Skadade/hittade småfåglar - vad gör man? (allmän tråd om djur man finner)/mod

Jag tycker du har börjat bra. Många människor har fött upp kråkfåglar innan det blev förbjudet att ha vilda djur.

Jag vet inte hur gammal han är, men förmodligen just flygfärdig. Han kommer troligen att bli väldigt tam, men jag vet inte om han blir präglad på dig eller om det är för sent (prägling sker mycket tidigt). Om han blir präglad på dig kommer han inte att förstå att han är en fågel och då kan han inte klara sig själv i naturen. Du kan spela musik för honom så han lär sig sjunga, men han ser ut att vara en kråkfågel, inte en sångfågel, så han ska väl inte sjunga.

Det är vanligt att de misslyckas på sin första flygtur. Då dimper de i backen och kan få hjärnskakning, men hämtar sig sen. Jag har haft en kajunge som råkat ut för detta. Släppte ut honom efter en vecka när han var pigg och alert igen. Men man vet ju aldrig om de klarar sig. (Obs att detta var så länge sedan att brottet är preskriberat, ifall nån här tänkte bli hysterisk och hota med någon form av anmälan.)

Jag hade också tagit hand om honom, så jag förstår dig till fullo, jag är besvärlig på det sättet med djur och familjen blir jävligt trött varje gång jag hittar ett djur. Det är enklare i Sverige för det finns ju veterinärer som har åtagit sig på uppdrag av typ länsstyrelsen att ta emot upphittade vilda djur.

lägg den i ett skatbo så är det snart överstökat

Lyckades hitta en veterinär i skapligt avstånd och en snäll människa som kan köra mig dit, så klockan två åker jag dit och hör om dom vet någon som kan rehablitera den, skulle inte det gå så får det väll bli att avlida den.. tyvärr, för att hålla en vild fågel fången i en bur hela sitt liv är för mig värre än att avlida den. Tror nog det är det rätta att göra

Det låter mycket bra!!!

Hoppas de kan rehabilitera den, men om inte, så får det vara som det kan. Du gav den i af en extra chans!

Dock säger denna sidan(http://www.2ndchance.info/insecteater.htm) att även om den föds upp av en människa så kan den klara sig utomhus senare eftersom instinkterna tillslut tar in, dessutom är denna ju från början uppväxt med sin moder, borde den ändå inte ha en chans?

Antingen är du ett troll eller så är du djurvän till dumhet.

Just nu är det högsässong på döende fågelungar o de dör i miljoner. Såg senast för tre dagar sedan en skata ta en gråsparvsunge. I mina djurvänsögon en brutal upplevelse men med naturögonen helt normalt.
Handlar det inte om en fridlyst ras så är det bara att nacka den o gå vidare med ditt liv.

Jo, jag får be om ursäkt för min smått otrevliga ton innan, tog mitt förnuft till fånga och ja..låt oss säga att jag får hoppas han är på ett bättre ställe nu, förstår ju också att det är naturens gång och starkast överlever! Men har på sisstone blivit så mycket djurvän att jag knappt ens kan knacka ihjäl en fluga..

Men men,nu e de gjort!

Syrran tog in en fågel när vi var små, men den var ganska nyckläckt och helt utan fjädrar. Den första måltiden den fick var hotdogs. Sedan började morsan köpa halvhektos paket med köttfärs i affärn varje dag, tills de frågade vad hon skulle ha dem till. Sedan fick hon köttfärsen gratis.

Fågeln växte och blev fullvuxen på sin köttfärsdiet. Under tiden lärde den sig att flyga bra. Vi hjälpte till med träning både in- och utomhus. Det var inget problem att ta ut den eftersom den var helt tam och kom tillbaka när vi kallade på den. Efterhand var den mera ute på egen hand, och sprang runt med de andra fåglarna på gräsmattan. Den pickade på fönsterrutan när den ville komma in, och ofta ville den då ha mat, så den kanske inte var så duktig på att hitta mat själv. På det här sättet gick en månad när den blev mer självständig och gav sig iväg ibland så att vi inte visste var den var. Tillslut kom den inte tillbaka.

Det är väl möjligt att den drog iväg på egen hand, men det var också någon som hittade en överkörd fågel av samma art. Någon slags trast. Jag har alltid trott att den blev överkörd, eftersom den inte var lika försiktig som "vilda" fåglar.

Vi visste inte vilket kön den var, men vi kallade den Albert. Jag har många roliga minnen av h*n.

Bra beslut. Vet själv hur det är. Kunde inte döda skadade gråsparvar när jag var yngre. Det gick över först när jag gift in mig i en jägarfamilj.
Så jag förstår hur du mådde när du avlivade den.

Föräldrarna är alltid i närheten och tar hand om ungen. Jag vet att det är svårt (fick själv hem en harunge för ett par månader sedan, den höll på att bli dödad av en kråka och kom bort från sin mamma), men sätt tillbaka den nära boet, se till att den har skydd och skugga, och föräldarna kommer tillbaka.

Edit: Såg att du tog livet av den. Jäkligt synd, för det behövde inte hända. Föräldarna undrar nog var deras unge tog vägen.

Stackars lilla fågel jag tvekar på om det verkligen var ett bra beslut att ta livet av den...
Okej det var väl bra istället för att den skulle lida men tänk om föräldrarna letar efter den :/

Husdjur --> Ekologi, natur, djur och växter
/Moderator