Citat:
Ursprungligen postat av ThExanor
Eller hur, är själv galet impulsiv och okunnig att tänka längre än 5 minuter framåt.
Livet då skulle ju vara ett underbart ställe med andra ord.
Vilket skulle vara det värsta då? :P
Det värsta är ju allt jävla självskade-skit jag gör och att jag får grov seperationsångest (bara tanken på att bli lämnad gör mig självmordsbenägen), sen mycket impulsiva saker jag gjort har skadat mig eller andra så det är ju inte bra, min paranoia är ibland konstigt konstig, sen att bete sig som en trotsig fem-åring är ju ingen hit precis, plus tomhetsskiten som äter upp en vissa dagar, antingen goda eller onda människor, alla känslosvängningar hit och dit, aggressionsproblemen osv...ja..fan, nu blev det ingen munter läsning

Sedan skulle det vara skönt att slippa vara så satans hypokondrisk med!
Men jag föredrar att ha en sjukdom jag redan känner till än att få en helt ny att handskas med och lära sig hantera/leva med.