postat av Noriega
Skillnaderna går tillbaka ända till latinska avledningsformer (particip, adjektiv m.m):
discutere – discussus – discussionem
mittere – missus – missionem
pati – passus – passionem
procedere – processum – processionem
movere – motus – motionem
stare – statim – stationem
nasci – natus – nationem
Vad
den skillnaden beror på får gärna redas ut av någon som är mer latinkunnig

Om man nöjer sig med de två första formerna (infinitiven och participet, som i fallet
stare blir
status; substantivet är avlett av endera rotformen, inklusive det ursprungligen nominala
statim):
I de fyra första fallen handlar det om att kombinationen av en dental klusil (/d/ eller /t/) och ett suffixinledande /t/ utvecklats till ett långt /ss/: *
pat-to- > passu-, *
-ced-to- >
-cessu-. Det långa /tt/:et i
mittere kan vara av samma slag som i
littera, en senare kvantitetsmetates (<
lītera).
Motus är en kontraktion av *
movetos.
Sta-re/sta-tu-s är tydligt nog i sig.
I
na-sc-i/na-tu-s har vi suffixet -
sc- i infinitiven men inte i participet; i övrigt inga konstigheter.