Borde man inte kunna se in i framtiden rent teoretiskt?

fast, det här är väl självklart?

vi har två slutsatser:

1: enligt vår mer vardagliga fysik styrs allt av mönster som för oss redan är självklara. ett av de mest självklara dito är väl gravitation.

2: i kvantstadiet är vi inte riktigt säkra på hur funktionen ser ut (slump?), och således är det inte längre lika självklart.

ergo: vi kan alltså förutbestämma händelser till en viss gräns (som när du ganska hundraprocentigt kan påstå att äpplet faller till marken om du släpper det) men inte längre.

att logiskt kunna förutspå framtiden med hjälp av de två ovanstående är således "typ" möjligt. vi kan t.ex. veta på ett ungefär när en vulkan kanske brister, eftersom förutbestämda mönster påvisar hur vulkanen kommer agera.

påtal om det, existerar slump inom kvantmekaniken "på riktigt"?

Vädret är väl ett exempel där inte ens våra makroskopiska teorier räcker till speciellt bra - enligt min åsikt iallafall.

Idag är det allmänt vedertaget att kvantmekaniska ting är helt slumpmässiga; det har funnits försök till att hitta någon deterministisk tolkning men ingen har lyckats slå igenom. Ett exempel på sannolikhetsbetingat beteende är tunnling. När en elektron eller annan partikel färdas mot en barriär så passerar partikeln till andra sidan med en viss sannolikhet; ibland händer det och ibland inte. Kvantmekaniken kan beräkna sannolikheten att partikeln passerar barriären och experiment bekräftar att sannolikhetsfördelningarna som räknats ut tycks stämma.

För att slå ett slag för determinismen på kvantnivå skulle alltså någon kunna hitta det som avgör vare sig partikeln passerar barriären eller inte. Det finns förstås fler exempel där sannolikhet träder in i bilden - om någon kan förutspå något av dessa med något annat än sannolikheter så finns det fortfarande hopp för er deterministiska anhängare.

Finns väl "hopp" nu också? Eller vad menar du? Anser inte mig själv som determinist dock, men bara för att man just nu "endast" kan räkna med sannolikheter behöver det inte betyda att det är det enda sättet. Vi har bara just nu inte kommit på något annat.

Det var precis det jag menade. Kan någon räkna - och få vettiga resultat - med annat än sannolikheter så är sannolikheter bevisligen inte det enda sättet.

En sak som anses gå emot tolkningen att det är ren slump som styr vissa händelser är väl kausaliteten - åtminstone till viss del. "Orsak och verkan"-sambandet är verkligen svårt att påvisa för atomers sönderfall till exempel - eftersom vi inte kan säga vilken atom av en viss grupp atomer som ska sönderfalla härnäst. Det finns ingen uppenbar orsak så att säga. Det här gäller för alla slumpmässiga beteenden - det finns helt enkelt ingen direkt orsak att det ena eller det andra sker - enligt dagens teorier.

Antingen bör alltså kausalitet inte gälla eller så finns det orsaker till att en viss atom sönderfaller. Alternativt kanske någon hittar nåt annat banbrytande tankesätt.

Tycker fortfarande inte att det är ett starkt argument för att universum är icke-deterministiskt. Ta till exempel kast med en vanlig tärning. Jag kan ställa upp en modell baserad på sannolikheter P(X = k) = 1/6 , k = 1, ... 6, P(X = k) = 0, k<1 eller k >6 som anger sannolikheten att X = k. Det är dock väldigt svårt att ställa upp en modell baserad på orsak och verkan som förutsäger utfallet av tärningskastet. Om vi förenklar det och säger att vi inte förutsäger utfallet förrän tärningen är i luften så behöver vi ändå göra beräkningar position i rymden, rotation, hastighet, densitet, volym/massa, avstånd till bordet, bordets egenskaper (material, friktion i förhållande till tärningen) + en massa saker jag förmodligen inte tänkt på. Här har vi alltså ett exempel där vi inte kan men ändå så vet vi att utfallet är deterministiskt, eller hur?

fast hur tänker du här egentligen - du beskriver först en enkel modell för hur vi skall göra för att beräkna resultatet, och hävdar sen att det inte går att göra? Va?

Att något är svårt att göra är långt ifrån samma sak som att det är omöjligt - det är bland annat den amerikanska flaggan på månen ett utmärkt bevis för.

Det där är ett exempel där vi i praktiken inte kan räkna och få vettiga resultat. Teoretiskt kan du däremot beskriva (som du gjorde) allt vi behöver räkna på. Skillnaden är alltså att det inte alls finns någon teoretisk metod - åtminstone inte i dagsläget - som kan förutspå kvantmekaniska utfall. Du säger själv "det är väldigt svårt" angående tärningskastet. Det är en väldig skillnad mot "det är omöjligt" - som kvantmekaniken säger idag. Det är helt och hållet omöjligt - återigen enligt dagens teori - att förutspå vilken atom av n stycken (n större än 1) som först kommer sönderfalla.

Det faller på sin egen orimlighet. Säg att ag använder denna datorn och kan analysera hela universum förutom mina mätisntrument som är kopplade till datorn. Då är de exkluderade och därmed är en pusselbit borta. Sedan så är jag ingen expert men det borde förekomma sk random walk i olika slag eller?

Om vi kan ha ett mätinstrument som kan mäta minst två andra så har vi alltid tillräckligt med mätinstrument för att mäta alla sådana.

Ett problem är att beskrivningen av "allt" blir så komplex att den blir lika stor som det som beskrivs, dvs allt

Mycket klokt. Allt kan endast avbildas med allt. Precis som i statistik kan inget vara 100% säkert om man inte observerar hela populationen.

Inte läst igenom hela tråden, men en tanke jag har:

Självklart kan man se in i framtiden rent teoretiskt, om man har precis ALLA variabler och möjliga händelser i ekvationen och man vet precis hur alla val och saker kommer att ske. Basically, bara om du kan se in i framtiden så kan du se in i framtiden.

Hur väljer man vart tiden "delar" sig och blir en annan tidslinje eller framtid? Jag vet inte hur jag ska kunna förklara, men tänk dig ALLT som skulle kunnat varit, varför är det inte så? Varför är det som det är? För varje fjärils vingslag, varje myras steg, varje människas tanke och handling så är det en möjlighet utav oändliga möjligheter. Oändligheten är något vi inte ens kan förstå, för mycket att hålla i beräkningarna för att kunna tolka.

Jag kan inte förklara det enklare än att, om du/vi/någon absolut faktiskt vet vad som kommer att hända, så kan han se in i framtiden. Utöver det är det helt omöjligt, då tiden självt inte är "tid" som vi ser den och som vi tror att den fungerar. Tid är bara ett koncept vi skapat och inte mycket mer än det, som vi kan uppfatta i alla fall.

Någon får gärna komma med motargument eller så, jag hävdar inte att jag har rätt, men detta är vad jag tror och har tänkt på rätt länge. Så svårt att ens förklara vad det skulle innebära att beräkna en framtid..