Citat:
Ursprungligen postat av Facto
Jag har en perser, hon är perfekt till psyket. Orädd, anpassningsbar, lekfull och social. Inte alls så tråkig som alla påstår att perser är. Hon är alldeles lagom! Inte så fittjobbig heller som en annan katt kan bli..Ska ut jämt, river sönder saker och allmänt ouppfostrade m.m.
Juste, sen så är hon en bra skyddskatta och tröstarkatta

Låter härligt
Just det att persers skulle vara tråkiga har jag inte hört direkt.. Men de blir precis så "tråkiga" som man gör sig! Om man inte aktiverar sin katt utan behandlar den som en prydnadskudde så blir de deprimerade och tro tusan att de är trista då.. Hela livet blir ju trist för dom! Eftersom de flesta har perser som innekatt måste man jobba lite mer för att de ska få ett spännande liv, utekattsägare får det ju mer "gratis".
Vill bara tillägga att mina perserkatter fick vara ute om de ville

Tösen tog bara något varv runt huset och myste i rabatterna under den tiden hon levde och var intresserad av att gå ut. Hon älskade även att ligga i gräsmattan om man satt ute, och att nosa på alla blommor, men helst ville hon ha en med bredvid.
Pojken var inte direkt intresserad förrän han blev 3-4 år, då blev han mer mogen mentalt och visade mer intresse för utevärlden och vi började låta honom få gå ut. Då hade han dessutom gammelkatten som guide utomhus, en 5 år äldre bondkatt som alltid varit ute så de tog strapatser tillsammans.
Han älskar även när man själv följer med ut, han promenerar ett par steg framför med svansen rätt upp och med en liten blick bakåt med jämna mellanrum så man är med; när man kommer så man kan svänga på stigen så vänder han sig om och ser vart man pekar innan han fortsätter

Sedan är han en mästare på att krypa i buskar, kommer han in med helt burrig och smutsig svans efteråt! Tur att resten på honom är nerklippt, men svansen ska han få ha hårig så han har lite perser-stolthet kvar