Mitt hittills enda jobb var att paketera skivor vilket var så sinnesförlamande tråkigt att man förvandlades till en robot som bara skötte jobbet. Inga roliga minnen därifrån alltså!
Min prao däremot!
var på en djuraffär, och de andra två som jobbade där sa att jag
fick gosa med djuren, men att kaninen var skygg och behövde en van hand och att jag absolut inte fick tappa dvärghamstrarna på golvet då de kunde skada sig allvarligt.
Vad tror ni jag gör? Givetvis klättrar den självmordsbenägna hamstern ut ur mina nervöst darrande, fjortonåriga händer och hamnar på golvet (fall på ca en meter) där den kryper runt, ilsket pipande.
Jag plockar upp den, den sprattlar som en fisk på torra land, och jag kastar in den i burens mjuka spån igen och låtsas att inget hänt.
Kaninen skulle jag ta ut framför någon kund, fick inte tag på den. Den var livrädd för mig.
Hade inte tappat den eller skrämt den på något sätt, det var bara det att den inte kände mig och därför var rädd. Lite pinsamt framför en kund dock.
Den tredje arbetsdagen på djuraffären mår jag inte bra. Huvudet känns tungt och bultar, halsen är öm och jag känner mig allmänt nere och seg. Dagen efter har jag feber också och är hemma. Dagen efter det börjar jag hosta, och det var fan ingen vanlig hosta, jag lät som en fattigstuga från 1800-talets mörkaste tuberkulosepidemi. Detta fortsatte och jag var sängliggande tills måndagen då mamma skickade sin bleka, hostande förstfödda till vårdcentralen. Doktorn ordinerar antibiotika mot lunginflammation
fick en allergisk reaktion mot penicillinet, fick ett nytt penicillin som funkade, men då det faktiskt började verka var den andra och sista praoveckan slut. Jag ringde till djuraffären, bad om ursäkt och sa att jag hade åkt på lunginflammation. Vet inte om de trodde mig...
Kändes dock surt veckan efter i skolan när jag var tillbaka. Där satt jag med ont i magen, vilket var en biverkning av penicillinet och tvingades lyssna på hur kul andra haft det på sin prao. "Hihi, jag fick köra truck!" "De sa att jag kanske kunde få jobba där i sommar!" "Sista dagen fick jag den här [jävligt fina, inbundna] boken, de gillade mig som fan!" när jag själv fått göra det absoluta skitgörat på en djuraffär i tre dagar, sen legat i sängen och hostat tills lungorna värkte resten av tiden.
Det var vår enda prao också. Antar att det enda som platsar i tråden är mitt misslyckande med att vinna smådjurens förtroende men det dråpliga slutet på min karriär som djuraffärsbiträde är ju rätt kul, också.