Katt - skabb vid ögat?

Jag anser inte att att självdö någonsin var ett alternativ i detta fall - en katt som är tillräckligt tam att ha som husdjur är tillräckligt tam att behandla på djursjukhus. Det finns diverse både tvångsburar och -grepp som sannerligen inte är särskilt vänliga mot katten eller ser speciellt snygga ut, men som funkar och gör det möjligt att behandla även de katter som är helt förvildade (vilket jag knappast skulle vilja kalla en huskatt - den har möjligen låg toleranströskel och är snabb att ta till tänder och klor men den är inte förvildad). Du skriver själv i slutet av ditt inlägg att "detta är ingenting vanligt - det är i nödfall" - tycker du verkligen att katten som är trådens huvudperson befinner sig i ett sådant nödfall? Att alternativet till att veterinären skulle bryta mot lagen vore att låta katten dö..?

Som svar på din fråga om jag vet hur man behandlar dessa katter så hänvisar jag till stycket ovan och då särskilt meningarna som rör tvångsåtgärder. Min erfarenhet är tyvärr att de som "räddar" dessa katter sedan inte har varken kompetens eller resurser att verkligen ge katterna ett värdigt liv. Detta kan dock säkert bero på var i landet man bor och vilka "katträddare" man har kontakt med...

För övrigt anser jag det vara ganska stor skillnad på att skriva ut antibiotika som behandling mot urinvägsinfektion och att skriva ut "något, vad som helst" för att behandla kala fläckar som kan vara parasiter, allergi, stressrelaterat problem eller något HELT annat. Förstår du skillnaden på att skriva ut ett visst, bestämt antibiotikapreparat, som man vet har effekt på de bakterier som ofta är inblandade vid urinvägsinfektion och att skriva ut "något, vad som helst" för att behandla något man inte ens diagnosticerat? Jag vidhåller dock att man gör fel i båda fall. Inte minst av skäl som går att hänföra till antibiotikapolicys.

OnT hoppas jag fortfarande att katten mår bra, att den funkar på lite lagom mycket kortison och att den nya familjemedlemmen finner sig väl tillrätta i det nya hemmet.

Mvh

"Nödfallet" som jag åsyftade var inte katten i tråden.
Det var heller inte katter som var handtama. Av de 100-tals gånger jag varit hos veterinärer med djur så har jag också lärt mej en del om hjälpmedel. Även allt som inte är så trevliga att låta ägare se.

Jag har redan i #8 nämnt att det finns boxar där man kan ge lugnande direkt till svårbehandlade katter. Man kan nog få låna en sådan om det behövs.
Och du vet säkert vad jag åsyftade.

F.ö. är "hudproblem" också ofta ett tillstånd där "lite av varje" får provas - efter veterinärkontroll. I synnerhet som många veterinärer inte är så bra på det och någon som specialiserat sej inte finns att få fatt i överallt.

Mvh

Har ingen rapport att ge om huvudämnet än mer än att det är inte bättre, snarare lite sämre, men det härrör vi till att hon kliat i området. Annars verkar hon må bra.

Nu är den lille hemma i alla fall. Och vi är mycket glada över att gammkatten uppvisar ett mycket intresserat beteende och pratar men närmar sig försiktigt. Den lilla är väldigt kavat och backar inte vilket vi gillar. Vi har särat på dem för natten. Jag hänger med den lille och min sambo med den gamle.

Hon ligger just nu på rygg i mitt knä, halvsovandes och låter mig pilla bort jox från ögonvrån, klappa henne på magen och inspektera tassar och klor. Känns som en stabil kisse.

Edit: En bild på nytillskottet.

http://pici.se/609460/

Tack för bilden! Jättesöt!
Låter ju som det går bra med den vuxna också. Och klokt nog att ni delar på dom och den vuxna får ha fullt intresse också.
Så njut av kattungeperioden! Och vänj den med att bli lite "pillad" på så blir allt så mycket enklare i framtiden.
Mvh

1) Så dina dramatiska skriverier om katter vars enda alternativ är att antingen få behandling utan varken undersökning eller diagnos eller att självdö, hade ingenting med tråden att göra? Du åsyftar helt förvildade individer?

2) Jag menade på intet sätt att mästra dig angående hjälpmedel vid veterinärundersökningar. Du verkar ha erfaranhet av förvildade katter, och eventuellt arbete inom någon slags "katt-räddar-organisation" så jag tvivlar inte alls på att du fått se din beskärda del av tvångsburar, munkorgar och olika grepp. Anledningen till att jag alls tog upp det var för att bemöta ditt påstående om "nödfallet" - d.v.s hur man behandlar katter som är för vilda att hantera. Det var du som tog upp det, jag svarade. Sedan var jag tvungen att hänvisa till det ytterligare en gång, då du undrade över min erfarenhet av förvildade katter.

3) Givetvis kan man inte få låna en en tvångsbur för att ge katten lugnande i såvida man inte har adekvat utbildning att administrera sedering och övervaka ett sederat djur. Om du menar att låna buren för att komma till veterinärstationen med katten i den - men utan att ge katten sedativa hemma - så varsågod.

4) Jag citerar (igen): "F.ö. är "hudproblem" också ofta ett tillstånd där "lite av varje" får provas - efter veterinärkontroll. I synnerhet som många veterinärer inte är så bra på det och någon som specialiserat sej inte finns att få fatt i överallt."
Jag är mycket väl medveten om vissa hudproblems diffusa karaktär och svårighet att exakt diagnosticera. Den springande punkten är ju dock det du själv skriver - att man får prova lite olika saker EFTER VETERINÄRKONTROLL. Det var så diskussionen bärjade - om man kan medicinera utan veterinärundersökning eller inte - och det är alltså så den slutar. Man kan prova vad man vill EFTER att veterinären undersökt katten och skrivit ut den medicin han eller hon finner lämplig.

5) Jag citerar inlägg nr 24: "Ja, cortison är nog vad man närmast kan kalla ett "undermedel" för både människor och djur."
Det är p.g.a sådana här uppfattningar som det är så svårt att få djurägare att förstå att det inte bara går att skriva ut en medicin hur som helst (alternativt att det är att föredra att utreda och behandla grundorsaken istället för symtom). Att kortison lindrar klåda är en YTTERST liten del av dess verksamhetsspektra. Kortison orsakar även polydipsi, polyuri, ökad aptit, fetma, diabetes, muskelsvaghet, benskörhet och binjureatrofi. Eftersom du försvagar immunförsvaret med kortison löper djur som står på kortisonbehandling större risk att drabbas av infektioner. Snälla, förstå nu att det finns en anledning att ÖVERVÄGA innan recept skrivs ut, inte bara lyssna på vad djurägaren vill ha (t.ex "undermedlet" kortison...).

Mvh

Jag menade givetvis att OM man lyckas få fatt i katten så tar man den till veterinär!
Där jag sysslat med djur (inte enbart katter - även övriga husdjur och lite vilda smådjur o. fåglar)
Fanns burar att låna ut när verkligt behov fanns. OK en depositionsavgift som återbetalades när buren återlämnades.

Din åsikt om "katträddare" tror jag faktiskt jag håller med dej om. Det går faktiskt inte att rädda mer än en liten del av dom. Vilket jag tror att du också vet och har kunskap av. Men de som går hamnar hos veterinär för bedömning och ofta behandling.

Jag menar inte att medicin - än mindre cortison, ska delas ut hur som helst, men du väljer att missuppfatta pga mina inlägg.

Men nu är vi så långt off topic så vi bör avsluta här. Jag ber om ursäkt att jag uttryckte mej olämpligt
Har du något annat som irriterar så kanske vi kan ta det via PM. Detta är trist, inte minst till TS som säkert inte ville ha detta i tråden.
Mvh

Delira:
Hej och ursäkta trådkapningen!
Det var inte alls min mening, och säkert inte heller Eliza CTs. Nu när jag inte längre är i affekt kan jag kanske förtydliga lite av vad jag menat och sedan ämnar jag lämna tråden ifred. Mitt första inlägg var så att säga "ett svar på ett svar" du fått i tråden. Det jag skrev var helt baserat på DIN situation med DIN katt. Du skrev sedan att du "höll med mig i sak" och det är väl just så man diskuterar - ett enskilt fall (som med din katt) och/eller generellt. Min åsikt är alltså att man inte ska skriva ut medicin utan att undersöka katten - varken DIN katt eller katter generellt. Självklart inser jag att det bland alla våra förvildade katter i landet finns undantag i enlighet med principen "ingen regel utan undantag".
Jag hoppas verkligen att ni kommer tillrätta med er katts hudproblem - katter kan ju tyvärr få en hel del sådana problem, som de sedan förvärrar själva genom att slicka/klia på det utsatta stället. Jag håller ett par tummar för att det er katt råkade ut för var något av en engångs-historia och att det får läka av utan komplikationer.
För övrigt var bilden på nytillskottet alldeles bedårande och jag hoppas att både ni och den äldre katten kommer trivas jättefint ihop med den lilla gynnaren. Ni verkar ju ha full koll på hur man släpper ihop katter så friktionsfritt som möjligt så ni kan säkert se fram emot en riktigt rolig kattunge- och sedan vuxen- period tillsammans.

Eliza CT:
Jag vet både sedan tidigare kattrådar och av vissa av svaren du skrivit i denna tråd att du är en kunnig och engagerad kattmänniska. Om du håller med mig om min åsikt om "katträddare" så verkar du vara en ovanligt sund sådan.
Jag har aldrig missuppfattat dig med avsikt att få klanka ner på något du skrivit, däremot så är jag bra på att ta saker och ting bokstavligt - speciellt i fråga om ämnen som gör mig engagerad...
Läs gärna mitt svar till Delira ovan och då särskilt stycket om specifik och generell diskussion så förstår du kanske att jag inte är så benhård i mitt resonemang som det möjligen verkat. Dock i min åsikt i detta specifika fall - och generellt. Undantagen kan vi väl ta per PM?

Mvh

Dropi:
Helt OK från min sida.
Vi har både erfarenheter och mina gäller mest sjuka och skadade ej egna djur. Lyckligtvis har jag haft i stort sett helt friska katter i många år.
Någonstans gick det fel och jag menade givetvis aldrig att någon privatperson skulle behandla en katt själv i en bur - utan få låna specialbur för vidare transport och veterinärbehandling.

Nu hoppas jag på det bästa för TS katt! Som djurägare är det alltid en jobbig situation, i synnerhet som djuret kanske är svårbehandlat.
Mvh Eliza

Tänkte att jag skulle uppdatera om vad som skett sedan vi postade senast.

Nu har katten fått sig en ordentlig genomgång med blodprover, hjärtlyssning, kastrering och omplåstring. Det var mycket riktigt eksem, så det blev behandling med kortison och annat. Hon har fått gå med strut i närmare en månad men är nu fri. Det otäcka var att hon rev upp ett sår under ögat som var 2-3 mm djupt och det var inte helt lätt att hålla henne ifrån vassa hörn och annat för att hon inte skulle riva upp det gång efter annan.

Såret och eksemet det läkt fint och hon är ute och springer igen vilket är riktigt skönt. Hon kommer dessutom riktigt bra överens med den nya katten (som är en riktig retsticka) och har dessutom kommit hemdragandes med sin första mus, vi är mycket stolta (den lilla har kapat två näbbmöss också, så det lovar gott inför framtiden med nödvändig skadedjursefterhållning ). Det blev ju dessutom ett gott mål mat för den lille, hehe...

Tack för uppdateringen!
SÅ skönt att höra att allt är bra! Och att dom båda är duktiga jägare, t.o.m. den lille redan.
Men sjuka husdjur är jättejobbigt. Ett av de tillfällen man nästan ångrar man skaffat djur. När man måste "tvångsbehandla" dom.
Men desto skönare när man lyckats och allt är bra igen!
Hoppas nu dina katter - och du - får en skön fortsatt sommar!
Mvh Eliza

Lägg gärna upp nya bilder

På kattens öga eller vad? Alltså, det är inte så mycket att se runt ögat, det har läkt fint och hon har en mörk "reva" under ögat som är det läkta såret. Men visst, ska se i morgon om jag kan fånga henne på bild.