Varför måste religion och tro organiseras?

Av ren medmänsklighet, vill man förmedla den sanna läran till andra människor. Detta, är förstås det idealistiska svaret.

Annars, utgör ju organiserad religion alltid en god grund för en samhällsgemenskap.

Det är inte vetenskapligt teologiskt rätt att tro att Bibeln är en bok, eller att Koranen är en bok. Det är en samling av massor med historiska texter/böcker. Man behöver inte döma ut andra religioners böcker. Man kan älska sina egna religiösa böcker och vara accepterande av andras samtidigt. Man behöver inte tycka att allt är rätt. Men, man behöver komma ihåg att det är gamla texter. Vi behöver veta hur människorna tänkte, tyckte, levde och hur den allmänna stämningen var i samhället, om vi ska kunna bedöma vad de egentligen menade med vad de skrev. Vi behöver veta det historiska skeendet och vara toleranta. Ingen människa är fullkomlig, inte ens profeter. Bara Jesus var fullkomlig när han vandrade här på jorden. Hmm... förstå dig på mig... ok, jag är en teolog.

Men om gud är personlig borde han kunna tala till och vägleda varje enskild individ, utan att dessa behöver söka andlig vägledning från andra, dödliga människor.

En fulländad gud med sin fulländade religion borde inte behöva förlita sig på att människor (som dessutom är fulla av synd) ska sprida tron, det borde så att säga ske av sig självt.

Att det finns psykologiska och sociologiska aspekter när det gäller att organisera sig kring en övertygelse är alltså inte det jag vill ta upp här. Jag undrar varför den som är religiös inte kan lita på sin egen tro utan måste få den styrkt av andra. Till och med den mest övertygade religiöse måste ju inse den logiska luckan här.

Matt 18:19-20

19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. 20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

Det finns en speciell andlig process som sätter igång när man samlas i en grupp, även om den är så liten som två till tre personer. Det är då som man får bönesvar. Ärligt... en stor del av det religiösa livet går ut på att försöka förstå Guds vilja så att man kan få bönesvar i sitt liv.

Råkar man sedan få bönesvar, ja då är det som att hälla tändvätska på glödande kol. Då tar det fart ännu mer och börjar att brinna. För det går inte att mala på år ut och år in med att vara religiös utan att uppleva att man får bönesvar.

Det är inte något unikt för den kristna tron att man samlas för att be tillsammans, det gör de allra flesta. Det är med andra ord en universell och gemensam kunskap som Gud har gett alla människor. Även om kristna inte tycker om att höra det och gärna förnekar att det är så, så är det ändå ett faktum att även andra religioner upplever att om de ber till Gud så får de bönesvar de också.

Matt 5:43-48

43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa *och hata din ovän* 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Den forna sedan hade knappt någon organisering, bara lite löst sammansatta blotgrupper i de olika Jarlasamhällena. Institutionell religion leder alltid till förtryck, vilket är dess enda syfta. Således är inte sann religion någon ting som organiseras, utan föds ur folksjälen.

Kortfattat svar för det finns pengar att hämta inom religion kolla Scientologernas kyrka som pungar ut 50 miljoner här i sverige för en byggnad. Ju fler folk i organisationen mer pengar. Påven bor inte direkt i en hyda men predikar ändå fattigdom och att man måste ge. Money money money

Man missar någonting viktigt om man av fruktan eller "för säkerhets skull" väljer att följa ett visst system eller regelverk. Lite som att många fler skulle begå allvarliga brott om det inte fanns några lagar att bryta mot, inga straffsatser och påföljder.

Som logiken i att man inte ska göra någon något som man inte själv vill drabbas av. Att utgå från sig själv har jag aldrig varken gillat eller förstått till fullo. Själv är jag van att lta ite smällar, ofta för att jag säger vad jag tycker... men jag vet att jag råkar illa ut i tid och otid men att tycka likadant utan att reagera och då istället förneka anser jag skadar än mer.

Dock välmedveten om att det inte är mitt egna välstånd jag tänker på.

Min filosofi är att man ska visa än mer hänsyn. Hur kan man annars nå insikt utan att reflektera över andras utsatthet mer än att fokusera på att följa buden eller valfri sanningslära till fullo så att man själv ska kunna utgå med full poäng.

Hur mycket har frasen "en god kristen" används i sammanhang där det minsta bekymret är medmänniskornas hälsa.

Men sedan är jag ju som sagt av den åsikten att det är fruktlöst att följa en religion utan att reflektera över varför. Om man följer andra utan att tänka själv så finns det enligt mig en risk att i allt större utsträckning felaktigt ta andras åsikter för sina egna.

Jag förstår verkligen ateisterna.

Hmmm..... att det ska vara så svårt att skriva om detta, låter ju helt förvirrat men jag postar det ändå..... tog en halvtimme juh......