Citat:
Ursprungligen postat av
lampros
Han hade förstås sina ögonblick. Som Änkan, som är någorlunda vital. Men även där följde han ju bara en ny tidsanda, yuppie-success-yran, som tillät att man skrev melodramer.
"Tidsandan" spelar ingen roll, "genrer" kan man oftast skita högaktningsfullt i. Delblanc är absolut oägd, stilen omissigenkännlig och obändigt levande. Delblancs profetior har ju realiserats många gånger om. Den frejdiga berättarglädjen och den suveräna moderna mytologin hos Delblancs författarskap gör det kanske till den svenska litteraturhistoriens intressantaste.
Att folk numera inte läser dem är enkom ett uttryck för deras andliga försvagning.