2010-05-29, 15:45
#1
Hej
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men jag skriver såsom det kommer, hoppas att någon förstår.
Igår så skulle jag och 2 polare trippa hemma hos en av dem, vi beger oss till en av mina kamraters hus.
Hans föräldrar är borta och ska inte komma hem förens ~00.
Jag delar upp innehåller i 4-ho-met påsen på 100mg i 3 lika stora högar (typ)
Den ungefärliga dosen vi alla tog tordes då vara runt 33mg.
Vi snortade den 19:45, och kvällen var därmed påbörjad.
Jag, började må lite kasst ganska snabbt, det blev väldigt intensivt väldigt snabbt så jag satt ner och hade ett litet mind-battle för att kunna klara den äckliga smaken i svalget av 4-ho-metet.
Jag piggnar till och det gör mina 2 kamrater också, som vi kan kalla Tomas och Bengt.
Jag känner båda ganska bra. Tomas är en gammal barndomsvän till mig, och vi har trippat förut.
Bengt är en lite mer ny kompis till mig, har dock också trippat med honom ett antal gånger, och alla gånger har varit väldigt roliga och givande.
Vi bestämmer oss i alla fall för att flytta ut på altanen, så jag drar med min stereo jag hade tagit med mig, och börjar spela lite musik ifrån avatar, och vi alla känner att det här kommer att bli väldigt roligt.
Tiden flöt i alla fall iväg väldigt snabbt, och det mesta är såhär i efterhand en dimma för mig, jag minns inte riktigt vad vi gjorde men vi poppade lite popcorn och rökte lite cigaretter.
Runt 22:40 känner vi att vi är på nedgången, och bestämmer oss för att bonga lite hasch. Jag meckar bongen och drar en liten hit och passar den sedan till Bengt, som drar en ganska stor hit, och han passar den sedan till Tomas, som klagade på att han inte fick så mycket kvar i bongen.
Detta upprepar sig några gånger, sedan känner jag inte att jag är sugen på mer hasch, utan bara sätter mig och insuper stunden.
Jag ser att Bengt börjar bli svettig, och han verkar lite yr, jag frågar hur det är med honom, han säger att han måste vila lite men att allt är under kontroll.
Bengt vilar i några minuter, sedan bestämmer han sig för att hämta sin rulltobak för att rulla några ciggaretter, jag tänker att det klarar han nog utan problem.
Han går in medans jag sitter ute och väntar.
Jag väntar och väntar en ganska lång stund, men han kommer inte tillbaka.
Jag går in i huset och hittar Bengt i sin säng på nedervåningen, hans rum är helt släckt och det känns ganska läskigt.
Jag frågar hur han mår men får inget riktigt svar, bara en skarp tillsägelse om att vara HELT tyst och absolut inte tända lyset. Det är nu ganska tydligt att Bengt inte mår bra.
Jag frågar Bengt om han vill ha lite vatten, han säger att det skulle han vilja ha.
Påvägen ut till badrummet säger Bengt att han inte vill att jag ska gå ifrån rummet, och lämna honom.
Jag säger att jag måste göra det för att hämta vatten, så jag gör det. Jag sätter på vattenkranen och Bengt skriker till att stänga av den. Han klarar inte av ljudet.
Jag ropar åt Tomas att städa rent där uppe och ta undan allt för snart kommer ju Bengts föräldrar hem!
Tomas kommer efter en liten stund ner till rummet, och sätter sig i en fotölj tillsammans med mig och väntar på att Bengt ska kvickna till.
Vi säger inte så mycket till varandra, eftersom vi fattar vad som håller på att hända.
Hela tiden sa Bengt saker såsom "Tack, rör inte musen tack", "Gör absolut inga ljud tack" helt maniskt, han var absolut inte den sköna Bengt jag känner han som.
Jag och min polare var på nergången, medans Bengt fortfarande trippade, fast på ett väldigt läskigt sett.
Han kvicknar till lite efter en stund men är fortfarande inte sig själv, han börjar fråga oss "Du har ingen benzo på dig va?", "Du känner ingen som har benzo?" på ett läskigt sett, han fattar själv att något i hans hjärna har gått fel.
I alla fall så sitter jag och min kamrat Tomas med mig i rummet, Bengt ligger i sängen i det här helt kolsvarta rummet, Bengt säger saker som varken jag eller Thomas förstår vad han menar.
Efter ett tag börjar Bengt helt frenetiskt gnugga sig i ögonen, vilket var mycket läskigt.
Han höll typ upp sina ögonlock och gnuggade liksom INNE I ögat, jag såg inte riktigt eftersom det var så mörkt i rummet, i vilket fall som helst så var det mycket obehagligt och skrämmande. Jag blev riktigt rädd men vågade inte säga något. Dessutom kom Bengts föräldrar hem och höll på med massa saker precis utanför hans rum, de kom dessutom in i rummet men jag lyckades säga att Bengt var trött och hade gått och lagt sig.
Jag övervägde att ringa ambulansen och be dom ta in honom men tänkte att det skulle bli för mycket komplikationer.
Bengt kvicknar till lite och börjar själv prata om att kontanta larmcentralen så han kan få benzo, han vill bara sova.
Klockan närmar sig 01:35, då min och Thomas sista buss hem går, så vi överväger om Bengt kommer att klara det här, vi kommer fram till att vi har ingen benzo, och han vill inte dricka någon alkohol för att ta ner ruset. Det enda som finns att göra är att försöka härda ut.
Jag vet inte om det såhär i efterhand var bra att lämna honom. Men vi blev tvungna då min far hade ringt ett antal gånger och verkade mycket arg / orolig, dessutom vad ju vi på AT, och kanske inte tänkte helt klart.
Jag känner mig jävligt spucken emotionellt, såhär i efterhand vet jag faktiskt inte hur jag lyckades hålla mig någosådär resonelig.
Detta är dagen efter, och jag har inte hört av Bengt sen igår. Jag vet inte vad som har hänt, vad tror ni?
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men jag skriver såsom det kommer, hoppas att någon förstår.
Igår så skulle jag och 2 polare trippa hemma hos en av dem, vi beger oss till en av mina kamraters hus.
Hans föräldrar är borta och ska inte komma hem förens ~00.
Jag delar upp innehåller i 4-ho-met påsen på 100mg i 3 lika stora högar (typ)
Den ungefärliga dosen vi alla tog tordes då vara runt 33mg.
Vi snortade den 19:45, och kvällen var därmed påbörjad.
Jag, började må lite kasst ganska snabbt, det blev väldigt intensivt väldigt snabbt så jag satt ner och hade ett litet mind-battle för att kunna klara den äckliga smaken i svalget av 4-ho-metet.
Jag piggnar till och det gör mina 2 kamrater också, som vi kan kalla Tomas och Bengt.
Jag känner båda ganska bra. Tomas är en gammal barndomsvän till mig, och vi har trippat förut.
Bengt är en lite mer ny kompis till mig, har dock också trippat med honom ett antal gånger, och alla gånger har varit väldigt roliga och givande.
Vi bestämmer oss i alla fall för att flytta ut på altanen, så jag drar med min stereo jag hade tagit med mig, och börjar spela lite musik ifrån avatar, och vi alla känner att det här kommer att bli väldigt roligt.
Tiden flöt i alla fall iväg väldigt snabbt, och det mesta är såhär i efterhand en dimma för mig, jag minns inte riktigt vad vi gjorde men vi poppade lite popcorn och rökte lite cigaretter.
Runt 22:40 känner vi att vi är på nedgången, och bestämmer oss för att bonga lite hasch. Jag meckar bongen och drar en liten hit och passar den sedan till Bengt, som drar en ganska stor hit, och han passar den sedan till Tomas, som klagade på att han inte fick så mycket kvar i bongen.
Detta upprepar sig några gånger, sedan känner jag inte att jag är sugen på mer hasch, utan bara sätter mig och insuper stunden.
Jag ser att Bengt börjar bli svettig, och han verkar lite yr, jag frågar hur det är med honom, han säger att han måste vila lite men att allt är under kontroll.
Bengt vilar i några minuter, sedan bestämmer han sig för att hämta sin rulltobak för att rulla några ciggaretter, jag tänker att det klarar han nog utan problem.
Han går in medans jag sitter ute och väntar.
Jag väntar och väntar en ganska lång stund, men han kommer inte tillbaka.
Jag går in i huset och hittar Bengt i sin säng på nedervåningen, hans rum är helt släckt och det känns ganska läskigt.
Jag frågar hur han mår men får inget riktigt svar, bara en skarp tillsägelse om att vara HELT tyst och absolut inte tända lyset. Det är nu ganska tydligt att Bengt inte mår bra.
Jag frågar Bengt om han vill ha lite vatten, han säger att det skulle han vilja ha.
Påvägen ut till badrummet säger Bengt att han inte vill att jag ska gå ifrån rummet, och lämna honom.
Jag säger att jag måste göra det för att hämta vatten, så jag gör det. Jag sätter på vattenkranen och Bengt skriker till att stänga av den. Han klarar inte av ljudet.
Jag ropar åt Tomas att städa rent där uppe och ta undan allt för snart kommer ju Bengts föräldrar hem!
Tomas kommer efter en liten stund ner till rummet, och sätter sig i en fotölj tillsammans med mig och väntar på att Bengt ska kvickna till.
Vi säger inte så mycket till varandra, eftersom vi fattar vad som håller på att hända.
Hela tiden sa Bengt saker såsom "Tack, rör inte musen tack", "Gör absolut inga ljud tack" helt maniskt, han var absolut inte den sköna Bengt jag känner han som.
Jag och min polare var på nergången, medans Bengt fortfarande trippade, fast på ett väldigt läskigt sett.
Han kvicknar till lite efter en stund men är fortfarande inte sig själv, han börjar fråga oss "Du har ingen benzo på dig va?", "Du känner ingen som har benzo?" på ett läskigt sett, han fattar själv att något i hans hjärna har gått fel.
I alla fall så sitter jag och min kamrat Tomas med mig i rummet, Bengt ligger i sängen i det här helt kolsvarta rummet, Bengt säger saker som varken jag eller Thomas förstår vad han menar.
Efter ett tag börjar Bengt helt frenetiskt gnugga sig i ögonen, vilket var mycket läskigt.
Han höll typ upp sina ögonlock och gnuggade liksom INNE I ögat, jag såg inte riktigt eftersom det var så mörkt i rummet, i vilket fall som helst så var det mycket obehagligt och skrämmande. Jag blev riktigt rädd men vågade inte säga något. Dessutom kom Bengts föräldrar hem och höll på med massa saker precis utanför hans rum, de kom dessutom in i rummet men jag lyckades säga att Bengt var trött och hade gått och lagt sig.
Jag övervägde att ringa ambulansen och be dom ta in honom men tänkte att det skulle bli för mycket komplikationer.
Bengt kvicknar till lite och börjar själv prata om att kontanta larmcentralen så han kan få benzo, han vill bara sova.
Klockan närmar sig 01:35, då min och Thomas sista buss hem går, så vi överväger om Bengt kommer att klara det här, vi kommer fram till att vi har ingen benzo, och han vill inte dricka någon alkohol för att ta ner ruset. Det enda som finns att göra är att försöka härda ut.
Jag vet inte om det såhär i efterhand var bra att lämna honom. Men vi blev tvungna då min far hade ringt ett antal gånger och verkade mycket arg / orolig, dessutom vad ju vi på AT, och kanske inte tänkte helt klart.
Jag känner mig jävligt spucken emotionellt, såhär i efterhand vet jag faktiskt inte hur jag lyckades hålla mig någosådär resonelig.
Detta är dagen efter, och jag har inte hört av Bengt sen igår. Jag vet inte vad som har hänt, vad tror ni?
