Tidsdimensioner

Hur kan det komma sig att man i fysiken flitigt räknar med många rumsdimensioner - sträng och m-teori har sådär 9-11 styckna, men alltid bara en tidsdimension.

Och om man bara har en tidsdimension, hur kommer det sig att man ändå räknar med sekundkvadrater *) ? Det förefaller inkonsekvent.

[ edit: *) ja, till och med sekundkubik! ]

Se det mer som en matematisk teknikalitet än en dimensionsgrej. Hastighet mäts i meter per sekund. Hastighetsförändring (acceleration) mäts i förändring av hastighet per sekund. Hastighet var ju meter per sekund så acceleration får dimensionen meter per sekund per sekund eller m/s/s. Detta är matematiskt ekvivalent med m/s^2 och det är den term som används. Rent språkligt hade kanske termen meter per sekund per sekund varit mer enkelt att relatera till, men har man kommit så långt att man faktiskt räknar med det, brukar de algebraiska aspekterna vara hanterbara.

/Hast

Jag har använt två tidsdimensioner, men då bara för ett rum i vilket ett annat var inbäddat. Det inbäddade rummet hade bara en tidsdimension.

För att vi bara kan röra oss framåt (och möjligen bakåt) i tiden, men inte i sidled?

En sådan bruksdefinition fungerar väl till vardags, men då inte "9-11". (Borde inte egot växa med antalet dimensioner?)

Vi kan ju röra oss, iallafall, snett i sidled, eftersom vi lever i ett multiverse och nuet=en mycket stor mängd olika alternativa framtider.

Tid har längd, men inte bredd. Ifall du hade kunnat röra dig i sidled, så hade det inte vara i tid du gjort det. Om det är kvantmekanik du pratar om nu, så finns det väl en tidslinje för varje framtid, inte en tidslinje med olika spår.