Vad gör ni arbetslösa hela dagarna?

Delvis dålig fantasi, delvis ett strukturellt tvång som enbart tjänar till att arbetslösa ska må dåligt. Speciellt idag när gemene man har internet att tillgå tycker man att det borde finnas massor att engagera sig i.

Jag var arbetslös i ett halvår. Inte fan satt jag och kände att jag inte utvecklades. Jag lärde mig att koda webbsidor (HTML och Java) och investerade mycket i min träning. Visst blev det knapert ibland med pengarna, men helt utan inkomst var jag inte då jag frilansade en del.

Sen ärligt talat, hur stor del av dagens arbeten är verkligen "utvecklande"? Jag har varit på en hel del arbetsplatser i mina dagar och på många av dem var det en monoton "drönar"-miljö.

Hur många jobb har ni sökt?
Skickar ni in seriösa ansökningar?
Har ni tackat nej till jobb som ni kunde få?

Det längsta jag varit arbetslös i mitt liv är en sommar då jag studerade och det tog 1-2 veckor innan jag fick ett sommarjobb fixat.

Har aldrig upplevt att det inte skulle finnas jobb om man bara är beredd på att ta vad som erbjuds och jobba hårt, och har faktiskt svårt att förstå fenomenet "långtidsarbetslös". Är det verkligen någon här som varit arbetslös en längre tid och seriöst sökt jobb?

Jag brukar arbeta lite på egen hand de dagar jag känner för det, annars går jag mest runt hemma och fixar småsaker.

Eh, nej det är inte roligt.

Det ligger väldigt mycket i det. De flesta företag jag arbetat på har varit befolkade av odugliga drönare. Det är så det funkar i Sverige på alla nivåer i de flesta företag. Och så dras man med i den usla drönarmentaliteten själv! Det är monotont, improduktivt och samtidigt stressigt och illa organiserat.

Om du upplever att det inte skulle finnas jobb till alla så bör du tycka att arbetslösheten skulle vara nästan noll också.. om alla tog dom jobb som erbjöds och inte var så kräsna.

Tycker du det också?

Det var en helt ärlig fråga. Uppenbarligen finns det ju en hel del här som glatt stoltserar med att dom är arbetslösa och inte har något intresse av att förändra sin situation heller.

Jag pratade också om långtidsarbetslöshet. Att man kan vara tillfälligt utan jobb är väl helt normalt, men att gå flera år utan jobb och säga sig söka allt som går att söka utan att få något nytt har jag lite svårt att köpa.

Jag hade aldrig tillåtits sitta hemma och mysa nu efter gymnasiet. Måste vara riktigt generösa föräldrar som låter en bo hemma utan att betala något :s

Jag är glad över att jag lyckades fixa jobb nu innan gymnasiet är över, det är ett jobb där man får gå upp riktigt tidigt så det var väl därför inte så många sökte dit

Du har aldrig funderar över att inte alla haft samma förutsättningar som du?

Precis. Alla har inte samma förutsättningar vare sig utbildningsmässigt, erfarenhetsmässigt eller medicinskt (fysiskt och psykiskt). Vi är inte maskiner och ingen av oss är perfekt.

Är det inte just då det är lätt att hamna utanför arbetsmarknaden: utbildning och erfarenheter blir gamla, större gap i CV och ens självkänsla har malts ner. Vissa kan "skärpa sig" medan andra åker runt som "tack, men nej tack! lämna dock gärna dina uppgifter så vi kan höra av till dig när helvetet frusit till is".


Majoriteten agerar väl hemhjälp, andra jobbar och betalar medan vissa kan helt enkelt inte få jobb. Är man inte beredd att hjälpa sina barn som inte kan försörja sig själva så kanske man borde ha tänkt ett par gånger innan man skaffade dem.

I dagens samhälle älskar alla sina barn och föräldrar... så länge man behöver endast ansvara för dem under jul och påsk.

Javisst, jag har dock på inga sätt några specialförutsättningar. Kommer från en högst normal familj i medelklassen, och de jobb jag har haft har inte varit via några kontakter utan sånt som jag själv fått jaga efter.

Kommit dit jag är i dagsläget genom att jobba hårt och målmedvetet.