Som sagt var det kruxigt under fascismen, inbördeskriget etc. Men finns ändå ett gäng gamla mästare som varken är moderna eller emigranter. Den störste efter Buñuel inom spansk film torde vara Víctor Erice, känd för att vara extremt noggrann med sina filmer och har därför bara släppt tre långfilmer sen början av 70-talet. Jag har sett de två första vilka båda är helt lysande, och framförallt hans andra,
El sur från 1983. En av de kändaste spanska klassikerna är
En cyklists död av Juan Antonio Bardem (farbror eller nåt sånt till Javier Bardem). Han ska också ha gjort ett gäng andra bra filmer som jag inte har sett. En annan storhet som gjort mycket bra är Carlos Saura, hans mästerverk brukar anses vara
Cría cuervos från 1976. Vill också pusha för
Bienvenido Mister Marshall av Luis García Berlanga, vet inte om han har gjort nåt mer som är bra, men det var en riktigt högklassig klassisk komedi. Intrycket att Spanien har en fattigt filmhistoria beror kanske främst på att de inte verkar vara lika bra som andra länder på att sprida sina klassiker, för ställer man bara de här snubbarna mot svenska storheter, Roy Andersson, Widerberg, Troell, Hasse & Tage etc, så är det ändå ganska jämnt, och jag har själv bara skrapat på ytan till spansk film.