Homoadoptioner, rätt eller fel?

Jag känner flera ateister som är emot homoadoption, och när jag var ateist en gång i tiden var jag trots det tveklöst emot homoadoption. Nej, jag har inget emot homosexuella människor, men det är inte det denna fråga handlar om. För mig handlar det bara om att sätta barnet i centrum. Det är det som skall ha rättigheter vid en adoption - medan det inte är en rättighet att få adoptera barn.

Precis!

Nu hänger jag inte med i vad du menar... Människan är väl lika naturlig som vilket djur som helst?

Kristna ska noga se upp med att blanda in argumentet "man måste se till barnets bästa", för man anar inte då hur lätt "barnets bästa" kan riktas mot kristna. Ska man lära sitt barn följande? Att Gud skapade två människor, Adam och Eva, att Eva skapades av Adams revben. De bägge levde i ett paradis någonstans i Irak. de var odödliga, de levde i harmoni med Gud. Satan, en fallen ängel, lurade Eva att äta av kunskapens träd som gav paret kunskap om gott och ont, så att de kunde bli såsom Gud. De förvisades ut ur Edens lustgård, blev dödliga, skaffade barn som i sin tur bedrev incest och började befolka jorden. Men barnen betedde sig inte riktigt hedervärt, så Gud lät en översvämning drabba jorden, förutom en hederlig man som byggde en båt där han sparade två par djur av varje art. sedan befolkade i sin tur dennes barn jorden. Gud ville sedermera att slua ett förbund med ett visst utvalt folk, judarna. Från dem skulle frälsningen och räddningen för världen komma. De fick ett heligt land i Mellanöstern som löfte. Gud själv trädde som frälsning ned i mänsklig gestalt i form av Jesus Kristus, som gav sina lärljungar budet att sprida hans namn och tron på honom till hela världen. Jesus trädde ned för att ta på sig alla världens synder, för Gud bestämde i och med syndafallet att synder skulle ge konsekvenser. Istället för att människor tog straffet för sina synder, tog Jesus på sig detta. Han korsfästes därmed, men besegrade döden och återuppstod efter några dagar tack vare att han var utan synd. Satan avskyr ju givetvis allt detta, så han sprider irrläror hela tiden för att motarbeta frälsningsplanen, det gäller att hela tiden se upp för Satan. Han kommer i den sista tiden upprätta ett slags rike på jorden, när han fått tillåtelse att en tid regera. Men när budskapet om Jesus nått alla världens folk/nationer, har världen fått en chans att höra Jesus, och så når tiden sitt slut, då kommer Jesus och änglar ned till jorden och rycker upp alla kristna levande och döda. Alla hedningar blir däremot kvar. Jorden går under, men alla gudstroende kommer få nya kroppar. Kristna, judar och somliga hedningar (se Romarbrevet 2) kommer leva i ett paradis där ingen sorg eller sjukdom existerar, i evighet. Somliga människor som blankt vägrat erkänna Jesus kommer däremot brinna i evighet.

Tror inte kristna hur lätt socarbetare drar öronen åt sig om de skulle höra vad karismatiska kristna lär sina barn. Det är därför ingen bra ide alls att ge sig in i argument vad som är bra för barn. "Men det är ju skillnad när jag gör det, för det jag sysslar med är ju till skillnad från allt annat bra för barn!!!", skulle kanske en kristen säga. Jaha...

Låt oss säga att två bÖgar vill ha barn. En av dem kan bli biologisk pappa, de kontaktar en kvinna som kan bli mamman, och hon adopterar senare bort sitt barn. Nu är det inte riktigt en adoption jag talar om. Är detta fel? Varför skulle man i så fall tillåta skilsmässa i heteroäktenskap om barn är inblandade i bilden? För denna innebär ju att barnen mycket väl hamnar i samma situation som i fallet med bÖgföräldrarna, nämligen barnet/barnen kommer vistas med enbart en biologisk föräldrer.

Religion kan hur lätt som helst bli politik. Politik handlar om vilka som kontrollerar rättsväsendet och våldsmonopolet i en omfattande region. Hur vill kristna att det där våldsmonopolet ska se ut? Vilka vill man rikta pistolen mot? Uppenbarligen vill somliga rikta en pistol mot bl a bÖgar som vill i fria överenskommelser adoptera barn, i syfte att förbjuda just denna överenskommelse.

Det blir kanske lite mindre fel eftersom barnet då har möjlighet att träffa sin biologiska mamma. Men jag tycker ändå inte alls att det är rätt: intentionen när man "gör barn" i det läget blir ju inte att leva med den man skaffat barn med. Det är fel, på samma sätt som det är fel om två heterosexuella skaffa barn med intentionen att skilja sig.

Låt oss nu säga att två bÖgar, varav en biologisk far, i ett hypotetiskt till övervägande delen kristet samhälle struntar i diverse regler, utan kommer överens med en kvinna att utbyta barn. Vad sker då? Kommer den kristna polisen till bÖgföräldrarna och i kärlekens namn omhändertar barnet?

Jag är medveten om att religion egentligen är politik men sanningen är ju att religionen i sig kan aldrig åberopa något eftersom det förutsätter att man faktiskt delar samma gudomliga uppfattning. Gör man inte det så är det skitsamma vad en Muslim säger till en Buddhist.

De kan ju rikta pistoler mot vem och vad de vill men det förutsätter ju primärt att man tillhör samma tro. Vem vet, en del kanske vill hellre umgås med Lucifer om man nu verkligen tror på Gud. Vad ska övriga människor säga då?

Ja, då faller hela den religiösa "politiken".

Nej, men de som är emot homoadoptioner (tycker inte att du bara skall tala om kristna i detta fall) tycker att bögarna i detta hypotetiska läge gör fel. Det är en väldig skillnad att principiellt ta avstånd från något och att agera mot de som tänker annorlunda.