Citat:
Men det blir lite fel där ändå va. "Vi män" (som i grupp) är inte kvinnomisshandlare, spontan-misshandlare, våldtäktsmän eller vad du än kan hitta på. Uttrycket "ni män" är helt fel.
Precis, det hade kunnat sluta väldigt illa och därför är det som sagt väldigt onödigt att bråka med folk. Det räcker med att du jiddrar med fel person en gång för att det ska kunna leda till förödande konsekvenser. Sen förstår jag absolut att det kan vara skitsvårt att låta bli när någon skriker och provocerar en. Jag hade också problem med detta i mellan/högstadiet och gymnasiet, men sen insåg jag att det var onödigt att lägga energi på såna dumheter. Jag valde att vara den större människan och ignorerade alltid provokationer och det spelade ingen roll vad det handlade om. Jag började bråka endast om någon attackerade mig fysiskt först. Har på så sätt undvikit hur många potentiella bråk som gud vet vad det hade kunnat leda till.
Makt och makt. Hade det handlat om makt, patriarkat hit och dit, manlig överlägsenhet så hade alla män varit kvinnomisshandlare män så är det inte. Man stöter på idioter ibland helt enkelt.
Alla människor fungerar inte lika och alla kan inte ta svårare konflikter med sans o ro. Finns en mängd olika tillstånd som gör det omöjligt. PTSD, ADHD, AUTISM och så vidare. Då växer man inte ur det. Även om man kan gå undan från början eller avstå från att bråka emot. Men människor som vägrar ge sig, är för vissa till sist, omöjliga att hantera. Man kan inte utgå ifrån att alla hanterar saker lika. Det var det jag sa innan det small, så antagligen så ansåg de att jag skulle veta min plats. Han skrek ju det "Se mig i ögonen, se vem jag är." Efter att jag sagt att man till slut bråkar med fel människa, att det bara var dumt att gå omkring och bråka. Att inte se någon i ögonen är en undvikande gest. Att stirra i ögonen är däremot en provokation. Att kräva att någon ska se personen i ögonen handlar om att tillrättavisa någon och ifrågasätta som konfrontera personen. Så jag blev antagligen nerslagen för att jag käftat emot, för att visa att jag bråkat med fel människor fast de var dem som väntat in mig och mot min vilja slutit upp som sällskap till mig. Du kan säga vad du vill, kvinnor gör inte riktigt sånt. Utan det är män det.
Men det blir lite fel där ändå va. "Vi män" (som i grupp) är inte kvinnomisshandlare, spontan-misshandlare, våldtäktsmän eller vad du än kan hitta på. Uttrycket "ni män" är helt fel.
Precis, det hade kunnat sluta väldigt illa och därför är det som sagt väldigt onödigt att bråka med folk. Det räcker med att du jiddrar med fel person en gång för att det ska kunna leda till förödande konsekvenser. Sen förstår jag absolut att det kan vara skitsvårt att låta bli när någon skriker och provocerar en. Jag hade också problem med detta i mellan/högstadiet och gymnasiet, men sen insåg jag att det var onödigt att lägga energi på såna dumheter. Jag valde att vara den större människan och ignorerade alltid provokationer och det spelade ingen roll vad det handlade om. Jag började bråka endast om någon attackerade mig fysiskt först. Har på så sätt undvikit hur många potentiella bråk som gud vet vad det hade kunnat leda till.
Makt och makt. Hade det handlat om makt, patriarkat hit och dit, manlig överlägsenhet så hade alla män varit kvinnomisshandlare män så är det inte. Man stöter på idioter ibland helt enkelt.
