Varför religion failar så hårt

Jag tror på en Gud som älskar alla människor. Det borde alla göra, man mår bra i själen och blir av med allt hat och all ilska. Gud ger mig tro och hopp om framtiden, vilket hjälper mig genom livet.

Men inser ni inte hur dumt det är med religion när det finns så många olika att "välja och vraka" mellan? Visserligen följer alla religioner en röd tråd, men det verkar inte folk förstå. Istället ska man följa sin egna religion till punkt och pricka, för de andra har ju fel. Alltså inser ni inte hur dumt det är? Vilken religion man tillhör handlar mest om vilken del av världen man föds i, inte om att vakna upp en dag och finna sanningen. Du kan vara bombsäker på att kristendomen är den enda sanningen, men det finns muslimer som är bombsäkra (no pun intended) på att islam är den enda sanningen. Den riktiga sanningen ska delas av alla, oavsett rastillhörighet. Jag påstår inte att Jesus och Mohammed var falska profeter, jag tror de bara ville sprida sanningen, men att det fick oanade konsekvenser. Deras budskap har tolkats fel och spridits vidare av idioter, precis som sanningshalten i en historia minskar och minskar då den sprids vidare av de som fått höra den.


Varför kan ni inte bara tro på Gud? Varför söker ni en identitet i er religion?

Så du tror på en gud, men inte religion?

Ja, varför är det så konstigt?

Skulle det vara konstigt menar du? Inte konstigare än att tro på frihet utan att vara medlem i ett liberalt parti.

Inget konstigt, skulle bara klargöra. Jag kan hålla med till viss del i ditt resonemang... antar att du ofta får liknande reaktioner som du ficka av mig :P

Varför skulle jag få det? Jag tror inte på gud. Förresten vilken reaktion fick jag av dig?

Kör på, jag antar att du inte tänker pracka på andra din Gud, och inte ge den guden en massa attribut som gör honom till någon som liknar den guden som de kristna eller muslimerna tror på.

Om din gud får dig att må bra, perfekt. Men låt den inte bli förstörd genom att ge honom massa attribut som är till för att förminska människor. Bibelns gud och Koranens Allah är ena jävla hämndlystna monster.

Låt din gud vara din grej. Det blir bäst så. Organiserad religion är ond!


PS: Så länge du inte försöker pracka på andra din gud, så är det OK. Jag kommer inte tro på honom, men det skiter väl du i, det är ju din gud!

Alla har ju en livssyn, en övertygelse. Finn ett sätt att uppskatta tillvaron som känns bra bara. Det gör alla.

Att tro på en Gud som älskar alla människor i sig kan man nog med gott samvete kalla för religion; ibland använder man termen "organiserad religion" för att skilja på den personliga religiösa tron som vissa exklusivt har och mellan mer organiserade uttryck för den tron. Att tro på "en Gud" med stort G som älskar alla är väl också en klassisk västerländsk, kristen gudsbild som nog kan te sig främmande för andra kulturer; att vilja trycka på den som "sanningen alla bör tro på oavsett ras".

Att söka identitet i religion är väl tämligen vanligt; du kanske söker din identitet på annat håll, varför du inte känner något större behov av att identifiera dig efter din religion. Men att identifiera sig genom sin religion är inte i sig något av ondo skulle jag vilja påstå.

Alla kan finna en tro.
Även dom som inte gör det idag.

Skulle man inte kunna skriva att manniskor helt enkelt bara har tolkat profeternas sanning alltfor bokstavligt istallet for att idiotforklara den kommande generationen som har fort vidare historierna och myterna? Vill inte andra din uppfattning utan vill bara fa lite mer forstand till dina argument.



Haller personligen med ambalamps till en viss niva, jag blundar for ex. bibeln sedan jag blev uppvaxt till att lasa min forsta 365-dagars bibel mer eller mindre sa snabbt jag larde mig lasa. Att kunna skriva om en sadan blodig bok till en barnbok gor bara saken varre. Vagrar se sanningen i ogonen att manniskor har mordat varandra for att senare bli prisade och uppdelade i daliga manniskor eller hjaltar beroende pa deras satt att do. Vet att det finns brodrarskap som forsoker lasa mellan raderna pa bibeln och att manga stora forskare pasta sig veta att bibeln gommer gomnda budskap m.m. dock, att endast dyrka en gud for att finna trost och samband gor gud till en unik motespunkt for sorjande eller gladjesprida manniskor. Religion i andra hand (som jag just nu drar valdigt parallella slutsattser for att endast vara bibeln som det sa klart inte ar) ar enligt mig nagot som bara namnsatter sa som ambalamps pastad avgjorde pa den geografiska spridningen utav mannskligheten.

Dock - soker man efter svar inom sig sjalv sa kan man finna flertal svar, jag blev uppvuxen och uppfostrad av en valdigt kristen familj i ett valdigt kristet land pa ett valdigt kristet satt. Daremot sa kan jag ifragasatta mig sjalv om jag inte ar mer hindu an kristen... eller om jag ar mer budist an kristen? Darav drar jag slutsattsen att geografi inte spelar nagon storre roll sa lange man verkligen vill soka sin identitet inom religion.


Jag kan personligen saga att jag vaknade upp en dag for att finna sanningen, en sanningen som jag inte annu funnit. Och darav styrker jag mitt ovanstande argument gallande geografisk placering.