Svårt att förstå Danska

Lustigt att det är stockholmare som får utstå spott och spe. Jag skulle vilja påstå att den genomsnittlige dalmasen inte är särskilt mycket bättre på danska än stockholmaren, eller kirunabon för den delen.

Det skulle ju vara intressant att höra motiveringen till varför det skulle vara underligt att folk som bor i ett område där kontakt med Danmark och danskarna sker på en långt högre nivå än i andra områden skulle vara bättre på att förstå danska.

Själv talar jag engelska med majoriteten av mina danska vänner av den enda anledningen att jag är fullständigt ointresserad av danska, dessutom flyter diskussionerna på bra mycket bättre.

Som en parantes har jag varit tvungen att tala engelska med en skåning som hade så jävla grötig dialekt att jag inte hörde en bokstav av vad han sa... Han blev skitförbannad.

Jag har inga större problem att förstå danska, däremot upplever jag att danskarna har skitsvårt att förstå svenska (eller så vill de inte förstå. Vårt kära broderfolk visar ibland en herrefolksmentalitet som kan kännas rätt främmande). En del danskar jag pratat med säger att de tycker det är lättare att förstå folk från Stockholm/Mellansverige än skåningar.

Ska villigt tillstå att jag pratat engelska i Danmark ett antal gånger för att jag blir så helvetes trött på deras "vaba?" Och då snackar jag ändå en tydlig "skandinaviska" där jag använder danska ord när så behövs. Det funkar perfekt när jag umgås med välvilligt inställda danskar i eller utanför Danmark, men en del snorkiga köpenhamnare låtsas att de inte ens fattar när man hälsar på dem.

Jag erkänner villigt att jag måste anstränga mig när jag pratar med en dansk men jag tycker att man alltid ska börja med svenska när man får en dansk på kroken. Kanske det glider över till engelska men då har man i alla fall försökt.

Ju mer man umgås med danskar desto bättre förstår man dem på danska. Så är det väl.

Även jag måste spetsa öronen en hel del när jag kommunicerar verbalt med danskar. Att maila hittan och dittan är inga problem, skulle man vid enstaka tillfällen stöta på något komplett nytt ord så går det snabbt att leta fram betydelse.

Problemet för mig (är infödd 08:a) är att danskt talspråk på senare decennier har glidit iväg mycket från skriftspråket, inte heller är uttal kontra skrift konsekvent mellan deras inbördes dialekter.

Jag har helt enkelt blivit tvungen att utse en region, inte helt oväntat Köpenhamnsuttalet, där jag mer eller mindre har hårdkodat deras uttal vs. stavning i min hjärna.

Jag har, till skillnad från många andra, inte upplevt att danskarna förstår uppsvenska/stockholmska bättre än skånska, det blir många "hvabehar?" även från deras håll.

Men allt går ömsesidigt med god vilja. Har nog aldrig behövt ta till engelska när jag samtalat med danskar.

Gröthals eller ej, det är uppenbart att Malmö öppnar sig alltmer för sitt gamla hemland. Tusentals människor pendlar varje dag åt båda hållen över bron, överallt i Malmö hör man danska, och danska helgdagar är det danskar precis överallt i Malmö. Malmös stadsbibliotekarie är danska, konsthallschefen är dansk, sjukhuschefen för Skånes universitetssjukhus är dansk. Och Øresundstågen är danska.

När jag har pratat med vissa danskar har de insisterat på att vi ska prata engelska, samma med norska. Fast när jag bodde i Danmark över några veckor och hos en vän där för tre år sedan fattade jag inte så mycket pga ständig pårökthet och fylla så min väns pappa fick försöka prata svenska!

Instämmer till fullo. Häri ligger själva nyckeln till nordisk grannspråksförståelse – har man inte viljan att förstå varandra är det ingen idé att ens försöka.

Eller så är det så att man har valt det skriftspråket som är störst i Skandinavien? Eftersom danska och bokmål är extremt lika varandra täcker man ju in Norge också. Sen räknar man väl med att svenskarna ska förstå skriven danska hyfsat (brukar ju vara talad danska som är problemet).

Personligen vet jag inte om KBH-dialekt är lättare att förstå än andra dialekter. Är nog mest en vanesak och eftersom KBH-dialekten är den som förekommer överlägset mest i media så blir det lätt den man hör. Personligen har jag fått lite intryck att en del jyder - INTE sönderjyder! - snackar långsammare och tydligare men det kan kanske någon som har varit mycket i Jylland utreda?

Snackar själv danska med danskar. Brukar inte vara några problem även om det dyker upp ett och annat "når" istället för "da" osv. Vilken dialekt öster om sundet som är lättast för dem vet jag inte. De flesta brukar svara stockholmska pga media men en del jag har snackat med menar att skånska är lättare när man väl har ställt om öronen lite.

För övrigt ÄR det ju faktiskt så att danska är lite klurigt att lyssna in sig på jämfört med svenska och norska. Dels pga skriftspråket som någon nämnde och dels pga ett massivt konsonantdroppande (samma fenomen som i en del brittiska dialekter) som får orden att flyta ihop. Lägg till att den genomsnittlige köpenhamnaren snackar typ dubbelt så snabbt som din genomsnittlige lappjävel så kan jag förstå att en del har problem.

Sant. Men Skånes västra kustland är en extremt liten del av Sveriges yta, och också befolkningen är en liten minoritet (sådär 7,5%) av landets totala befolkning.

Köpenhamnska och malmöitiska är Skandinaviens två i särklass sluddrigaste urbana dialekter. Tyvärr sluddrar de inte på samma sätt, vilket betyder att köpenhamnarna, till malmöbors stora chagrin, oftast har lättare att förstå uppsvenska än malmöitiska.

Just det där tror jag var en effekt av att Danmark länge - kanske fortfarande när du importerade dina tvättmaskiner - var det enda landet med nordiskt språk inom EU.

Enligt mitt förmenande är köpenhamnskan svårare än alla danska dialekter utom sönderjysk och möjligen vestjysk för en otränad svensk. Däremot är det ju praktiskt att förstå den, eftersom köpenhamnare dominerar långt mer till numerären i Danmark än vad stockholmare gör i Sverige.


Det kan nog stämma vad gäller östjyder. (Vestjyder är nästan lika konstiga som sönderjyder, bara på ett delvis annat sätt.) Jag tycker att århusianer är i genomsnitt är klart tydligare än köpenhamnare. Och jag träffade en gång en dansk nordist som påstod att Silkeborg rent teoretiskt borde vara den stad där svenskar lättast förstod danska.

Det gör jag med. Brukar gå bra. Om de tror nåt tror de att jag är norrman. Tanken att en svensk skulle försöka sig på danska finns uppenbarligen inte.

Hm. Köpenhamnare förstår ju inte bornholmsk, så varför skulle de förstå skånska?

Det här är intressant. När jag var nere och hälsade på min kompis för ett tag sedan började vi med att prata enbart svenska respektive danska, men efter bara några timmar började vi blanda in varandras språk i talet. Ibland som ett sätt att förtydliga sådant som vi visste att den andre inte brukar förstå (exmpelvis vatten/vand), men ibland helt slumpmässigt (fint/dejligt).

Att följa hur språk influeras av varandra är spännande och nu har jag själv fått uppleva ett stycke sådan historia i miniatyr.