2010-06-10, 03:22
#1
Hej,
jag och min tjej skaffade en Wii för någon månad sen eller så, men hittills har vi bara två spel, New Super Mario Bros. Wii och Teenage Mutant Ninja Turtles Smash-Up... Turtles gjorde mig till en början lite besviken på att man inte kan spela tillsammans som i TMNT 2 till NES men det är ändå ett kul fightingspel som är lätt att lära sig men ändå lämnar utrymme för bemästring... Lite tunt när det gäller mängden fighters och banor bara... Mario är faktiskt också riktigt roligt, det är inte alls lika jäkligt som Mario 1-3 på NES... Visserligen finns den totalt onödiga och glädjedödande tidsbegränsningen (vars frånvaro gör Mario 2 till min favorit av ovannämnda NES-mariospel) men man kan i alla fall spela första banan om och om igen för att ta så många extraliv man vill och starta varje bana med flygpropellern... Dessutom får man skippa banor om man dör i dem för många gånger (vet dock inte om det gäller bosslotten), en mycket uppskattad spelmekanism eftersom man som sagt kan ta hur många extraliv man vill...
Jag är ingen grafiknörd, så möjligheten att köpa billiga spel som från början fanns till äldre Nintendo- och Sega-konsoler är något som jag tycker verkar väldigt kul... Gamla platformsspel har fördelar som moderna speldesigners helt tycks ha glömt bort... För det första så ser man ju dem från sidan, jag kan inte för mitt liv begripa varför man gör platformsspel i 3D... Den tredje dimensionen uppskattar jag då det gäller förstaperssonsskjutspel men äventyr som handlar lika mycket om att hoppa runt som att skjuta blir ju bara mer svårhanterliga i 3D... Svårare att hitta, fler knappar att lära sig och sämre översikt över hoppen... Sen var gårdagens musik ofta mycket bättre också... Då spelen bara hade MIDI (eller motsvarande format som är programmerat istället för inspelat) krävdes det ju verkligen riktiga melodier av kompositörerna, idag verkar ju folk bara slänga in lite vindljud och ambientklinkande för att "skapa stämning"... Man missar helt att musik som är catchy faktiskt gör spelet catchy också... Dock så finns det också vissa punkter där dagens speltillverkare är normalt funtade medan designers från 80-tal och tidigt 90-tal verkar vara helt dumma i huvudet, och jag skulle vilja ha hjälp att undvika spel som är förpestade av de idiotiska idéer som rådde förr...
Jag letar efter spel som:
Dock så finns det ett par egenheter hos gamla spel som jag skyr som pesten... De flesta verkar härstamma från tiden då man lirade i arkadhallar - oförlåtande, spelarfientliga påhitt som antagligen hade som syfte att få spelarna att mata in mynt efter mynt och hindra dem från att ockupera maskinen för länge... Varför man inkluderade dessa dumheter på NES och senare konsoler har jag ingen aning om, men jag misstänker att de som gjorde spelen helt enkelt var dumma i huvudet på riktigt... Antagligen reflekterade de inte ens över vad de gjorde, utan tog för givet att det var så ett spel fungerade... Vissa nostalgiker kanske tyckte om att klara utmaningar, men varför gjorde man då inte bara som man gör idag: lät spelarna välja svårighetsgrad eller helt enkelt gjorde att utmaningarna kunde ge fjädrar i hatten ("achievements") för de som klarade dem men inte hade dem som några krav??
jag och min tjej skaffade en Wii för någon månad sen eller så, men hittills har vi bara två spel, New Super Mario Bros. Wii och Teenage Mutant Ninja Turtles Smash-Up... Turtles gjorde mig till en början lite besviken på att man inte kan spela tillsammans som i TMNT 2 till NES men det är ändå ett kul fightingspel som är lätt att lära sig men ändå lämnar utrymme för bemästring... Lite tunt när det gäller mängden fighters och banor bara... Mario är faktiskt också riktigt roligt, det är inte alls lika jäkligt som Mario 1-3 på NES... Visserligen finns den totalt onödiga och glädjedödande tidsbegränsningen (vars frånvaro gör Mario 2 till min favorit av ovannämnda NES-mariospel) men man kan i alla fall spela första banan om och om igen för att ta så många extraliv man vill och starta varje bana med flygpropellern... Dessutom får man skippa banor om man dör i dem för många gånger (vet dock inte om det gäller bosslotten), en mycket uppskattad spelmekanism eftersom man som sagt kan ta hur många extraliv man vill...
Jag är ingen grafiknörd, så möjligheten att köpa billiga spel som från början fanns till äldre Nintendo- och Sega-konsoler är något som jag tycker verkar väldigt kul... Gamla platformsspel har fördelar som moderna speldesigners helt tycks ha glömt bort... För det första så ser man ju dem från sidan, jag kan inte för mitt liv begripa varför man gör platformsspel i 3D... Den tredje dimensionen uppskattar jag då det gäller förstaperssonsskjutspel men äventyr som handlar lika mycket om att hoppa runt som att skjuta blir ju bara mer svårhanterliga i 3D... Svårare att hitta, fler knappar att lära sig och sämre översikt över hoppen... Sen var gårdagens musik ofta mycket bättre också... Då spelen bara hade MIDI (eller motsvarande format som är programmerat istället för inspelat) krävdes det ju verkligen riktiga melodier av kompositörerna, idag verkar ju folk bara slänga in lite vindljud och ambientklinkande för att "skapa stämning"... Man missar helt att musik som är catchy faktiskt gör spelet catchy också... Dock så finns det också vissa punkter där dagens speltillverkare är normalt funtade medan designers från 80-tal och tidigt 90-tal verkar vara helt dumma i huvudet, och jag skulle vilja ha hjälp att undvika spel som är förpestade av de idiotiska idéer som rådde förr...
Jag letar efter spel som:
- Har enkla kontroller och enkel handling, t.ex. spel i genrerna platform, shoot 'em up (alltså spel där man är ett litet flygplan eller motsvarande som ses uppifrån eller från sidan då man mejar ner allt som kommer emot en) eller beat em upp (fighting där man kan vara två spelare som slåss tillsammans mot mängder av datorkontrollerade gubbar/gummor/monster/robotar)
- Har bra musik
- Är roliga
- Har ett tvåspelarläge (ett plus men inte ett krav, vet ni något bra spel som bara är signle player behöver ni inte vara rädda att hojta till)
Dock så finns det ett par egenheter hos gamla spel som jag skyr som pesten... De flesta verkar härstamma från tiden då man lirade i arkadhallar - oförlåtande, spelarfientliga påhitt som antagligen hade som syfte att få spelarna att mata in mynt efter mynt och hindra dem från att ockupera maskinen för länge... Varför man inkluderade dessa dumheter på NES och senare konsoler har jag ingen aning om, men jag misstänker att de som gjorde spelen helt enkelt var dumma i huvudet på riktigt... Antagligen reflekterade de inte ens över vad de gjorde, utan tog för givet att det var så ett spel fungerade... Vissa nostalgiker kanske tyckte om att klara utmaningar, men varför gjorde man då inte bara som man gör idag: lät spelarna välja svårighetsgrad eller helt enkelt gjorde att utmaningarna kunde ge fjädrar i hatten ("achievements") för de som klarade dem men inte hade dem som några krav??
- Tidsbegränsning: det spelar ingen roll om man har så mycket tid att det är osannolikt att man någonsin dör av tidsbrist, då man spelar ett bra spel skall man glömma bort tiden istället för att ha den i hörnet på TV-rutan; tänk vad kul det hade varit att leka och upptäcka med Sonic och Tales i lugn och ro!
- Hög "Och jag som hade kommit så långt!"-faktor: obönhörliga gameovers må vara charmiga i Angband och NetHack men dessa är nördspel till persondatorer - TV-konsoler sitter i alla fall inte jag vid för att nörda mig!
- Avsaknad av savefunktion: visst, de gamla konsolerna kom inte med inbyggda hårdskivor så jag förstår ju att man inte kan spara var man vill, men om Virtual Console-versionerna av spelen inte har uppdaterats med möjligheten att spara mitt i banor så duger level passwords så länge spelen annars är användarvänliga
- Cruel and far too usual punishment of death: om jag dog då jag hade spelets bästa vapen kommer jag inte att klara banan då jag måste ta om den utan vapnen jag hade med mig från en tidigare bana
