Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Det som händer är att regeringen till den nation som diplomaten tillhör upphäver diplomatens status och sedan godkänner att värdlandet åtalar diplomaten för misstänkt brott. Diplomatens åtalsimmunitet finns bara för att ett annat land inte ska kunna hitta på en massa åtalspunkter för att få igenom sina krav i en förhandling. Om diplomaten har tagits för grövre brottslighet får värdnationen fråga regeringen för det land som diplomaten kommer i från om de godkänner åtal, eller att de själva kan ta in diplomaten och åtala.
En statschef är regeringschef (presitent eller monark) och har en mer permanent åtalsimmunitet. Statschefen är den som representerar nationen som högsta person. Denne har således inget uppdrag under regeringen, utan sitter över regeringen. Tydligen kan man inom vissa angliosachiska rättssystem åtala en statschef för brott begågna under ämbetesperioden (ex. Trump-fallet). Men det går nog inte att åtala en monark för nationella brott. Abdikerar monarken faller också tronföljden så då får monarkin lite större problem än åtalsfrågor.
Ja, syftet med diplomaternas åtalsimmunitet är ju precis att värdlandet inte ska kunna utpressa ett annat land i en förhandling genom att gripa och åtala den förhandlande diplomaten.
Ja, visst är det så.
Man skulle kunna säga att diplomatisk immunitet är inte en rättighet som de enskilda diplomaterna åtnjuter, utan en rättighet som sändarlandet åtnjuter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Men för statschefer är ju fallet annorlunda då senaten är överhuvud för valda presidenter, men monarken är överhuvud för regeringen. Men den svenska regeringen har en jämständig roll med monarken (t.ex. att regeringen måste godkänna vissa saker som monarken gör), men samtidigt är monarken regeringschef jämte statsministern.
I republiker så varierar det från land till land. I USA så är t.ex. senaten inte överhuvud för presidenten, men i andra länder kan de se annorlunda ut.
I USA så följer de en ganska stark maktdelningsprincip inspirerad av Montesquieu, så de lagstiftande, exekutiva, och dömande grenarna är oberoende mot varandra. Däremot delar de makten vid vissa beslut - t.ex. måste senaten godkänna vissa av presidentens utnämningar, o.s.v.
Kungen är aldrig regeringschef i Sverige - de sista spåren av det togs bort på 70-talet. Jag tror du tänker på utrikesnämnden, där kungen är ordförande, och statsministern tar den rollen bara när kungen inte är närvarande?