Valborg, första gången på kola (lång läsning)

Inledning

När jag vaknade på morgonen den sista april så hade jag ingen aning om att jag skulle testa kokain senare på kvällen, inte heller att jag några dagar senare skulle registrera mig här på flashback för att kunna dela med mig av min upplevelse.

Jag har i hela mitt liv sett skeptiskt på droger bortsett från cannabis och alkohol som jag brukar inte allt för sällan. Jag har dock inga som helst fördomar gentemot dom som brukar övrig narkotika.

Jag ska beskriva hela min dag på ett så behagligt sätt som möjligt och jag hoppas att ni kommer att gilla min historia men jag måste varna er för en lång läsning, det hela gick lite
över styr och den blev bara längre och längre.

Hemma – cirka 16:00

Jag vaknar i min säng och känner mig trött, jag ligger kvar och blundar. Sträcker på mig. Sängen är varm och mysig och jag har ett massivt morgonstånd. Fan tänker jag, det kanske inte är så dumt att ha flickvän ändå. Kanske ska jag skaffa mig en. Jag drar ner täcket från ansiktet och blir direkt super flashad av solen som har lyckats finna en väg in i mitt rum.
Mitt stånd lägger sig och jag blir genast kissnödig, jag försöker hålla mig så länge jag kan men kapitulerar tillslut och reser mig ur sängen för att gå och slå en drill.

Jag hade somnat med en snus i munnen igen. Det är det värsta jag vet. Jag brukar ha något av en horribel morgonandedräkt i vanliga fall men nu var det något utav det extra ordinära,
nära på outhärdligt. Jag slår min drill inne på toaletten och sköljer ur munnen med vatten.
Tillbaka på mitt rum så sätter jag mig vid min dator, det är min eviga morgonrutin.
Jag slår upp winamp och sätter på låten New slang med The shins. Sjukt bra låt.

Jag surfar runt lite på nätet och gör strax därpå kaffe och frukost.

Av någon anledning så får jag en sorts tomhetskänsla, jag kan inte riktigt sätta ord på det men när jag sitter där framför datorskärmen så känns allt helt plötsligt bara jävligt trist.
Vad kan det bero på tänker jag. Jag rannsakar mig själv och finner snabbt svaret, klockan är redan över fyra på eftermiddagen och det är fredag och här sitter jag i kalsonger framför datorn utan planer. Fan, jag har blivit en benhög utan vänner.

Jag klickar upp min Utorrent och ser att en dokumentär jag började ladda hem kvällen innan är klar. Dokumentären heter Black tar heroin och handlar om ett par olika personer spridda över nationen USA. Samtliga karaktärer i dokumentären är beroende av heroin och den är väldigt gripande, om ni är intresserade av ämnet så rekommenderar jag den starkt.

Jag sparar den till ett senare tillfälle och bestämmer mig för att ringa en vän.
Den där känslan jag nämnde ligger tung över mitt huvud och jag måste göra något för att bli av med den tänker jag, jag måste ut och träffa någon eller sysselsätta mig med något.

Jag ringer Vrz. Det går några signaler, tillräckligt många för att jag ska förstå att han fortfarande är kvar på jobbet men det skiter jag i.



Svara nu.
Kom igen.


Vrz svarar och som jag misstänkte är han fullt upptagen med att spackla en vägg. Som sagt så ger jag blanka fan i det, jag behöver sällskap. Är uttråkad till max. Vi tuggar i telefonen ett tag och jag frågar vad han har för planer för kvällen och likt mig själv så har han inget speciellt på schemat. Perfekt. Jag föreslår att vi ska hooka senare och det tycker Vrz låter som en bra plan.
Kanske tända en gås och glo på film eller något liknande tänker jag.

Vi snackar en stund till och då lägger han bomben. VA?! Utbrister jag.
WTF är det valborg idag? Vad har hänt med mig, visst det är väl inte en sån big deal
med valborg men att inte ens vara medveten om att det är idag tänker jag, då är det illa.
Jag återhämtar mig dock ganska snabbt ifrån chocken och vi spekulerar i att gå på krogen.
Vi bestämmer inget för tillfället utan fastslår istället att vi ska höras när Vrz har slutat och kommit hem från jobbet. Vi lägger på.

Fan vad härligt tänker jag, det här är vad jag behöver. Förut så var det krök varje helg, fredag och lördag. Alltid fest någonstans och om man inte erbjöds fitta så fanns alltid möjligheten till lite old fashion jidder. Jag sätter på fire starter med The prodigy för att komma i rätt mode.
Det var för tidigt för det, jag fick ont i huvudet. Jag kollade på klockan och förstod att jag hade en timme eller två att döda innan Vrz skulle vara hemma så jag beslöt mig för att titta på dokumentären nu istället.

Helvete vad bra den var och satan vad nyfiken på heroin jag blev. Jag började ifrågasätta mig själv, varför har jag inte testat andra droger? Är jag rädd för att gå ner mig eller skulle det kännas som att jag svek mina föräldrar? Något åt det hållet tror jag att det är för jag har haft många tillfällen att testa det mesta men alltid bangat. Är det dags att ändra på det?
Att ta initiativ, tänkte jag. Vi får se, en dag i sänder.

Jag är fortfarande ensam hemma, jag kollar klockan och ser att farsan inte kommer hem på ett tag så jag går ut på balkongen för att tända en spliff. Det är nice, jag blir flummig på direkten.
När det är någon centimeter kvar på den lille jäveln så hör jag en duns inne från huset och jag sätter hjärtat i halsgropen, shit vad fan var det där tänker jag och fimpar. Är det farsan?
Det var det inte. Jag vet inte vad det var, förmodligen Polstergeisten som bor i mitt rum.

Jag är nu inne igen och jag söker frenetiskt igenom kylskåpet, det finns inget som tar mindre än tio minuter att tillaga så jag bestämmer mig för att skita i det hela men ser då en bag in box på en av bottenhyllorna. Nice tänker jag, skönt att vara lite lullig när det är dags för utgång.
Jag fyller upp ett vinglas till kanten, det blev lite för mycket så jag blev tvungen att tömma ur glaset en aning innan jag begav mig in på mitt rum igen.

Även fast jag tog en redig klunk ute i köket så lyckades jag spilla på vägen in. Fan, jag torkade upp det med min strumpa.
Who cares?






Immortal Technique – Dancing with the devil spelas ur mina högtalare och jag bläddrar lite i en tidning medan jag dricker rödvin, kollar klockan. Fan nu borde Vrz vara hemma tänker jag och känner myrkrypningar i benen. Gräset börjar avta och jag är rastlös. Jag går ut i köket och häller upp ännu ett glas, det är mitt fjärde och jag börjar känna mig ganska packad.
Det gick fort tänker jag, för fort? Jag borde ta det lite långsammare.

Tomhetskänslan från tidigare är som bortblåst och jag ser inte ett spår av den någonstans även fast jag letar efter den. Varför jag söker efter den vet jag inte, det är skönt att ha blivit av med den. Jag är förväntansfull och lite nervig inför kvällen, vad ska vi göra?

Jag är varm i kroppen och märker att jag ibland fnittrar åt saker jag säger högt för mig själv, jag drack nog lite för fort. Jag ställer ifrån mig glaset och bestämmer mig för att chilla med drickan och då ringer det på luren. Det är Vrz och han säger att han är hemma, jag säger att jag är full och hög. Vi bestämmer att vi ska ses ute för att sen gå på krogen. Äntligen.

Jag skiter, duschar, runkar, borstar tänderna och kör ett par boxningkombos i spegeln.
Jag är redo. Dags för utgång. Dags för fest.


Utgång – cirka 19:00

Utomhus blåser det kalla nordanvindar och det börjar bli mörkt, när snön försvinner och alla gångvägar är täckta av grus så får jag alltid en grov nostalgikänsla. Det känns bra men samtidigt sorgligt. “I wanna be forever young” Jag får minnesbilder från en tidig barndom, det är vår och pappa har precis hjälpt mig att ta ut cykeln från förrådet. Jag klämmer fast ett gammalt hockeykort på bakhjulet med hjälp av en klädnypa. Jag minns inte namnet på hockeyspelaren. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av sport. Jag tror nog att jag samlade på hockeybilder bara för att man skulle göra det, och vad har vi nittiotalister inte samlat på?

Jag går fort och bestämt och jag besitter en härlig känsla av välbefinnande.
Jag märker att jag har glömt min tändare hemma och jag upptäcker
samtidigt att mitt snus snart är slut. Helvete.

Jag går runt ett hörn och får syn på en jätte söt tjej, riktigt ögongodis.
Hon var uppklädd och såg ut att vänta på någon, säkert hennes pojkvän.
Hon har säkert en riktig stekare till kille tänker jag.
Någon som spelar i några ligor högre än mig själv.
Men vad vet jag egentligen, hon kanske står och fnaskar. Jag ser att hon röker och jag tar snabbt beslutet om att be om eld. Jag glider fram, självsäker och varm i bröstet av vinet.

Hej säger jag och ler och hon ler tillbaka, hon ser lycklig ut. Har du eld frågar jag och det hade hon, hon räcker mig en tändare. Det var en svart Zippo och den gav henne lite mer karaktär. Jag tänder min cigg och ger tillbaka Zippon och vi ser varandra i ögonen och båda två ler men sen kommer jag på att jag har tappat mina bollar någonstans för längesedan så jag tackar för elden och fortsätter mot min destination. Mot busshållplatsen för att möta Vrz.
Jag skulle ha frågat om hon hade sett ett par pungkulor ligga och skräpa någonstans.

Krogen – cirka 19:30

Jag öppnar dörren och vi kliver in. Det första jag reagerar på är att golvet är klibbigt.
Ölspill och annat snusk tänker jag, jag frågar Vrz om han ser ett ledigt bås någonstans.
Vi får syn på ett bås i slutändan av raden och vi rör oss mot det, det låter när jag går över golvet, det ”klibbar” och jag kan höra att Vrz går bakom mig, han klibbar också.

Vi slår oss ner, signalerar servitrisen, kollar in omgivningen.

Längst bak i ett mörkt hörn spelar några tjugoåringar på dom enarmade banditerna, ingen är uppe på dansgolvet. Nu när vi har slagit oss ner så är alla bås på krogen upptagna. Mycket folk och den lilla klicken under trettio består av mig, Vrz och banditerna.
Det är ganska lugnt, något fyllo som är någorlunda högljutt men det är så det ska vara.
Ölen kommer in, servitrisen är trevlig men hon ser ut som en man.
Jag undrade om det ofta förekom att kunder stöter på henne.
I don´t think so man …



Ölen var riktigt god, kall och framför allt relativt billig. Glasen kändes små men nu när jag tänker efter så var det nog helt vanliga 0, 5l glas. Det var skönt att komma in i värmen sa jag
och Vrz höll med. Vi började snacka om läget, vad vi har gjort under dagen och så vidare.
Den första ölen slank ner snabbt.

Samma procedur, jag signalerar servitrisen (som lika gärna skulle kunna vara servitör).

Andra rundan, jag är fortfarande svagt snurrig av rökat sen tidigare.
Det känns bra att ha stämt träff med Vrz tänker jag, det var länge sedan jag såg den jäveln och jag tyckte att det var på tiden att vi hookade. Jag berättar för Vrz att det var kul att se honom.

Vi maler på, snackar om det mesta men båda är ganska låga om man jämför med stämningen runt om oss som väldigt fort har eskalerat. Folk sjunger, spiller öl och sprit och jag hör ett glas krossas mot golvet en bit upp för raden. Jag har druckit ur halva min öl och ursäktar mig för att gå och pissa. Jag reser mig från båset, det klibbar under skorna när jag går mot toaletten.

En stor väggmålning går på min högra sida ända från början av väggen där vi sitter till slutet av väggen där toaletten ligger. Jag tittar på den medan jag går, inte så imponerad men den gav en fin stämning ändå. Jag ser dock det krossade glaset på golvet och hinner avvika innan jag trampar på det och framför allt innan jag hinner trampa en annan servitris, som håller på att plocka upp glaset, på handen.

Jag känner att jag är full nu, jag hade glömt bort att jag druckit vin innan och det räckte tydligen med ett glas öl för att få det att slå till lite mer. Innan jag öppnar dörren till toaletten tänker jag: Shit vad sjukt att staten förser oss med denna drog. Det är ju ett jävla råttgift!

Jag har begått så mycket snedsteg på fyllan, saker man ångrar eller skäms över men jag har många riktigt härliga minnen som är riktigt mysigt alkoholluddiga också.
Jag skulle nog kunna säga att vissa av mina bästa minnen är minnen jag har tack vare alkohol.
Love it

När jag öppnar dörren till toaletten så är det som att gå rakt in i en vägg som är gjord av
fryst urin, fy fan vad piss det luktade. Jag var inte beredd på det men jag förträngde lukten.
Måste man gå så måste man gå. Det står tre ”gubbar” inne på toaletten varav två står och urinerar och den tredje tvättar händerna. Jag ställer mig vid urinoaren och joinar de två urinerande gubbarna.

Jag vet inte riktigt hur men jag dras in i en konversation som jag inte minns innehållet av, det var konstigt att stå och konversera med dessa gubbar när jag hade kuken i handen men ändå så var det trevligt. Alla tre stod med snoppen ute och var i full fart med att prata i varandras munnar, den tredje gubben hade tvättat klart sina händer och avlägsnat sig.










Tillbaka till båset – Cirka 20:00

Jag var tillbaka till båset, Vrz hade druckit ur sin öl, Jag hade halva min kvar. Jag beställde in två nya och drack hastigt ur det resterande. Nu kände jag tydligt av alkoholruset. Jag var varm i ansiktet och i kroppen likaså. Jag hade börjat sluddra smått och ledde dom mesta av mina och Vrzs samtalsämnen. Mitt synfält var fortfarande stabilt. Jag var på topp.

Vi gick ut och rökte, det var trevligt och vi fick sällskap av en något underlig finsk man med ordet Amsterdam tatuerat på kuken. När den var slak stod det Amster, när den var
hård stod det Amsterdam. Vi rökte klart och gick in, något förundrade.

I båset fortsätter vi som vanligt, vi känner att stämningen är bra och både jag och Vrz har det riktigt trevligt. Mer öl beställs.

Nu har fyllgubbarna börjat märka av oss, antingen är det vi som har blivit mer högljudda eller dom som har blivit fullare. Det verkar som att dom dras mot vårat bås på jakt efter unga grabbstjärtar eller kanske bara trevligt sällskap. Om det var det sistnämnda dom sökte så fann dom det inte i vårat bås (och inte heller det förstnämnda kanske är värt att nämna) för vi var ganska så otrevliga. Vad fan vill dom oss tänkte vi, vi gav dom ordentligt med attityd.

Jag tänkte att om dom bara slår sig ner sådär så får dom skylla sig själva om vi jiddrar med dom, dom kan ju inte förvänta sig att vi vill prata med dom. Eller kan dom det?
Jag bestämde mig i alla fall för att fortsätta avvisa dom, om något skulle hända så skulle
dom få se tänkte jag. Det här är våran pub nu. Dom ska få se.

Gubbarna fattar vitsen ganska fort och lämnar oss ifred, det var bra för vi ville inte få dörrvakternas uppmärksamhet. Det hade vi inte fått men det var bara en tidsfråga tänkte jag.
Jag och Vrz började diskutera film och serier, vad är aktuellt och vad har vi nyligen sett.
Jag berättar om min dokumentär som jag tidigare sett.

Dokumentären fick oss att gå djupt in på droger. Vi diskuterade ivrigt vilka droger som finns där ute och vad jag skulle vilja testa mig på. Vrz är ganska erfaren och har testat mycket
till skillnad från mig. Han berättar om olika rus han har upplevt och så vidare.
Jag lyssnar intensivt. Allt låter otroligt intressant och jag berättar om insikten jag fick tidigare.

Nu är det fan dags säger jag, jag vill testa mig fram. Jag vill börja experimentera med droger!
Vurz skrattar och är förvånad. Vadan detta?

Jag berättar att jag har ett sorts sug, jag vill kliva över tröskeln.
Jag vill kliva över tröskeln ikväll.

Vrz kommer med förslaget. En briljant idé i mina öron, fy fan vad jag gillade honom just nu.
Jag mådde så jävla bra, jag kände mig som en ny människa men jag hade ingen aning om att det kunde bli så mycket bättre.

Vrz hade föreslagit att vi skulle köpa kokain.

Mötet – cirka 22:00

Den bestämda mötesplatsen var en parkering i närheten, jag och Vrz gick i ett högt tempo. Gruset krasade under våra fötter och det var svart som natten ute. Gatlyktor gav ljus åt vägen som vi gick på, vägen som ledde till parkeringen. Jag var nervös nu, nervös fast bestämd.
Jag var också lycklig. Lycklig för att jag tog tag i mitt case, nu tar jag klivet över tröskeln utan att ens se mig om. Jag vill inte se mig om när jag väl har passerat den jävla tröskeln sa jag till mig själv. Nu är det dags.

Vi är fulla och vi skämtar och vi skrattar, vi går på vägar som slingrar sig mellan trapphusen.
Jag ser två mörka gestalter längre fram, skymda av skuggor kastade av containrar som står tungt i bakgrunden. Det där är han säger Vrz, jag vet dock inte vem den andra killen är
lägger han till. Jag bryr mig inte, tänker inte på det över huvudtaget. Vi går mot dom.

Tjena säger kranen, hej säger vi. Vi skakar hand och byter några ord. Vrz fick varorna via handskakningen. Den andra personen var kranens kompis, han hade likadant namn som mig så han måste ha varit en skön lirare. Vi tackar och bockar och kranens kompis önskar oss en fortsatt trevlig helg. Skön snubbe, jag visste det.
Vi går åt våra enskilda håll, jag ser mig inte om.

Nu ligger det ett litet kuvert omsorgsfullt nerstoppat i Vurz ena jackficka. Ett litet kuvert med ett gram kokain inne i sig. Vi går men vi vet inte vart vi ska, vi låter asfalten leda vägen.
Vi bestämmer oss för att ta oss ifrån betongdjungeln, bort från alla snutar och kickersgäng.
Vi båda vet att det ligger en skola en bit bort, det är en ganska lång bit men det får bli våran destination. Jag trampar snett och är nära på att ramla. Fyllan gör sig påmind.

Vi går och vi går. Vi vet att promenaden kommer att ta ungefär en kvart. Men det är mer än okej för mig, jag har ingen tid att passa. Dessutom så är detta ett utmärkt tillfälle att fråga ut Vrz om vad jag har framför mig, vad ska jag förvänta mig? Jag ställer mina frågor, en efter en och Vrz svarar på varenda en med ett visst självförtroende i rösten. Det känns tryggt, kanon.

Vi genar genom ett bostadsområde och kan nu skymta skolan lite längre fram. Det är en stor jävla skola med en enorm skolgård. Var ska vi slå oss ned? Frågar Vrz. Det vet jag inte, det har jag inte tänkt på men det kan inte vara så svårt att hitta en bra plats här säger jag.
Som gamla inbitna flummare så är vi båda två experter på att upptäcka nya softa ställen att chilla på, det ska inte vara en konst tänker jag.

Vi glider ner på skolgården och märker till en början inte att en hel flock med nattvandrare står en bit bort och iakttar oss, vi är så ivriga och inne i vårat egna just nu. Vi går från bänk till bänk men alla bänkar är blöta, vad ska vi ta oss till? Vi springer runt som yra höns för att hitta ett bra ställe att slå oss ned på och då ser vi dom, helvete säger vi i munnen på varandra.
Vad ska vi göra nu? Dom kommer inte att gå härifrån förens vi har avlägsnat oss. Fan.

Jag kommer på en plan. Vi går fram till dom stackars oroliga föräldrarna och frågar om dom har sett min lillebror, det har dom såklart inte men dom vill gärna veta varför jag är här ute och letar efter honom. Jag berättar att jag misstänker att något dåligt är i görningen och att det är en fest i närheten, om jag får tag på honom blir det marsch pannkaka hem intygar jag.
Jag skickar dom helt enkelt på villospår och dom köper det med hull och hår.

Pablo Escobar – cirka 22:30

Med nattvandrarna ute ur bilden så kan vi slappna av. Skönt att vi slapp leta upp en ny plats tyckte vi båda två. Vi hittar ett bra ställe, det är en slags trappuppgång till en idrottslokal.
Perfekt. Vi sätter oss på ett av trappstegen, vi har tak över huvudet och på väggen till idrottslokalen sitter det en flimrande grön lampa som skapar en mer dramatisk stämning.

Vrz öppnar jackfickan och tar ut det lilla kuvertet, han beklagar sig över att vi inte har någon skön yta att dra kolan på. Vi brainstormar lite. Ditt pass! Utbrister Vrz, langa ditt pass!
Jag tar fram mitt pass, jag offrar det. Det får vara våran tillfälliga plattform för knarket vi är på väg att berusa oss med. Jag är ivrig att få testa. Det är så nära nu.

Vrz spär ut lite av kokainet på passet och ber mig att ta fram en hundralapp ur plånboken.
Han hackar lite i kolan med ett kreditkort och formar tre linor, dom är ganska små.
Safety first instämmer jag. Jag rullar ihop hundralappen till ett rör, jag känner mig som en oskuld och är rädd för att inte kunna prestera. Jag är så färsk men ack så ivrig.

Okej säger Vrz, nu är det klart. Jag sträcker över hundralappen. Synd att du inte hade en röding sa Vrz. Aa, livet suger ibland svarade jag. Vrz säger att det är bättre om jag drar halva linan i en näsborre och resten av linan i den andra för att slippa bli snorig och täppt på bara en näsborre. Jag undrar vad det spelar för roll? Är det inte skönare att kunna andas normalt ur i alla fall en av dom? Men jag tänker ändå göra som han säger, han vet nog tänker jag.

Vrz går på plankan först, han lyfter upp passet ganska nära ansiktet och sätter hundralappen till näsan och drar upp halva linan i den ena borren och resten i den andra. Han såg van ut.
Han tittar upp på mig samtidigt som han sträcker över passet och hundralappen, han har ett stort leende på läpparna och säger. Här, din tur. Jag tar emot grejerna.

Jag gör som jag såg Vrz göra, jag för passet upp till ansiktet och sätter hundralappen på plats.
Jag öppnar munnen och är på väg att fråga Vrz något och det är ruggigt nära att jag råkar blåsa bort kokainet från passet. Var försiktig för fan säger Vrz, jag sänker ner passet och skrattar lite. Vi konstaterar att det var nära. Samma procedur, röret i näsan och passet redo.

Jag drar ivrigt i mig halva linan i min vänstra näsborre men inte för hårt, tillräckligt för att få i mig men jag vill att det ska fastna på näsväggarna. Jag byter snabbt till den högra näsborren.
Samma sak där. Innan jag för ut hundralappen från näsborren så tänker jag:
Där fick du tröskel, jag ser mig inte om.

Jag håller fortfarande passet i ena handen och hundralappen i den andra, det ligger en lina kvar på passet. Jag lutar huvudet bakåt och får ur mig ett långt ”fuuuuck” och tittar sen på Vrz och jag säger: Nu har jag snortat kokain Vrz, jag känner mig som Pablo Escobar!
Vi båda skrattar och delar på den linan som ligger kvar på passet. Jag älskar det.
Det här är ett steg i rätt riktning tänker jag.

Kokainet är min älskling – cirka 22:40

Det tog inte lång tid för kolan att kicka in, jag fick en sorts svag strålande känsla från mina handleder och ut i fingertopparna som pulserade periodvis. Min kropp blev varmare och sinnen jag innan tycktes ha förlorat på grund av alkoholen kom nu tillbaka.
Allt blev liksom razor sharp, jag hade insikt i allt och det mesta var bara underbart.
Jag och Vrz tvättade av mitt pass genom att slicka på fingrarna och ”fiskade” upp det resterande dammet som låg kvar för att sedan gnugga det mot våra tandkött.

Mitt tandkött försvann, jag fick känslan av att det domnade likt en fot som somnar och det spred sig strax vidare och ut i ansiktsregionen. Jag visste att jag hade haft den här smaken i munnen förut men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var, den var så bekant.
Det tog inte lång tid innan jag kom på varifrån jag kände igen smaken.

För något år sedan så var jag tvungen att borra i en hörntand, först ville jag göra det utan bedövning för att jag var rädd för sprutan dom ville injicera i mitt tandkött.
Tandläkaren avrådde mig ifrån att gå igenom borrningen utan bedövning men jag insisterade.
Halvvägs in i min emalj så fick jag panik, in med lite bedövning nu! Beordrade jag honom.
Smaken av kokain är exakt samma smak man har efter en bedövning hos tandläkaren.
Undra om det finns ett sammanhang?

Jag och Vrz satt där under taket på trappuppgången till idrottslokalen och var ashöga.
Vi pratade mest om ruset och hur det kändes, så fort jag fick en ny tanke eller en känsla så beskrev jag den/det ivrigt för Vrz. Jag var frälst. Vi pratade om mer droger.

Efter något som kändes som tio sekunder så började vi prata om att röra oss närmare våra egna hemtrakter, dra oss tillbaka lite. Vi kunde inte bestämma om vi skulle åka buss eller promenera. Jag kände att jag hade hela världen framför mig, jag kunde göra vad jag ville.
Jag ville ha så mycket intryck som möjligt, jag ville uppleva saker och se mig omkring.
Självklart så skulle vi promenera.

Vi började gå men blev något fördröjda av ett stort dilemma, vägen delade på sig.
Jag pekade mot vägen som ledde åt höger och sa: Kom här, den här leder hem.
Nej sa Vrz vi tar vänster den leder också hem och är mer avskild.
Okej sa jag och kunde inte greppa var vägen som gick åt höger slutade, jag fick en jätte konstig känsla av att vi skulle ha gått den vägen men nu var det ingen idé för vi hade redan tagit vägen som gick åt vänster. Jag kom på mig själv med att jag egentligen inte brydde mig om vilken väg vi tog, jag mådde så jävla bra så varför ens bry sig?

Jag var i extas. Jag tittade på Vrz och tänkte att fan vad jag älskar honom och han älskar mig.
Det var som att vi var bröder som hade blivit separerade ifrån varandra men nu hade hittat tillbaks till varandra och vi hade så mycket att prata om och diskutera och vi kunde lära oss så mycket ifrån varandra. Vi slutade inte prata för en sekund.

I LOVE YOU MAN!
I LOVE YOU COKE!

Hejdå fyllan – (absolut ingen tidsuppfattning)

Vi visste inte vart vi var på väg, vi bara promenerade mot mer bekanta trakter helt enkelt.
Vi visste dock att vi var tvungna att hålla utkik efter något bra spot att dra en näsa till på.
Nu började det likna något, jag kände igen mig och Vrz med, här har vi gått i skolan förut.
Vi snackar lite skit och jag märker att jag inte är full längre, mina rörelser är beräknade och kontrollerade, jag känner att hela jag utstrålar sexighet. Jag går spikrakt.

Vrz tänder en cigg och bjuder mig på en också, mina var slut sen tidigare.
Fy fan vilken skön känsla! Jag älskar att röka. Det var så skönt och gott, jag lekte med röken i munnen och det kändes svalkande och det kittlades när jag drog ner den i halsen. Jag kände mig så jävla cool, jag hetsrökte och bad om en ny cigg direkt efter att jag rökt upp min första.
Jag kände mig som en tjejmagnet från en gammal höjdarrulle.
Jag var James fucking Bond with license to kill. 007 var mitt personnummer.

Jag önskade så hårt att den där tjejen från tidigare skulle komma förbi nu, om hon bara visade sig så skulle jag gå fram och svepa henne med storm. Jag skulle vara den manligaste mannen hon någonsin stött på och jag skulle ge henne det bästa sexet hon någonsin varit med om.
Oh my fucking god om hon bara ville dyka upp nu.

Min telefon ringer, det är en vän som undrar vad som händer. Jag berättar att jag är ute och går men jag vill undvika att ge honom ledtrådar, jag vill inte att han ska förstå att något skumt är i görningen. Jag vet inte varför, vännen är en bra vän som jag umgås med ofta och gillar väldigt mycket. Vi kan kalla honom för C.

C förstår fort att något inte är som det brukar, jag antar att man kan kalla det
för knarkintuition.Vi lägger på och jag minns knappt vad vi har pratat om, jag berättar för Vrz vem det var och vi diskuterar om vi ska träffa dom. C var med en annan nära vän hemma hos en kille i närheten och softade.

Det dröjer inte länge förens C och våran andra vän vid namn M ringer upp igen.

Nu förstår jag att det inte finns någon anledning att dölja vad vi håller på med, vi bestämmer en mötesplats som ligger ungefär precis i mitten av var jag och Vrz befinner oss och var M och C befinner sig. Jag känner mig ivrig att få berätta för dom. Underbart tänker jag.

Orden perfektion och lycka, självsäkerhet och gudomlighet är orden som definierar mig nu.
Jag är kung över Vrz och över marken vi går på, jag är kung över dig och över mig själv.
Jag är kung.

Jag ock Vrz börjar gå mot den bestämda mötesplatsen, det känns bra att ha ett mål.
När vi är framme så hittar vi en plats nästan identisk till det första stället vi satt på.
Vi är framme före C och M och slår oss ned på platsen och drar en näsa där. Vi gör likadant som innan, kolan delas upp på passet och samma hundring används. Eufori kickar in direkt.
Jag är den vassaste kniven i lådan.
Razor sharp.




The reunion


Min mun går oavbrutet, jag undrar nu i efterhand hur uppenbart det var att jag hade tagit något. På röka så kan man ju dölja sitt rus relativt bra men det här var något annat.
Jag tror att man märkte. Jag undrade om C och M skulle märka.

Mina fingertoppar pulserade svagt och delar av mitt ansikte hade somnat likaså min gom och mitt tandkött. Jag hade en sån bestämdhet i allt jag gjorde, en självsäkerhet i saker och sammanhang jag tidigare inte ens skulle tänka på. Jag kommer ihåg att jag tänkte att ett kolarus lite då och då säkerligen kan förstärka en persons sociala kompetens.

Långt bort så kunde jag och Vrz höra något, det lät som skrik från ett slagsmål. Vad fan?
Det kom närmare och ibland var ljuden riktigt obehagliga, bedövande. Vad är det för något?
Nu var dessa skrikande varelser riktigt nära, det lät som att dom kunde komma runt hörnet när som helst. Kommer dom komma runt hörnet nu? Frågade jag och Vrz varandra.
Det gjorde dom.

M och C kom runt hörnet i en väldans fart och med en bra hög volym på rösterna. Killen dom hade varit hemma hos, som också är en bra vän, hade tydligen haft lite chillkrök hemma hos sig då han nyligen fixat en egen lya. C och M var helt klart ganska packade, det märkte jag fort. C var dock lite mer laid back än vad M var som verkade ha dragit några linor
han själv. Nu när jag och Vrz förstod att det var C och M så började vi också skrika.

Vi skrek bara trams åt varandra medan C och M gick över skolgården för att komma fram till oss, Vrz skrek på olika babyspråk och jag kommer inte ihåg vad jag skrek men jag hoppas att det var kul. M och C lät bara som mongon och dom skrek för fulla halsar på språk jag inte visste att dom pratade. Det var minst sagt bisarrt.

Jag tror att man på något sätt kan jämföra hela denna händelse med dom där djungeltrummorna som Fantomens infödingar spelar på.

M och C springer upp för trappan som vi sitter på, det är skit kul att se dom.
Vi hälsar och skrattar och M är uppspelt som en kåt get fast utan anledning.
Han är bara full och glad, C med. Vi sitter där i trappan ett tag och pratar om hur det var på chillkröket och så vidare. Jag tycker att det är otroligt intressant att lyssna på C och M och vill bara veta mer och mer ju mer dom berättar.

Det kändes så bra med alla brorsor runt omkring mig, jag älskade det.
Tidigare när jag gick med Vrz så kände jag en sån jävla connection och jag satt nu euforisk och hoppades på att jag skulle få samma känsla med dessa två fyllhuvuden.
Dom hade ännu inte räknat ut att vi hade dragit kokain.

Vi satt kvar ett tag och snackade skit.






Vi berättar för C och M vad vi hade gjort under kvällen, det var ju ändå valborg så dom förväntade sig att vi skulle ha gjort något speciellt. Vi berättade om krogen och om finnen med Amsterdamkuken och så vidare men vi utelämnade kokainet. Vi sparar den, tänkte vi.

Vi beslöt oss för att gå hem till M som var ensam hemma, han är ofta ensam hemma.
Hans mamma reser mycket men han får aldrig följa med, jag tycker synd om honom som inte får följa med utomlands men han säger att han hällre är ensam hemma.
Jag förstår hans resonemang.

Vi började knata.

Än så länge så kände jag ingen riktig connection med C eller med M, det var skit kul att vara med dom men det kändes som att jag och Vrz låg på ett plan högre än dom, dom hade ju inte varit med från början tänkte jag.

Jag frågade M om Tramadol som jag själv är ganska nyfiken på, jag frågade hur bra det kändes och hur många gånger han har tagit det och om han kunde styra några kapslar åt mig.
Vi pratade om Tramadol nästan hela vägen hem till M och det är verkligen en drog jag ska prova. Jag ser fram emot det. M kunde dock inte styra det, synd tänkte jag.

M bodde väldigt nära och det tog oss kanske tre minuter att gå hem till honom. Det kändes som att det tog tre sekunder och jag undrade om vi hade lyckats resa i tid och rum. Det hade vi inte. Synd tänkte då också. Ms hus är nice, vi sjönk ner i soffan allihop och vi berättade om våra respektive kvällar. Vrz la upp lite kola på ett skivomslag och vi drog i oss det och bjöd M på lite också. Nu började jag känna mig riktigt mysig i deras sällskap och vi hade riktigt kul.

Allt kändes så jävla schysst bara, soffan var som gjord åt mig och specialdesignad för att uppfylla alla mina önskemål och mina tre kompisar älskade mig. M rullade upp en spliff och vi gick ut på altanen och tände den lilla rackaren och vi alla blev ordentligt flummiga.
Super kul!

Vi satt där alla grabbar och bara njöt, vi hade glidit in igen och skön rytmisk hiphop kom ur högtalarna. Vi snackade så jävla mycket skit men tillslut började tempot sakta att gå neråt.
Vrz somnade först, han låg till vänster om mig och han slocknade där på fläcken. M höll igång ett tag till men tillslut gav han upp och gled upp till sitt rum, jag och C satt kvar och hade det så jävla bra i vardagsrummet. Vi snackade om saker som jag inte ens begrep mig på och jag förstod halvt som halvt vad jag själv sa och hade ännu svårare att uppfatta exakt vad C menade med det han sa. Det var skit roligt. Tillslut somnade jag också, jag vet inte vem som somnade först av mig och C men jag vet att det tog ett bra tag för mig att somna i alla fall. Klockan var nog runt sex på morgonen för solen hade gått upp ute och fåglar kvittrade.

Slutord

Det var sjuukt värt att testa och jag kan säga att jag har tagit kola igen efter denna gång. Det enda som sög riktigt hårt var att jag mådde så jävla dåligt dagen efter, det var helt sjukt men jag skyller mer på fyllan än på pulvret. Ni som inte har testat jag har bara en sak att säga, gör det för fan. Nu. Rapporten kanske inte är den bästa men det är min första och jag skiter faktiskt i om den suger eller inte, läs bara och håll käften. Jag ska tillägga att det var ett helvete att sätta ihop den här skiten här, det blev en väldans mycket klistrande och klippande men jag tror att jag lyckades kirra biffen. Orkar inte läsa igenom den nu för att dubbelkolla så om det helt plötsligt blir väldigt osammanhängande har jag inte en psykos utan jag orkade bara inte kolla om allt stämde.

Peace flashback.

Good for you, son! Skön läsning också.

Ok, hyffsat välskrivet men snälla försök att korta ner. Så mycket onödig text, man vill höra om själva upplevelsen inte om allt blajj...

5/5

Håller inte alls med. Jag gillade att läsa om allt runtomkring, det gav ett mycket bättre helhetsintryck, och det kändes som att man känner TS och sitter bredvid honom när han nästan råkar blåsa iväg pulvret när han ska ställa en fråga. Riktigt bra skrivet, även om rapporten i sig är något annorlunda från de flesta som endast beskriver ruset. 5/5

Ps. Älskade "007 är mitt personnummer."

Känns som att du försummar en skrivtalang med droger...
Välskrivet och bra, kanske lite väl långt.

Fyra och en halv toasters.