Varför är vi så kassa på film i Sverige?

Ja varför produceras det så mycket kacklande kalkoner i Sverige och vems fel är det? Ska vi skylla på Åse Kleveland eller är det helt enkelt så sorgligt ställt med talang i det här landet att vi bara kan skaka fram en handfull hyfsade filmmakare? Jag menar, någon har ju faktist suttit på ett kontor och sagt; ja den här unge mannen Flamholc verkar vara duktig, släng till honom lite pengar så får vi se vad det blir. Samma resonemang har gett oss odödliga kalkoner som 30: November, Hanna med H och den fullständigt vedervärdiga filmen Stannar du så springer jag. Har inte folk någon självkritik? Hade jag varit mannen bakom 30:e November hade jag fan huggit av mig högerhanden innan den kom ut på marknaden i mitt namn. Det är det som jag tycker är lite otäckt, de här människorna tycker kanske att de har gjort ett bra jobb, bra för att vara svenskt.

Den svenska personligheten är väldigt stel. Filmer som JAlla Jalla och annat med utlänningar är oftas roligare att kolla på. tex; 9mm, Sökarna och annat värdelöst.

Eftersom i Dammark är filmer som , I kina äter dem hundar, Pusher och Bleeder.

Dt är ju riktigt bra filmer, fast med en mer avslappnad karaktär och dialog.

Stela dialoger är d värsta som finns i en film och dem finns d gott om i svenska filmer.

repliker som "Uppfattat! håller lixsom inte

/WANDER

Där håller jag med. Svenska filmer är ofta dödstrista i dialogen.
Lukas Moodysson lyckas dock tycker jag.

30 november ,sökarna är ju kultfilmer även om dom är dåliga med dåliga skådisar förutom jonas karlsson som ju var överlägset grymmast i de rullarna och han är ju en av de bättre i dag i sverige...

sen tycker jag att det kommit många bra svenska rulla senaste åren tex livvakterna , tredje vågen , rånarna , ondskan etc

vad det gäller moodyson så är jalla jalla och koops skit medans tillsammans och lilja forever är bra

Men Lukas har väl inte gjort Jalla jalla eller kopps?
Däremot Fucking Åmål förutom de två filmer av honom som du nämner här.

Det är filmstödet som gör det. De filmer som produceras i Sverige måste inte gillas av någon annan än regisören, manusförfattaren och personen som bestämmer att de skall få pengar. Nu menar jag inte att filmskapande går ut på att göra film som såmånga som möjligt tycker om, men det är faktiskt fullt möjligt att göra seriös film som går hem hos publiken. Ja, förutom i Sverige då.

När kom det förresten en bra svensk film senast? "Fucking Åmål" tyckte jag var bra, men det måste väl vara över fem år sen den kom? Innan dess så var "Jägarna" väldigt bra. Det verkar komma en bra svensk film vart femte år ungefär...

Håller med Wander..

Larvig dialog och skådespelarnas teaterbakgund sänker svenska filmer.

Det finns ju inte heller samma resurser vad gäller specialeffekter och möjligheterna att åka runt i världen för att spela in delar av filmen på andra ställen än ute i Sveriges skogar/förorter.

En annan grej är att det blir ofantligt larvigt när man försöker göra "häftiga" filmer med "häftig" dialog som tex Sundvalls "Hotet" där det tom pratas på engelska för att få det att verka coolt

Det är väl en blandning av inkompetens och svågerpolitik. Det har varit några artiklar i DN om förhandsstödet, bl.a.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=243287

Begåvade manus tycks gå dem förbi, t. ex. fick Fucking Åmål inget stöd, utan barnfilmskonsulenten fick gå in med pengar till slut (se DN-artikeln)
Däremot får gamla stötar filmstöd oavsett om manuset håller.
Exempelvis har den förre filmkonsulten Mats Ahrén fått 5 miljoner till sin nya film.

Skulle tro att det inte är så stor skillnad mellan sverige och andra länder. Hur vid bedömmer filmerna skiljer sig dock åt.

För det första: de utländska filmer som når Sverige har plockats in av någon som först sållat bort allt skit. Tack och lov för det, de värsta filmerna behöver vi alltså inte ens få höra om.

För det andra: är det inte så att det är "häftigare" med utländska filmer överlag, i synnerhet då amerikanska filmer. I och med att vi kan språket, kulturen och alla uttryckssätt blir vi mera kritiska till de svenska filmerna.

Larvig dialog kan jag hålla med om, men teaterbakgrund finns det väl stora utländska skådespelare som har också? Folk som Anthony Hopkins, Ian McKellen, Kevin Spacey m.fl. var väl teaterskådespelare innan de började göra Hollywood-filmer?

Jag skyller helt enkelt på värdelösa manus (ibland frågar man sig om manusförfattarna själva läst igenom sina alster innan de säljer dem) och halvtaskiga regissörer.